SACKARID sak1ari4d, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. saccharid, eng. o. fr. saccharide; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σάκχαρον, socker (se SOCKER), med suffixet -id (jfr HYDRID, KLORID, OXID m. fl.)]
kem. (enkel l. sammansatt) sockerart; äv. i inskränktare anv., om sammansatt sockerart; i sht i pl. KommentSvFarm. 968 (1905). Enkla sackarider. Smith OrgKemi 157 (1938). OHgrupper i enkla sockerarter kan kombineras med andra OHstrukturer under vattenavspaltning, så att kombinerade sockerarter, sackarider, erhålls. BokNat. Mater. 233 (1953). jfr: Till disackariderna hörande kolhydrat hafva formeln C12 H22 O11. Hjelt o. Aschan 417 (1893).
Ssg: SACKARID-GRUPP. kem. grupp av atomer, karakteristisk för enkel sockerart o. tillsammans med en l. flera andra av samma slag ingående i sammansatta sockerarter. Relativt enkla sockerarter, sannolikt innehållande endast 3 eller 4 saccharidgrupper. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 26.
