publicerad: 1964
SAMMANDRAGA sam3an~dra2ga, äv. (i sht vard.) SAMMANDRA ~dra2, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANDRAGA tilsam3an~dra2ga, förr äv. TILLSAMMANSDRAGA, v. -drager resp. -drar, -drog, -drogo, -dragit, -dragen (se för övr. DRAGA, v.). vbalsbst. -DRAGANDE, -DRAGELSE (†, IErici Colerus 2: 340 (c. 1645), Banér GenGuvBer. 91 (1665)), -DRAGNING; -DRAGARE (mera tillf., JournLTh. 1810, s. 843, 3NF 5: 44 (1926)).
Ordformer
(samman- 1541 osv. tillsamman- 1560—1818. tillsammans- 1680—1702. Se för övr. SAMMAN)
Etymologi
[fsv. saman dragha; jfr d. sammendrage, nor. sammendra(ge) samt t. zusammenziehen; av SAMMAN o. DRAGA, v.]
Anm. Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. draga samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f.
A. i eg. anv. o. i oeg. l. bildl. anv. som jämförelsevis nära ansluta sig till en sådan.
1) föranstalta att (manskap, trupper, fartyg o. d.) från olika platser förflytta sig l. förflyttas till en plats o. där sammanföras till en viss formation l. en för visst ändamål organiserad styrka l. grupp o. d., samla (i en formation l. styrka l. i visst syfte); äv. med obj. betecknande den därvid bildade formationen l. styrkan l. gruppen; jfr DRAGA, v. I 3. AOxenstierna 7: 72 (1632). Hr Ramsay utlät sig at .. de dragoner och soldater, hvilka ifrån Finland hit öfver kommit, måtte sammandragas i en corps. 2RARP 14: 104 (1743). En skjutskola för officerare har under 2 månader af sommaren varit sammandragen å Drottningholm. SFS 1874, nr 3, s. 11. Det indelta rytteriet sammandrogs ofta till öfningar äfven i fredstid. Hjärne K12 19 (1902). Sammandragandet af transportfartyg. VFl. 1911, s. 39. Då polisstyrka sammandrages för ordningens upprätthållande, äger länsstyrelse (osv.). SFS 1932, s. 431. Sammandragning av trupper. Rig 1949, s. 105. — jfr TRUPP-SAMMANDRAGNING. — särsk. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om militär övning l. (militärt) möte (se d. o. 7). SmålArtillerist. 1945, nr 4, s. 8 (angivet ss. använt i dagligt tal i slutet av 1800-talet).
2) (numera bl. tillf.) refl., om trupp- l. flottstyrka l. hjord o. d.: draga sig till en plats, samla sig; jfr DRAGA, v. I 3 b. HC11H 1: 100 (1677). Den fromma hjord sig sammandrar. Bellman (BellmS) 9: 74 (1777). Sig härar sammandraga / Kring himlens hövitsman. Ps. 1937, 534: 3.
3) (utom i c o. d numera mindre br.) med avs. på föremål l. ämne: gm dragande l. släpande samla på en plats l. i en hög; äv. med saksubj., särsk. dels: ansamla en viss mängd av (ngt), dels: gm att utdraga vissa substanser (ur ngt) skapa (ngt); stundom svårt att skilja från 5 o. 6. Berchelt PestBeg. A 5 a (1588). (Jordbränning) är alratienligast för sådan åker, som legat länge igen, och samandragit en syrachtig wätska. Serenius EngÅkerm. 148 (1727). (Allmogen skall) få på beqvämliga ställen sammandraga och upbränna det ris, toppar, qvistar och grenar, som blifver efter den til Bruken huggna stafrums- rost- och kolved. Bergv. 2: 103 (1739). En flågeld / Ur kärrets dunster nattligt sammandragen. JGOxenstierna 4: 315 (1815). — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på förråd l. ägodelar o. d.: samla in, dra ihop; särsk.: gm slit o. släp l. med stor flit o. d. samla l. arbeta ihop l. skaffa sig (ngt). Hes. 23: 29 (Bib. 1541). Wij moste .. låtat alt sammans här quartt effter oss, thet wij medh så stoor bekymmer och vmsorg haffue sammandraghet. LPetri 3Post. 111 a (1555). (”Mjödhumlorna”) förtärde alt thet the andre Bijen hade spart och sammandragit. Balck Es. 85 (1603). Dalin Arg. 1: 106 (1733, 1754).
b) (numera knappast br.) för ngns räkning l. för särskilt ändamål samla in l. få ihop l. inkassera l. ta in (penningmedel, särsk. skattemedel). K. M:t .. (har) osz förestält huruledes man penningemedel sammandraga kunde, som förslå måtte till Riksens Krigzmachts oppehälle. Stiernman Riksd. 789 (1627). Tertialen i Bergunda, kommer at sammandragas in natura. VDAkt. 1750, nr 139. Strindberg Brev 3: 69 (1882).
c) (fullt br.) samla material till o. därav åstadkomma l. framställa l. uppbygga l. sammansätta (ngt) o. d. Af blomstren sammandrager / Ett bi sitt honings-klot. Bellman (BellmS) 4: 115 (1770). Rosenius SvFågl. 3: 15 (1927).
d) (fullt br.) oeg. l. bildl., med mer l. mindre abstr. obj.: samla; koncentrera; äv. (numera knappast br.) refl.: koncentrera sig; jfr 5 f γ. Förstarna, hwar vthi sitt Land woro til Sinnes at vthkorra någre lärde och Gudhfruchtige Män the ther vthur Lutheri och andras Böker skulle sammandragha the Saker, som the meente kunna disputeras om. Schroderus Os. III. 1: 63 (1635). Hela det Latinska kriget sammandrog sig slutligen till Medullia. Kolmodin Liv. 1: 86 (1831). Ständernas makt sammandrogs uti sekreta utskottet. Malmström Hist. 2: 220 (1863). Den inre handeln sammandrages till städerna. NF 15: 1087 (1891). Östergren (1937).
4) refl., om moln, dimma, oväder, storm o. d.: dra ihop sig (se DRAGA IHOP 3 b β), skocka sig o. d.; ofta bildl. Dalin Hist. III. 1: 205 (1761). Bäst min kar / Flaskan vil gripa, / Sig et Slagregn sammandrar. Bellman (BellmS) 1: 188 (c. 1775, 1790). Politiska moln sammandrogo sig öfver vitterhetens tempel. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: X. Annerstedt UUHist. II. 1: 144 (1908).
5) samla l. sammanfoga (olika föremål l. delar av ngt) till ett sammanhängande helt l. så att delarna sluta tätt samman l. samla delarna av (ngt) i en mera sluten l. kompakt formation, eg. gm att draga i föremålen l. delarna; draga l. föra (olika föremål osv.) närmare l. helt intill varandra; äv. med saksubj.; stundom svårt att skilja från 3 o. 6. (Pilen) Intränger .. / Der spännet harnesket kring medjan sammandrar. JGOxenstierna 5: 224 (c. 1817); jfr 6. I bärstolar med väl sammandragna florsförhängen. Heidenstam Karol. 2: 59 (1898). — särsk.
a) förbinda l. förena (olika kroppar l. byggnadsverk l. figurer o. d.) med varandra gm att placera dem intill varandra l. gm en särskild förbindelseled o. d., sammanbinda; hopskriva (bokstäver l. ord); förena (olika stycken i en skrift) till ett stycke; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om resultatet av en sådan förening av olika figurer o. d. Baazius Upp. F 2 a (1629). (Naturen) sammandrager insektens delade kropp till en oval kropp utan inskärningar (o. skapar därigm fisken). Ljunggren Est. 2: 180 (1860). Alltså skrifves w (grafiskt betraktadt sammandragning af vv) för u .., för vu, uv (osv.). Rydqvist SSL 4: 254 (1870). (Uppsala domkyrka har sina) korkapell ej sammandragna med omgången. Hahr ArkitH 284 (1902). Sammandragning av stycken (i text) anmärkes (vid korrekturläsning) genom att (osv.). LUKatal. 1957, h.-t. s. 271, Annons. 3.
b) gm vikning l. veckning l. rynkning o. d. samla l. dra ihop; jfr 6.
α) med avs. på ögonbryn: dra ihop gm att rynka på pannan l. dyl.; jfr 6 c. Atterbom Minn. 9 (i senare bearbetat brev fr. 1817). De tjocka ögonbrynen sammandrogs. Lo-Johansson Förf. 103 (1957).
β) med avs. på segel: samla l. dra ihop med hjälp av dragrep. Giga .. (dvs.) medelst gigtåg sammandraga (ett rå- l. gaffelsegel). SAOB G 390 (1928). särsk. (†) i uttr. sammandraga sina segel, bildl.: ”reva segel” (se REVA, v.4 c). Carl Gyllenborg hade efter händelserna vid riksdagen 1727 funnit rådligast att sammandraga sina segel. Malmström Hist. 2: 24 (1863).
c) (mera tillf.) bringa (strålar) att konvergera l. sammanfalla. JGOxenstierna 1: 10 (1805). Därs. 55.
d) (†) med saksubj.: utöva dragningskraft på (ngt), draga (se DRAGA, v. I 14), attrahera; äv. i uttr. ngt sammandrages till ngt, ngt attraheras till ngt. At flytande Kroppar sammandragas til fasta. VetAH 1739, s. 53. Ganska många rön och försök intyga, at alla kroppar, och alla kropparnas delar uti vissa afstånd, sammandraga eller frånskjuta hvarandra. Duræus Naturk. 64 (1759). — särsk. i uttr. sammandragande kraft, kohesionskraft. VetAH 1746, s. 155. Därs. 1747, s. 255.
e) (†) fläta l. binda ihop l. sätta samman (ngt). Hans hufvudprål en krona är / Af törne sammandragen. SionSång. 1: 61 (1743).
f) i allmännare l. bildl. anv.: förena, knyta samman o. d.
α) (numera föga br.) med avs. på människor, hjärtan, sinnen o. d.: närma l. draga till varandra; åstadkomma kontakt l. förening mellan (ngra); binda samman. Den dålda Magt, / Som lika sinnen sammandrager. Nordenflycht (SVS) 2: 439 (c. 1760). De gamla filosofernas sats, att kärleken sammandragit menniskor till ömsesidigt bistånd. Järta 2: 357 (1824). AHamilton (1876) hos Dahlgren Lyr. 221.
γ) (numera knappast br.) refl.: samla l. förena sig, koncentrera sig; sammansmälta; jfr 3 d. I de stunder, då begären bestormade Ert hjerta, då de sammandrogo sig i ett enda, såsom i sin brännpunkt (osv.). LBÄ 32: 14 (1799); jfr c. Sveriges önskningar hafva liksom sammandragit sig till den enda att .. (Vasaätten) måtte fortplantas. Adlerbeth i 2SAH 2: 196 (1799).
6) gm hoptryckning l. veckning l. rynkning l. skrynkling l. snörpning l. åtdragning resp. koncentrering l. dyl. bringa de olika delarna av (ett föremål) l. de olika partiklarna i (en massa) närmare intill varandra o. därigm åstadkomma en förkortning av dess längd resp. förminskning av dess bredd l. ytomfång l. volym; företrädesvis med saksubj.; äv. refl.; jfr 3, 5. Axen (av tvåradigt korn äro) mer eller mindre täta och sammandragna. UtsädT 1895, s. 241. När (kromläder) .. får ligga någon tid i ett varmt ställe i en skofabrik .. (bli) flankarne .. krusiga och hela skinnet undergår en sammandragning. SvLädSkoind. 1910, s. 58. — särsk.
a) allmännare, om förminskning av ngts längd, bredd, vidd, yta, ytomfång l. volym: göra kortare resp. smalare l. trängre l. mindre; förkorta; minska; jfr c. Swedberg Dödst. 554 (1711). Vägen var mycket trång och sammandragen. Hoorn Jordg. 2: 196 (1723). Hornen ur pannan plånas och kretsen af ögat förminskas, / Gapet tillsammandras (på Io). Adlerbeth Ov. 25 (1818). Emedan zinken vid temperaturförändringar utvidgar och sammandrager sig mera än jernet, måste (osv.). Rothstein Byggn. 513 (1859). Hafsviken .. (har) här sammandragit sig till ett smalt sund. Wachtmeister Ind. 1: 172 (1894). En linjal af mässing är 8 dm. vid 0°. Hur mycket sammandrager den sig för en temperatursänkning af 10°? Moll Fys. 2: 15 (1898). Blandas alkohol med vatten, uppstår värmeutveckling och samtidigt sammandragning av volymen. Smith OrgKemi 55 (1938). — jfr VOLYM-SAMMANDRAGNING. — särsk. med avs. på öga l. pupill l. (tillf.) blick; jfr c, 5. Rydberg Frib. 377 (1857; i p. pf., om blick). Pupillerna äro (vid akut morfinförgiftning) .. starkt sammandragna. 2NF 18: 1092 (1913). Polischefen .. har ett eget sätt att med sammandragna, kisande ögon mönstra en syndare. Jönsson Eko 93 (1930). jfr PUPILL-SAMMANDRAGNING.
b) (†) med avs. på massa o. d., med tanke väsentligen på konsistensen: ge (ngt) en mera kompakt, hård l. klumpig konsistens, göra (ngt) hårdare, förvandla (ngt) till hårda klumpar o. d. At den öfwersta Floen, som ligger up i dagen, eller och närmast under en tunn Jordskårpa, är aldrahårdast: söndersprucken, och liksom styckewis af Solen sammandragen och ihopa torkad. Åhstrand Öl. 16 (1768). — särsk.
α) i p.pr., i fråga om ett ämnes inverkan på mag- l. tarminnehållet: bindande. (De röda vinbären) äre aff Naturen kalla och torre, och hafwa een tilsammandraghande Krafft: Hwarföre äre the nyttighe .. i Bwklopp. Palmchron SundhSp. 53 (1642). Hiärne Suurbr. 19 (1679).
c) om en (i allm. av fysiologiska processer framkallad, ofrivillig) hopkrympning l. kontraktion av en muskel l. annan kroppsdel l. hopkrympning av kropp l. hopsnörning l. veckning l. skrynkling av hudparti; ofta med tanke äv. på en gm hopkrympningen osv. framkallad spänning; jfr ADSTRINGERA, KONTRAHERA, SPÄNNA; nästan bl. dels (i aktiv form) med saksubj. (äv. abs.), dels i pass. l. ss. refl. Senornas Sammandragelse. IErici Colerus 2: 340 (c. 1645). Alla slags Pilträ komma öfwerens uti den natur, at de kyla, torka och något sammandraga: hwarföre de äro gode at stilla bloden. Trozelius Rosensten 97 (1752). En af mångårig gikt lutande och sammandragen .. kropp. Atterbom Minn. 614 (1819). Krampen sammandrog hennes lemmar. Roos Helgsm. 2: 144 (1896). Ett yttre kännetecken att muskeln uträttar ett arbete är, att den tjocknar och sammandrar sig. Bolin VFöda 160 (1933). — jfr KÄRL-, MUSKEL-SAMMANDRAGNING. — särsk.
α) i p.pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: adstringerande; äv. i överförd anv., om smaken hos ngt som framkallar kontraktion av tungan. Schroderus Os. 2: 382 (1635; i bild). Syra .. är en syrlig, kyhlande och ganska lindrigt sammandragande Ört. NRosén hos Hiorter Alm. 1738, s. 18. Smaken (av alun) är starkt sammandragande och adstringerande. Wallerius Min. 161 (1747). Garvsyran har på grund av sin sammandragande verkan medicinsk användning. Bolin OrgKem. 114 (1925).
β) med avs. på hjärta, bröst, strupe, panna, ansikte o. d., med tanke tillika l. väsentligen på det fysiska l. psykiska tillstånd som hopsnörningen l. kontraktionen resp. veckningen kännetecknar. Kellgren (SVS) 4: 245 (1781). Zameo skall komma — hvilken vällustig räddhåga sammandrar mit hjerta. Eurén Kotzebue Neg. 93 (1796). Den panna, där behagen / .. Et beständigt läger haft, / Blef i skrynklor sammandragen. LBÄ 11—13: 203 (1798). När han begärligt förde .. (vattenspannen) till de torra läpparna, sammandrog sig strupen, så att han inte kunde svälja en droppe. Heidenstam Svensk. 1: 44 (1908). En lång stund satt Holme med bistert sammandraget ansikte och händerna om magen. Fridegård Offerrök 242 (1949).
d) bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstr.
α) pressa l. tränga l. krympa samman; förminska o. d.; numera bl. tillf., i anv. med jämförelsevis nära anslutning till eg. anv. av ordet; jfr 10. De förflutna åren sammandragas och de kommande dagarne utvidgas i vår föreställning. Franzén Pred. 1: 97 (1841). Om krediten, på grund af allmän osäkerhet eller andra anledningar, i betydligare mån sammandroges, skulle (osv.). Bergstedt Clément PolEkon. 212 (1868).
β) (†) i p.pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: förtätad, pressad, knuten l. dyl. Skämtets behag .. hade .. sin egenhet, af sammandragen naivetet, då det utgick från Blom. Wirsén i 2SAH 12: 202 (1829). Hemma på Gräsholm hade man .. icke levat så ungdomligt. Icke tungt, icke just ängsligt, icke heller torrt; men något sammandraget, stundom melankoliskt låg i umgänget. Almqvist AmH 1: 186 (1840).
B. i vissa mera självständiga, oeg. l. bildl. anv.
7) (†) med avs. på sjukdom o. d.: åsamka l. ådraga sig (ngt). Peringskiöld MonUpl. 110 (1710). När människjan faller i sjukdom, hvilken hon sammandragit genom sitt lefverne, då (osv.). Kellgren (SVS) 5: 226 (1789).
8) (†) sammanföra l. samla (olika enheter, t. ex. ägor l. ägolotter, administrativa enheter, företag, tjänster, poster) till en enhet, förena, sammanslå; äv. (med avs. på sifferposter o. d.): lägga l. räkna ihop. KOF II. 2: 242 (c. 1655). När man nu sammandrager alla desza Räntor, som (osv.). HC11H 9: 53 (1697). Såsom Bookhållare- och Controleurs tiensterne, alt sedan åhr 1686, hafwa warit sammandragne under een persohns förwaltning; altså skall (osv.). CivInstr. 513 (1704). Så wäl Bruks-Patronerne som Bergsmännen uti Säthers och Brunbecks Tingslager, hafwa .. enhälligt yttrat deras åstundan wara, at desze districters Bergsting måge sammandragas, och hädanefter hållas tilhopa uti Hedemora Stad. Bergv. 2: 51 (1737). Smärre och svagare Hyttelag .. böra förmås at sammandraga deras blåsningar ifrån flera til en hytta. PH 8: 150 (1766). Genom storskiftena hafva .. de spridda ägorna blifvit sammandragna till färre och formligare skiften. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 190 (1859).
9) (numera föga br.) samla l. sammanställa (olika framställningar l. delar därav) o. hopfoga dem till en framställning (skrift o. d.); hopsamla (fakta l. uppgifter från olika håll) o. göra en framställning därav; på ett sådant sätt hopsätta (en framställning l. skrift o. d.); äv. dels med inbegrepp av en förkortning av framställningen (o. i denna anv. utan bestämd avgränsning från 10), dels (förr) allmännare: hopsätta l. avfatta l. skriva (en skrift o. d.). PJGothus Helg. A 4 b (1593). Biskop Burchard .. Lät .. vthgå en Decrettractat, som han aff andres Arbete hade sammandragit. Schroderus Os. 2: 567 (1635). En kort Handledning til thet Swenske Poeterij, Versz- eller Rijm-konsten. Förfärdigad och sammandragen Vthaff Andrea Arvidi Stregnensi. Arvidi Titelbl. (1651). Magistraten skulle strax låta sammandraga dessa qvarterslängder till en längd. LBÄ 39—41: 130 (1800). Min afsigt var, att i korthet .. sammandraga det angelägnaste, som jag funnit utgifvet i detta ämne. Almqvist SvSpr. Föret. 1 (1832). Hagström Herdam. 2: 36 (1898).
10) göra en kortfattad sammanställning av vissa valda (mera väsentliga) delar av (en framställning), göra en kort (koncis, översiktlig) sammanfattning av (en l. flera framställningar), göra ett sammandrag av (ngt); avkorta (en framställning) gm att skära bort vissa delar därav o. d.; jfr 6 d, 9. Beronius Reb. A 1 a (1674). Ehuru mycket jag velat sammandraga detta bref .., har det ändock hunnit til en större vidd, än jag förmodat. Schönberg Bref 1: 248 (1778). På detta sätt har Piecen från 5 Acter i Fransyskan blifvit sammandragen til 3. Kellgren (SVS) 5: 365 (1791). Alltför vidlyftiga Läroböcker kunde utbytas mot mera sammandragne. Tegnér (WB) 8: 202 (1837). Kan du sammandraga klämmen ännu något? Östergren (1937). — särsk. (†) refl., om person, med avs. på framställning. (Författaren har) nu .. inskränkt och sammandragit sig inom sjelfva berättelsens trånga gränsor. Stiernstolpe DQ 4: 94 (1819).
11) geogr. sammanföra l. sammanställa (kartmaterial från olika håll, t. ex. kartkoncept) o. därav uppgöra en karta; gm avritning av (olika, redan förefintliga kartor) framställa en ny karta; på ett sådant sätt uppgöra (en karta). LandtmFörordn. 74 (1725). När geografiska Chartor .. öfwer alla Socknar inom ett Län hunnit upprättas, skola de sammandragas till Läne-Chartor. SFS 1827, s. 1237. SPF 1848, s. 233.
12) (numera föga br.) språkv. sammanbinda (olika satser) på ett sådant sätt att en viss satsdel (särsk. subjekt l. predikat) blir gemensam för satserna; bilda (sats) gm sådan sammanbindning av olika satser. Boivie SvSpr. 79 (1820). Sammandragen sats förekommer ofta efter alla samordnande konjunktioner utom ty. Beckman SvSpr. 177 (1904).
13) (numera bl. tillf.) språkv. hopfoga (olika språkljud l. ordelement l. taktdelar) till en enhet (ofta tillika med inbegrepp av förkortning); bilda (språkljud, ord) gm sådan hopfogning av ljud- l. ordelement; gm att låta olika ordelement sammansmälta l. något ordelement bortfalla förkorta (ett ord l. en stavelse o. d.), kontrahera. Linc. (1640; under crasis). Svearike. Detta Land kallas af Inbyggarne, med sammandragit Namn, Swerge. Djurberg GeogrUngd. 204 (1800). En vokal (kan) ursprungligen (ha) funnits i dessa genitiver (av typen ”mods”), som blifvit bortlagd genom sammandragning. Leopold i 2SAH 1: 85 (1801). Dessa dubbla Vokaler (i sådana ord som boa, flya, troa) sammandrogos småningom till en. Broocman SvSpr. 43 (1810). Spondéen var sammandragen daktyl eller anapest. Kræmer Metr. 1: 70 (1874). Det tyska nicht är .. sammandraget af ett äldre ni wiht. Tegnér SprMakt 68 (1880). Löfgren TySpr. 98 (1880).
Ssgr: SAMMANDRAGNINGS-FÖRMÅGA. till 6, särsk. 6 c: förmåga att draga sig samman, kontraktilitet. VetAH 1811, s. 271 (hos hud). Thunberg Livsförrättn. 300 (1925; hos muskel). —
-RÖRELSE. till 6, särsk. 6 c: rörelse varigm sammandragning av ngt sker. Thorell Zool. 1: 314 (1860). —
(5 a) -TECKEN. i sht boktr. tecken som anger att två bokstäver l. ord l. rader l. dyl. skola sammandragas. Fahlgrén Boktr. 141 (1853). GrafUppslB 439 (1951). jfr: (T.) Zusammenziehungszeichen .. (sv.) sammandragningsteken, bindstrek. Wikforss 2: 1081 (1804).
Avledn.: SAMMANDRAGBAR30~02, äv. 30~20, adj. [jfr t. zusammenziehbar]
1) (i utpräglat skriftspr.) till 6, särsk. 6 c: som kan dragas l. draga sig samman, kontraktil. Lundberg HusdjSj. 389 (1868). En sammandragbar, kontraktil, substans. Wallengren (o. Hennig) 3: 11 (1911).
2) (numera knappast br.) till 13, om ord: som kan kontraheras l. dragas samman. Almqvist GrSpr. 101 (1837).
Avledn. (till sammandragbar 1): sammandragbarhet, r. l. f. [jfr t. zusammenziehbarkeit] (i utpräglat skriftspr.) IllSvOrdb. (1958). —
SAMMANDRAGLIG, förr äv. SAMMANDRAGELIG, adj. (-elig 1790. -lig 1840 (: Sammandraglighet) osv.) (i utpräglat skriftspr.) till 6, särsk. 6 c, = sammandragbar 1. Eichhorn säger at .. hela stammen (hos den ”äggförande maskliljan”) är klänglikt sammandragelig. VetAH 1790, s. 256. NF 2: 1272 (1878; om hud). Östergren (1937).
Avledn.: sammandraglighet, r. l. f. (i utpräglat skriftspr.). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 352. Östergren (1937).
Spoiler title
Spoiler content