publicerad: 1965
SANNA san3a2, v.2 -ade; förr äv. SANNAS, v. dep.; anträffat bl. i inf., i förb. SANNAS VID. vbalsbst. -ARE (se avledn.).
Etymologi
1) (numera bl. ngn gg, bygdemålsfärgat l. arkaiserande) med avs. på (ngt) säga att det är sant l. riktigt, intyga riktigheten l. sanningen av (ngt), bestyrka l. bekräfta l. vitsorda l. bejaka (ngt); instämma i (ngt); förr äv. dels: försäkra l. bedyra (ngt), ”svära på” (ngt) o. d., dels: med avs. på (ngt) medge att det är sant, erkänna (ngt) ss. sant; jfr BESANNA 1. Lithit ther effter .. kom en annar och sannadhe thet samma seyandes, Sannerligha war han och medh honom. Luk. 22: 59 (NT 1526; Bib. 1917: bedyrade). Huar någor wille, på then tijdhen (dvs. 40 år tidigare) säia, thet Ryssen j framtijdhen skulle blifwa af Pålackerne vtdrifwin vthur Lijfland och Polocien, så skulle hwar man medh enom mun thet hafwa sannat, at then skulle icke wara widh sijn skähl och sinne, som sådant ensin tänkia wille. Bureus Påw. C 1 b (1604). Hans Skåtte .. sadhe, at de intet annat kunde beretta, än kopparen (som levererats till garning) haf:r mästedeles warit godh. Doch war han myckit wräkin. .. Dedh samma sannadhe och berettedhe månge af de andre, som der när stodho. KamKollP 1: 338 (1630). Huilket och Rättaren sielf nu tillstädes sannadhe och icke förneka kundhe. VDAkt. 1685, nr 96. Den händelsen kan ännu mången sanna. Lenngren (SVS) 2: 176 (1796). Läkaren har sannat min förmodan, att det är en häftig förkylning. Rydberg Ath. 522 (1876). Jag sade .. att Peder Ek skulle vara begraven på Tosterups kyrkogård. — De har sin riktihet! sannade han. Nilsson BombiNick 46 (1946). — särsk.
a) (†) i uttr. sanna med ed l. på sin ed, styrka med ed; jfr 2 samt BESANNA 1 slutet. Spegel GW 190 (1685). Så kunna wij ey annat än på wår Edh betyga och sanna det be:te Kirstin Håkonsdotter uthj wår närwaru .. desse ordh fälte. VDAkt. 1697, nr 416. Bördeman ware .. plichtig med ed sanna, at han .. för sig och ingen annan bördar. JB 5: 6 (Lag 1734). Förrättningen (dvs. värderingen av beslagsgods) skall med ed sannas, om någon af parterne det yrkar, och Domstolen pröfwar sådant wara af nöden. SPF 1839, s. 75. SFS 1855, nr 66, s. 5. Sundén (1888).
b) (†) i uttr. sanna sitt tal med (bedyrande), styrka sitt tal med (bedyrande). Schmedeman Just. 444 (1665: med .. Eder). All Swordom (vare) alldeles .. förbuden, och sanne hwar och en sitt Tahl med Ja och Neij. StadgEed. 1687, 1: 1.
c) (†) i uttr. sanna om ngt, vittna l. berätta om l. intyga ngt. Om sitt ehrwijsta huusshållande /: för detta :/ medan wij bodde här uthi dhenna hederwerde Gudz Försambl: och Staden Wexiö, kunna många sanna. VDAkt. 1690, nr 163.
d) (†) i överförd anv., om utsaga l. skrift l. dyl.: utgöra bevis på l. intyg om riktigheten l. sanningen av (ngt), bevisa l. intyga (ngt); jfr 3. Ett bewijs uplästes .., som sannade aff Rikz Archivo, att Clas Bielkenstiernas Farfader war en aff Rikzens Rådh. RARP 4: 177 (1649). Med Ed betygade Karström, at han något skulle hafva med sig i land, som äfven sannar min (dvs. skepparen Törngrens) berättelse för Kongl. Slotts-Rätten tilförene. TörngrenMål. 302 (1801).
e) (†) bekräfta (ngt) gm förnyat besked om det (i officiell form); jfr 2. Thetta sitt taal sannadhe och bekräfftadhe han ytterligare medh itt almenligit påbudh, hvar medh han lätt vtropa (osv.). Schroderus Liv. 71 (1626).
f) (†) med avs. på (ngt) säga att det är sant l. riktigt att sådant finnes, styrka l. betyga förekomsten av (ngt) l. dyl. Dhe berömligste Historieskrifware och annat Folck sanna sådan Arth förgifftige Ormar. RelCur. 265 (1682).
g) (†) i uttr. sanna (ngt) med ngn, intyga riktigheten av vad ngn sagt, tillika med ngn intyga ngt, instämma med ngn i ngt l. hålla med ngn om ngt. The Fattighe .. / Skole medh migh för edher rett sanna / För siu marck kiöps een Roghkanna. Messenius Disa 9 (1611). Såsom jagh medh Edher sanna moste, att uthi kornhandelen varde store besvär infallandes .., så (osv.). JSkytte (1631) i OxBr. 10: 314. Isaacus frågar af Erico, hwart han hade giordt af den spanmålen, som dedh åhrett war på hans åker; hade medh sigh twå hustrur, som skulle medh honom sanna; dee sade att på åkeren woro tree skylar, meera wiste intet där af. ConsAcAboP 2: 116 (1658). Det är icke nog att du nu kan sanna med mig att så är, utan du bör ock för dig sjelf weta på hwem du tror, huru du tror (osv.). Schartau Pred. 417 (1822). — Anm. I vissa fall utgör sanna med i det här behandlade uttr. möjl. en särsk. förb.; jfr SANNA MED nedan (sp. 1091).
h) (†) i uttr. sanna i ngt, instämma i l. hålla med om ngt. Ther på (dvs. på satans tal) then swarade, som war hans nämste granne, / Och månde vthi somt, men vthi alt eij sanna. Spegel TPar. 86 (1705).
2) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) gm handling l. beteende o. d. ge bevis på l. styrka riktigheten l. sanningen av (ngt) l. (allmännare) ådagalägga l. visa (ngt); jfr 7 samt BESANNA 2. (Alla böra) winläggie sig .. dher om, at dheres taal må mehra sannas med Ehrbarhet och ett omisztänckt lefwerne .., än med oloflige och Gud och menniskior wederstyggelige Eder. Schmedeman Just. 444 (1665); jfr 1 b. Nu är tid med hjeltebragd att sanna, / Att mannens adel väger gudars opp. Rydberg Faust 23 (1876). Gripenberg har i gärning sannat dem (dvs. orden i slutstrofen av dikten ’Skärseld'). Nordenstreng Gripenbg 78 (1921).
3) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om sakförhållande: utgöra bevis l. bekräftelse på l. visa riktigheten l. sanningen av (ngt), styrka l. bekräfta l. visa (ngt), besanna (se d. o. 3); förr äv. i uttr. sanna ngt vara sant; jfr 1 d, 7. Dagelig förfarenheet betygar wäll och sannar thet allgemeene ordspråket sant wara ..: Der ingen aga ähr, der är eij heller ähra. RA II. 2: 154 (1617). Det är en liten täck menniska, vår lilla Fru R.; — sade Baronen — men både hon och systern .. sanna den gamla satsen, att äplet icke faller långt ifrån trädet. Knorring Cous. 2: 88 (1834). Slagets utgång sannade, att samtlige gudar .. gynnade Haddings sak. Rydberg Gudas. 166 (1887). Östergren (1937).
4) (utom i a o. b numera bl. ngn gg, arkaiserande) erfara l. konstatera l. inse riktigheten l. sanningen av (viss utsaga); (få) erfara l. konstatera (visst faktum); besanna (se d. o. 4). Nu hafwer Jagh sannadt min Moders ord. Visb. 2: 289 (c. 1600). Man sannar här den reglen, at ibland alla siukdomar, som ödelägga menniskioslägtet, äro de politiske aldra swårast. Fennia XVI. 3: 130 (1761). Med förtröstan på min Gud har jag från min ungdom sträfvat och arbetat, ja snart sagdt mer än någon annan, och sannat, att ju mer en lampa lyser, ju snarare förtäres hon. Linné SvArb. 2: 94 (1763). Verlden är orolig; vi behöfve ej lång erfarenhet, för att sanna det. Wallin Rel. 3: 149 (1827, 1831). Lemna dig blott med barnsligt förtroende i Hans hand .., och du skall få sanna hwad apostelen säger: ”Dem, som hafwa Gud kär, tjenar allting till det bästa.” Rudin 1Evigh. 2: 626 (1871, 1878). En och annan af våra yngre sjömän låtsa väl, som om de hvarken trodde på hafsfru eller skeppsrå, men de få dock någon gång sanna sagan. Wigström Folkd. 2: 226 (1881). LundagKron. 2: 173 (1921). — särsk.
a) (vard., numera bl. mera tillf.) i uttr. ngn skall få l. skall (förr äv. måste) sanna mina ord o. d., ngn skall få se (att jag har rätt) l. dyl. At tu på sidstonne moste sanna mijn ord och ångra tigh. LPetri Sir. 12: 12 (1561). Then dag .. thör komme, att e(ders) f(urstlige) N(åde) skall sanna wåre ord, och befinne, att wij icke aldeles uthan skiel .. hafue rått till thet, som wij skrifuet hafue. RA I. 4: 571 (1598). Du skall få sanna mina ord. Auerbach (1913).
b) (vard., fullt br.) i uttr. sanna mina ord!, du skall få se (att jag har rätt) l. dyl. Weste FörslSAOB (c. 1815). Sanna mina ord, Bennu är ett tattarebarn, han skall bringa ofärd i torpet! Topelius Planet. 1: 27 (1889). ”Ja, ja, sanna mina ord, krig får vi”, sade Halta Stina. Rönnberg Bredbolstad 47 (1907). Den pojken är farlig, sanna mina ord. Ljungquist Revolt 108 (1951).
5) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) hålla (ngt) för sant, tro (ngt). Wij wele Jw så gerna döö en christenman som någen annen, hoppes oss atj dannemen her vtinnan sanne wår ord. G1R 6: 249 (1529). Ibland kan det vara svårt att sanna sina ögons vittnesbörd. Delblanc Prästk. 50 (1963).
6) [jfr sv. dial. sanne mig] (numera bl. ngn gg, bygdemålsfärgat l. arkaiserande) i uttr. sanna mig l. så sanne mig, tro mig, det försäkrar jag, sannerligen o. d. Heidenstam Birg. 228 (1901). Nu skall det, sanna mig, både dundra och blixtra ända till dess jag rensat mitt hus. Dens. Dag. 284 (1902, 1909). ”Här behövdes, sanna mig, ett gott ris från Visingsö”. Dens. Svensk. 2: 149 (1910). Ja visst är det kallt. Jag minns så sanne mig knappt så kallt nån gång. Martinson VägUt 28 (1936).
7) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) komma (ngt) att förverkligas l. bli till sanning; i vissa fall utan bestämd avgränsning o. svårt att skilja från 2 o. 3; jfr BESANNA 5.
a) med person- l. saksubj.: komma (förutsägelse, dröm, förhoppning o. d.) att förverkligas l. gå i uppfyllelse l. bli till sanning; med saksubj. äv.: utgöra förverkligandet l. uppfyllelsen av (förutsägelse osv.); äv. oeg., med subj. betecknande tid. Daniel Heinsius .. war så bedröfwad och af sig kommen, at thet icke mycket fattades at han Hortensiij Spådom (att han skulle dö strax efter denne) icke sannat hade, dock lefde han til åhr 1681. Block Progn. 97 (1708). Må Ödet ej sanna min aning! Adlerbeth Æn. 317 (1804). (Narkissos var) sexton år, när den händelse timade, som sannade Teiresias' spådom. Rydberg Ath. 133 (1876). Den gången var det blott en hemsk dröm, som dagen ej sannade. Quennerstedt Torfm. 31 (1896). — särsk. (†): sätta (hotelse) i verket; jfr b γ. Jag räds, att Phoibos sanna vill sitt hot på mig. Palmblad SophSorg. 265 (1834, 1839).
b) i pass., övergående i intr. bet., l. ss. refl., med saksubj.: visa sig vara sanning l. verklighet; bli till sanning, förverkligas; gå i uppfyllelse l. fullbordan; besannas; särsk. om utsaga, t. ex. ordspråk. Svart G1 116 (1561). Sådant see wij wäl dageligen sannas för wår Ögon, at intet stöld och ocker gagnar sinom Herra. Rudbeckius Luther Cat. 104 (1667). Så är thet alla tider sannat hwad Apostelen i sin tid skref. Af ordaträtor födas afwund, kif, försmädelse .. emellan the menniskior, som i sitt sinne förderfwada äro. Swedberg Schibb. 18 (1716). (Nu) sannas det ordspråket, at gamla Kattor också läppia miölck. Modée Dår. 85 (1741). Att äfven i detta fall det skall sanna sig, att verkligheten stundom är — underbarare än dikten. LfF 1915, s. 314. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 255 (1916; refl.). Fridens Gud, / Kom och bjud, / .. att orden / Sannas må om frid på jorden. Ps. 1937, 166: 3. — särsk.
α) i uttr. ngt sannas på, äv. (enst.) om (förr äv. med) ngn, ngt äger sin tillämplighet l. går i uppfyllelse l. besannas o. d. med avs. på ngn; jfr β α'. Så skulle tu åt minsto ther see widh, och fructa tigh, at thet tu så oskäliga och ochristeliga vnskar (dvs. önskar) enom androm (dvs. ve o. förbannelse), må snarare sannas på tigh sielffuom. LPetri 2Post. 14 b (1555). (Förförarna frukta) til äfwentyrs, at dhet gambla språket skal sannas på dhem: .. Som du såår vth, så skiär du och vpp. Grubb 895 (1665). Sannas på dem, det Christus säger om Pharisæerna: de sila myggor och swälja Cameler. Wallquist EcclSaml. 1—4: 343 (1668). Holm NSv. 146 (1702: med). Fru Stedingks galanta lefnad är .. allmänt känd. .. Hon hade .. en dotter, Augusta Wilhelmina, om hvilken ordspråket sannats, att äpplet icke faller långt ifrån trädet. JONauckhoff (c. 1845) hos Ahnfelt HofvLif 2: 25. Wulff Leopardi 253 (1913).
β) om förutsägelse, dröm, förhoppning, gissning, förmodan o. d.: visa sig vara sann l. riktig; bli till sanning, gå i uppfyllelse l. fullbordan, förverkligas; slå in; besannas. Schroderus Os. 2: 289 (1635). Då sannades hwad Jesus .. sade förut: På tredje dagen skal jag upstå igen. Nohrborg 130 (c. 1765). Knapt hade han börjat ytra sig, innan han fann sin gissning sannad. Chenon Heywood 1: 13 (1772). O! denna sköna dröm, när skall den sanna sig? Franzén Skald. 4: 43 (1810, 1832). Drakes förmodan .. sannades. Rydberg Frib. 394 (1877). Finskans spådom sannades. Aldén Getapul. 104 (1883). Östergren (1937). — särsk.
α') i uttr. ngt sannas på ngn; jfr α. Nu förstår jag först Herr Brudgum hela saken, / Och märker at min Dröm lär sannas wist på Ehr. Brenner Dikt. 1: 261 (1713). Melin Pred. 1: 19 (1844).
β') i överförd anv., om siare: ha rätt med avs. på viss förutsägelse. Siaren sannades snart. BL 18: 164 (1850).
γ) om hotelse l. löfte: uppfyllas resp. förverkligas l. sättas i verket. Löftet, som af Gudh om Qwinnans sädh war giordt, / War eij af allom trodt, af allom eij förspordt; / Doch blef thet i then tijd, som Gudi täcktes, sannat. Spegel ÅPar. 4 (1711). Jeremias hotelse är sannad: Nebukadnezars stad är vorden ”till en stenhop”. Tegnér Niniv. 94 (1875). När sannas löftesorden, / Att synden, som gör handen hård / Och nekar Herrens verk dess vård, Är helt besegrad vorden? NPs. 1921, 610: 4.
δ) om fruktan l. farhåga o. d.: visa sig berättigad o. d. Gustaf III 2: 79 (1783). Må ej min fruktan sannad blifva! Leopold 1: 504 (1793, 1814). Theodoros' farhågor hade .. icke sannat sig. Rydberg Ath. 288 (1876).
Särsk. förb.: SANNA MED. (†) till 1: instämma, hålla med; äv. i uttr. sanna med ngn l. ngt, hålla med ngn l. instämma med ngn resp. hålla med om l. instämma i ngt; jfr sanna, v.2 1 g anm. Wollimhaus Ind. (1652). Så grönskar huad som ondt, så wissnar, huad som gått! / Hwem sannar inte mäd, huem wil full thetta neka? Lucidor (SVS) 199 (1672). Han sannar altid med hwad hans Herre säjer förut. Dalin Arg. 1: 159 (1733, 1754). Nå jag trodde du skulle sanna med mig som du alltid brukar. Runeberg AntRunebg 153 (c. 1878). —
SANNAS VID. (†) till 1 i: erkänna, kännas vid. Lillienstedt Vitt. 272 (1680). Du (får) sannas wid .. / At hwad dig lycklig giordt knapt en bland tusen händer. Brenner Dikt. 2: 58 (1717).
Avledn. (till 1): SANNARE, m. (numera bl. ngn gg, i vitter stil) i sådana uttr. som Per l. Ola l. Pål sannare, om (enfaldig) person som (alltid) instämmer i l. bekräftar vad någon annan l. andra sagt l. håller med någon annan l. andra o. d.; särsk. i förb. med sådana uttr. som Olof l. Olle l. Per ljugare (med växling av namnen, så att sannare brukas ss. attribut till ett av namnen, ljugare till ett annat). Nu ha Oloff Liugare och Pär Sannare kommit tillhopa. Celsius Ordspr. 12: 592 (1714). Kära Olle Ljugare, har du sett Per Sannare? Kexél 1: 92 (1788). Skytte förvånades och skulle trott, att presten drömt allt detta, om ej denne haft en Per Sannare närvarande i länsmannen, som, för hvarje gång det vädjades till honom, steg upp från sin stol och under en bugning för nådig herrn bekräftade Suenonii utsago. Rydberg Frib. 106 (1857). Under Friedländers .. tal stod Gervai, fåmäld och diskret, som en Pål sannare bredvid Per ljugare. Laurin Minn. 3: 150 (1931). jfr: (Fin.) todistaja .. (lat.) testis; comprobans .. (sv.) witne; sannare. Juslenius 387 (1745).
Spoiler title
Spoiler content