publicerad: 1969
SKADESTÅND ska3de~ston2d, n. (UpplDomb. 3: 181 (1602) osv.) ((†) m. RA I. 3: 176 (1593), VDAkt. 1691, nr 66); best. -et; pl. =.
Ordformer
(schade- 1543—1653. skada- 1591—1680. skade- 1587 osv. skades- 1722. -standh 1691. -stundh 1565. -stånd (-o-, -nnd) 1543 osv.)
Etymologi
[av SKADA, sbst., o. STÅND; jfr mlt. schadenstant o. t. schadenstand (båda i bet. 2) samt uttr. stå skadan (se SKADA, sbst. 1 r δ)]
1) (†) tillstånd vari ngn l. ngt som lidit skada befinner sig, besvärlig situation; äv.: (liden) skada (se SKADA, sbst. 1) l. (ekonomisk) förlust; särsk. i uttr. bekomma l. lida l. taga skadestånd, lida l. ta skada. UpplDomb. 3: 181 (1602). Lemna .. heela .. (den avlidne kyrkoherdens) för detta ahnförtrodde Församblingh uthi slijkt bekymber och skadeståndh. VDAkt. 1676, nr 165. Tree mächtige (andliga) Fiender föreenade, liggia i yppet Fält emoot osz, oc sökia medh högsta flijt icke allenast Kropsens, vtan fast mehr Siälenes Ewiga Skadestånd. Austrenius Reethz 14 (1681). Den stora skadestandh iagh för 2. åhr sedan bekom vtaf wådheldh, som migh öfwergick både på Creatur och annat Husgerådh. VDAkt. 1691, nr 66. (Anhålles) dhet Stockholms Barnhuus må komma till sin rätt, och iag fåå mitt dhervidh tagne skadestånd ährsatt. ÅgerupArk. Brev 8/12 1713. Umeå .. är nu en liten stad, som ännu eij wähl reparerat sig efter dett skadestånd han led af fiendens eld, då han totaliter blef afbränd. Linné Skr. 5: 30 (1732). Så påstår han .. at få åtniuta ersättning för sitt lidna skadestånd. VDAkt. 1737, nr 55 (1736). — särsk.
a) i uttr. bringa ngn på l. komma ngn i l. på skadestånd, skada o. därigm försätta ngn i en besvärlig situation (särsk. innebärande ekonomiskt obestånd). BtÅboH I. 8: 80 (1636: kommitt .. på). 2Saml. 39: 50 (i handl. fr. 1644: uppå högsta och största skadestånd bringa). Han som migh i sådant stoort skadeståndh till största förtreet och snarast sagt i ruin kommit hafwer. VDAkt. 1663, nr 484.
b) övergående i 2, i sådana uttr. som ersätta ngn skadeståndet, ersätta ngn för den skada som han lidit, ge ngn skadeersättning, refundera (ngns) skadestånd, ersätta (ngn) för liden skada, betala (ngn) skadeersättning, ersätta l. refundera l. upprätta l. vedergälla ngn hans l. sitt skadestånd, ersätta ngn för hans lidna skada l. kompensera ngn för hans förlust, ge ngn skadeersättning l. kompensation. Hvar något skadestånd skall refunderes, så borde dhet skee aff Cronan. RP 3: 263 (1633). En biskop .. om han hafwer någet bekostat aff Församlingennes, icke vthi Församlingennes Saak, eller til hennes Nödtorfft, så skal thet samma, thet som han förskingrat och bortskänkt hafwer, wara okrafftigt. Men hafwer han Barn, så skole Arfwingarna wedergälla Kyrkione hennes Skadestånd aff the Godz, som han sigh effterleeffdt hafwer. Schroderus Os. 1: 632 (1635). Därs. III. 2: 4 (1635: Vprätta). Wij skolom hans omkostnad och skadheståndh Refundera. VDAkt. 1666, nr 95. Om körkan af .. (kyrkvärdarnas) försummelse någon skada torde lijda, skola de wara betänkte derför at swara, och körkan des skadestånd refundera. KulturbVg. 3: 6 (1713). Att vilja sig inbilla, at Norje skall kunna ehrsättia oss skadeståndset, det vore aldeles fåfängt. HSH 3: 187 (1713). (En rik o. en fattig) råkade i ägotwist med hwarandra, och gjorde ymsom skada, men mäst den som war rikare. Saken blef ändteligen afgjord på Allherjar ting, at den rikare skulle ersätta den fattigare sit skadestånd. Lagerbring 1Hist. 1: 234 (1769).
2) ersättning l. kompensation för liden skada, skadeersättning; numera i sht dels om dylik ersättning som utdömes av domstol, dels om dylik ersättning som utgår för brott mot bestämmelser i uppgjort kontrakt, dels om krigsskadestånd; förr äv. allmännare, om ekonomisk ersättning för gjorda utlägg o. d., gottgörelse; jfr 1 b. Betala, erlägga, utge skadestånd. Yrka, begära, utfå skadestånd. Erhålla (få) tusen kronor i skadestånd för själsligt lidande. Skäligt, jämkat skadestånd. G1R 15: 148 (1543). (Domkyrkosysslomannen skall) sättia nöijachtig Borgen för sig, på thet Kyrckian må hafwa en wisz försäkring om sitt skadestånd, i fall hon af hans försummelse .. någon skada toge. Kyrkol. 26: 2 (1686). Jag haar icke heller dessuthan prætenderat någon refusion af .. (företrädarens barn) i skadestånd för prästegårdzens reparation och bygnadt. VDAkt. 1707, nr 757. Konungen (dvs. Fredrik II av Danmark) stiftade dessa stipendier (för djäknar i Lund) såsom skadestånd för Jacob Erlandsens indragna stiftelse af år 1256. Weibull o. Tegnér LUH 1: 6 (1868). A och B åtaga sig gemensamt att för X ombesörja timmerforsling och utfästa skadestånd i fall af underlåtenhet derutinnan. 1NJA 1875, s. 240. President Hoover har förklarat .. att Tyskland under moratorieåret icke skall betala några skadestånd. UNT 1931, nr 10870, s. 1. Vad angår av .. (NN) yrkat skadestånd har dödsboet medgivit skäligheten av vad denne fordrat för läkarvård och skador å kläder. 1NJA 1948, s. 261. — jfr KRIGS-SKADESTÅND. — särsk.
a) (†) i uttr. söka sitt skadestånd, söka ersättning för liden skada l. kompensation för gjord förlust. The (dvs. utländska intressenter som ev. gjorde förlust på deltagande i Söderhavskompaniet) wordo tå sökiandes all sitt skadhestånd vppå the Swenske Skeepen och Warurna, hwarigenom all förhåpning til at vprätta Handel och Wandel här i Rijket skulle platt blifwa affskurin. Schroderus Urs. B 1 b (1626). Bengt Månson .. skal betala inspectoren och sökia sitt Schadeståndh hoos Wedige. VRP 1653, s. 809. jfr (med anslutning till 1): Konungen i Spanien .. hafwer öfwer 100 Engelske Köpmans Skepp och alle Engelender som vthi hans Land sigh oppehålla, låtet .. arrestera: ja, en dhel reda alt så foort låtet confiscera, dher medh således at sökia sitt vthi West Indien ledne Skadaståndh. NAv. 1655, PostTijd. s. 1.
b) mer l. mindre bildl.; i sht förr särsk. om upprättelse l. tröst. (Den 31 dec. 1774) afreste til Ljusdals Församling i Helsingland Kyrkoherden Magister Petr. O. Sundius. .. Jag saknar i synnerhet uti Honom en uplyst, en min bästa wän, och jag finner ej annat skadestånd, än endast deruti at förwara Hans namn i wälsignande åtanke och at följa Hans efterdöme. ÅbSvUndH 58: 285 (1775). I utländska lärdas bifall erhöll .. (O. Celsius') nit en förtjent belöning, och skadestånd för de antingen obetydliga eller ohöfviska anmärkningar, hvarmed en onämd Landsman sökt förringa hans arbete. Tindstadius i 1SAH 5: 286 (1795, 1813). Så widt har lyckan skadestånd mig gifwit / Att än en gång mot Henriks gyldne krona / Jag min förnedring har fått byta ut. Hagberg Shaksp. 5: 102 (1848).
Ssgr (i allm. till 2): SKADESTÅNDS-ANSPRÅK~02 l. ~20. anspråk på skadestånd; jfr -fordran, -krav, -yrkande. 1NJA 1879, s. 74. —
-BANK(EN). benämning på (den år 1930 tillkomna) Internationella regleringsbanken, som till en början hade till uppgift att reglera Tysklands skadestånd till de allierade efter första världskriget; jfr -kommission. SvUppslB (1935). —
-BERÄTTIGAD, p. adj. berättigad till skadestånd; i sht substantiverat. Stjernstedt ÄktLag. 134 (1916; substantiverat). Skadeståndet från Tyskland till de skadeståndsberättigade makterna. EkonT 1929, s. 82. —
-BETALNING. abstr. o. konkretare. 2NF 38: 334 (1926; i pl., konkretare). SDS 1949, nr 259, s. 11 (abstr.). —
-BEVIS. (numera föga br.) attest angående utbetalning av skadestånd; jfr bevis 3. FFS 1897, nr 47, s. 8. —
(1, 2) -ERSÄTTNING. (†) skadeersättning, skadestånd (se d. o. 2). PH 3: 2109 (1743). Adlerbeth Ant. 1: 52 (c. 1792). —
-FÖRSÄKRING. (numera bl. mera tillf.) försäkring (se d. o. 2) avsedd att täcka försäkringstagarens skadestånd på grund av skada för vilken han är ansvarig, ansvarighetsförsäkring, ansvarsförsäkring. SvD(A) 1920, nr 146, s. 1. —
-KOMMISSION. särsk. [jfr eng. reparation commission, fr. commission des réparations] om den kommission som verkade under åren 1919—1929 o. hade till uppgift att reglera Tysklands skadestånd till de allierade efter första världskriget; i sht i sg. best.; jfr -bank(en). SvD(A) 1922, nr 101, s. 3. —
-KONFERENS. särsk. i sg. best., om konferens angående Tysklands skadestånd till de allierade efter första världskriget. SvD(A) 1932, nr 162, s. 14. —
-MÅL. i sht jur. mål (se mål, sbst.2 1) rörande skadestånd. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 107. —
-PLAN. särsk. om plan för Tysklands skadeståndsbetalningar till de allierade efter första världskriget. 2NF 35: 1020 (1923). —
-PÅFÖLJD~02 l. ~20. jur. påföljd innebärande skadeståndsskyldighet. Minnesskr1734Lag 1: 301 (1934). —
-REGEL. (i fackspr.) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) rörande skadestånd. Winroth StrUpps. 4: 3 (1895). —
-RÄTT.
1) jur. om sammanfattningen av de juridiska skadeståndsreglerna; jfr rätt, sbst.2 2. Winroth StrUpps. 4: 24 (1907).
-RÄTTSLIG. [jfr -rätt] jur. som hör till l. avser skadeståndsrätten (se -rätt 1). Minnesskr1734Lag 2: 886 (1934). —
-SKYLDIG. i sht jur. skyldig att erlägga skadestånd; jfr -pliktig. Winroth StrUpps. 4: 28 (1895; i sg. best., substantiverat). —
-SKYLDIGHET~102, äv. ~200. [jfr -skyldig] i sht jur. om egenskapen l. förhållandet att vara skadeståndsskyldig, skadeståndsplikt; jfr -ansvar, -förpliktelse. Winroth StrUpps. 4: 29 (1895). —
-SÖKANDE, p. adj. i sht jur. om person: som söker l. begär l. yrkar skadestånd. SvJuristT 1937, s. 533 (i sg. best., substantiverat). —
-VÄG. i uttr. i skadeståndsväg, ss. l. i form av l. i fråga om skadestånd. Winroth StrUpps. 4: 14 (1895). —
-YRKANDE. i sht jur. yrkande (inför domstol) angående skadestånd; jfr -talan. Winroth StrUpps. 4: 42 (1895).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content