publicerad: 1978
SLÄNDA slän3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(slend- 1541—1747. sländ- 1538 osv. -a 1538 osv. -e c. 1580—1732)
Etymologi
1) (i sht förr använt) spånadsredskap bestående av en kort o. rund, i ändarna smalnande ten l. käpp (sländten), i ena (vid spinning uppåt riktade) ändan försedd med krok l. hake för trådens fästande o. vid sitt tjockaste parti försedd med en trissa (jfr SLÅND) som är avsedd att vid spinning hålla tenen i jämn rotation kring dess egen längdaxel; äv. om spindel på långrock l. spinnrock, förr äv. på spinnmaskin; äv. med inbegrepp av den på spindeln upprullade tråden; förr äv. liktydigt med: sländten (utan sländtrissa). VarRerV 34 (1538). Sedan spinna Spinnerskor, när the hafwa vplagdt Flagan på Råcken, entera på Hiwlråck, eller med Slenda och slandh. Schroderus Comenius 498 (1639). Slända .. (dvs.) Rulltyg på en spinnråck .. (äv.) en ten eller lång pinne med sland, hwarmed spinnes på Långråck. Schultze Ordb. 4474 (c. 1755). När spinnerskan fullspunnit en viss myckenhet af sländor eller rullar (Näskor), afharvar hon garnet på en maschin, som kallas haspel (härvel). Nyrén KlädFabr. 104 (1783). En arbetare kunde förtjena mer, när han sitter wid .. (en spinnmaskin) af 70 sländar (sannol. felaktigt för sländor), än när han sjelf spinner wid en enda slända. JournLTh. 1812, nr 125, s. 4. Dessa (dvs. sångerna) lärde mig min moder, / Under det hon vred sin slända, / Bringade sin ten i rullning. Runeberg 5: 319 (1837). Spinnerskan håller herkuln (dvs. linfästet) med det upplindade linet i vänstra handen .., med den högra drar hon ut linet .. och tvinnar tråden, och under detta arbete hänger sländan rakt ned. Fatab. 1930, s. 155. Martinson KärlekKr. 289 (1947; om förh. på 1200-talet). — jfr HAND-, KULLER-, LÅNG-, SILVER-SLÄNDA m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Skulle vi .. (på en plansch) se Staten .. under bild af .. husmoder, .. se henne inlanga och byka de otaliga härfvor, som från skolornas och gymnasiernas spinnmachiner eller huslärdomens täcka sländor henne tillskyndas; .. så (osv.). Fahlcrantz 2: 98 (1826, 1864). särsk. med anspelning på de spinnande ödesgudinnornas redskap, förr stundom närmande sig bet.: livstid, livsöde. I gråt min Lifstids slände / Skal en gång spinnas full. Warnmark Sångt. 39 (1701). En tung med bly bewefwad slända / Den grymma Cloto åt mig gaf. Nordenflycht QT 1748—50, s. 74. Börjesson Statshv. 64 (1866). jfr LIVSTIDS-SLÄNDA.
2) (†) stav l. krycka. (Abners blod) komme offuer Joabs hoffuudh, och offuer hela hans fadhers hws, och wende icke åter j Joabs hws then som een eeterflödh och spitelsko haffuer, och then som slendo håller. 2Sam. 3: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: som stödja sig på krycka). Slända .. (dvs.) Staf eller kryckia som brukas för bräckelighet skul. Bib. 1703, Ordel. Spegel 444 (1712).
3) (numera föga br.) ss. beteckning för kvinnokönet l. spinnsidan. I förhållande till släkternas svärdslinier äro representanterna för sländan särdeles talrika (på orten) och särskildt lära de, hvilka kunna betitlas tanter, vara legio. OMStålhammar (1838) hos Nordmann BorgåBarn 138. 2NF (1917).
Ssgr (i allm. till 1): A: SLÄND-BORST. (†) om sländformigt borst (se borst, sbst.1 2). Marklin Illiger 435 (1818). —
-FODER. (förr) fodral för slända med tillbehör; jfr foder, sbst.2 1. Wistrand NordMAllmog. 60 (1911). —
-FORMIG. som har en sländas form; förr äv. i utvidgad anv.: som har ett rockhuvuds form. Marklin Illiger 371 (1818; i utvidgad anv.). Åkerhielm FrämNamn 191 (1902). —
-KORG. (†) korg för förvaring av slända l. sländor l. spindlar. Lind (1749; under spindel-korb). Heinrich (1828). —
-SPINNANDE, p. adj. (sländ- 1967 osv. slända- 1902) (mera tillf.) som spinner på slända. Hemberg Kola 137 (1902). Kulturen 1967, s. 97. —
B (föga br.): SLÄNDA-SPINNANDE, se A.
Spoiler title
Spoiler content