(slinder 1649 (: Fähus slinderna, best.; möjl. pl. till SLINDER, sbst.1), 1678 osv. slindrar 1639—1671, 1731 (: höga slindrar till fodret; möjl. pl. till SLINDER, sbst.1). slindrer 1672. slindror 1671. slinner 1697 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slinder, slinner (med akut accent); pl.-form av det ord som föreligger i nor. dial. slindr, f., tvärbjälke i hus o. d., (möjl. under påverkan av slidr; se SLIDA, sbst.2) uppkommen biform till slind, tvärbjälke i hus, smal stång för upphängning av föremål o. d. (se SLIND, sbst.1); formerna slinder, slinner visar att ordet på utljudande r med bet.: tvärbjälke o. d. äv. varit (l. är?) n. — Jfr SLINDER, sbst.1]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (lösa stänger utgörande) skullgolv; skulle (med golv av lösa stänger); äv. allmännare: stänger (till skullgolv, torklave på ria o. d.). Sedan är (hon) funnen på Mårten Schomakares slindrar. VRP 1639, s. 793. När Frööskijdorne (av rovor) warda wel mogne eller halff brustne vth, skiär man thes Halm och binder een hand full i Kärfwar, och torckar then så på Slindror och stänger i Solen. Risingh LandB 62(1671). Prästen (på Öland) hade ofta ifrån Småland hämtat ”timber, bräder, sparrar, näffwer, lächter, slinder, stänger, röster till taken”. Fatab. 1913, s. 24(1678). Är ladan tom och slinnerna på hörännet bara, då (osv.). Suneson GGrund 65(1926). På slindren bor du ju ensam. Arnér Knekt 150(1945). jfr: Dhe .. hafua borttagit något Höö aff Fähus slinderna i Ladegården. HSH 39: 316(1649); möjl. pl. till SLINDER, sbst.1 — jfr STALL-SLINDER.
