SLUV slɯ4v, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLU slɯ4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -ar; l. SLUE slɯ3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLUG slɯ4g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLUR slɯ4r, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -ar; förr äv. SLÅVA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or (HdlCollMed.).
Ordformer
(slu 1968 osv. slue 1802 osv. sluen, sg. best. 1772 osv. slug 1906 osv. slur 1762 (: slurn, sg. best.) osv. sluv 1756 osv. slåfworna, pl. best. 1746)
Etymologi
[fsv. sludher, m. (i bet. 1), sv. dial. slu(e), sluv(e), slur(e), slug, m., slo(a), slå(a), f.; jfr d. slu (best. -en l. -et), d. dial. slu, slud, slug, kvicke, slue, frukthylsa, nor. dial. slo, slå, f. o. n., nisl. sló, f., mlt. slū, slō, f., frukthylsa, skal (lt. sluu, sluuf, sluug, n. o. f.), meng. slouh, ormskinn (eng. slough); liksom möjl. lt. slu, slug (se SLUG, adj.), till en germ. stam som står nära den som föreligger i nl. sluiken, smyga, mht. slūch, (orm)hud (t. schlauch, slang); med avs. på formerna sluv o. slug (med sekundärt v resp. g) jfr LO, sbst.2, LOGE, sbst.1, KNOGE m. fl.; formen slue är sannol. utlöst ur best. sluen l. pl. sluar; formen slur är sannol. bildad till best. slun i sådana dial. där en övergång av rn till n förekommer (jfr sv. dial. mur, mur: best. mun)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
SAOB
