publicerad: 1997
STÅTLIG stå3tlig2, äv. (numera bl. ngn gg, med vitter l. ålderdomlig prägel) STÅTELIG stå3telig2, adj. -are ((†) superl. -est G1R 29: 168 (1559), Brahe Kr. 24 (c. 1585)). adv. -A (†, G1R 5: 92 (1528), Schultze Ordb. 4902 (c. 1755)), -E (†, Svart G1 102 (1561), Bureus Påw. C 1 b (1604)), -EN (numera bl. arkaiserande l. ålderdomligt, G1R 25: 134 (1555), Östergren (1949; angivet ss. sällsynt)), -T (Dähnert 310 (1746) osv.).
Ordformer
(ståd- 1561—1566. ståde- 1565. ståt- (-o-, -th-) 1538 osv. ståte- 1528—1957. stått- (-dt-) 1545—1644. ståtte- (-dt-, -tth-) 1555—1642. -lich 1566—1625. -lig (-gh) 1528 (: ståteliga, adv.) osv. -ligit (-et(t)), n. 1542—1749. -ligt, n. 1630 osv.)
Etymologi
[liksom ä. d. stat(e)lig, stattelig (d. statelig), nor. statelig av mlt. statlīk, motsv. mnl. statelijc (nl. statelijk), mht. statelik (t. stattlich), avledn. av stāt, stat (se STAT, sbst.3) o. jfr STÅT, sbst.1 — Jfr STATLIG, adj.1]
1) (†) som sker l. utfärdas l. göres med iakttagande av (officiella l. högtidliga o.) lagliga l. vederbörliga former, formlig (se FORMLIG, adj.2 2), (officiellt l.) högtidligt bekräftad l. besvuren o. d. (o. som således är l. bör vara att lita på). Som vi .. medt stådtlig och krafftig forscrifvelse och med bref .. oss förplictadt och förbundhet hafve (osv.). RA I. 1: 442 (1545). Hwadh för hielp, bijstondh och tilsagor Konung Gustaff aff Konungen i Danmarck .. vthi Konungh Gustaffs och Sweriges Rijkes anliggiande nödh, stådtligen vthloffuet och bebreeffuet wardt, thet warder (osv.). Tegel G1 2: 67 (1622). OxBr. 10: 373 (1638; om underrättelse). Dhe öffrige ståtelige privilegier, som detta Rijkes Ridderskap haffue öffuer andre nationer i Rustiensten. RARP 3: 265 (1642). jfr: Ståteligen vtlofwa och bebrefwa. Swedberg Schibb. 386 (1716).
2) (†) om sändebud l. högre tjänsteman: befullmäktigad, bemyndigad, försedd med vederbörliga befogenheter. The Muschowiter skole hafwe haft theres Ståttlige Sendebud til then vnge Konungen i Pålen, och begärett honom för theres herre och Konung. G1R 17: 532 (1545). (Kungens sändebud) satte .. (de mest upproriska dalkarlarna) i fengilse hos theras ståttelige höffuidzman Niels i Söderby. Brahe Kr. 6 (c. 1585). Tegel G1 1: 91 (1622).
3) (†) av god kvalitet l. beskaffenhet, utmärkt l. förträfflig o. d.; om person äv. dels: duglig l. duktig (se d. o. 1), dels: redbar l. rejäl (se d. o. 2); äv. ss. adv. Att man .. thess ståtligere kunde göre them (dvs. en hop landsknektar) afbruck och motståndh. RA 1: 239 (1538); jfr 4. En godh och ståteligh vindh (för seglare). Gyllenius Diar. 167 (c. 1670). (Magister Petrus Bullernæsius) War en mykit alfwarsam prestman, och en ståtelig predikant, som mig för wiszo berettat är. Swedberg Lefw. 20 (1729). Detta är en ståtlig fisk-sjö: har öring, rör och harr. NorrlS 1—6: 89 (1793). (Don Quijote) var utrustad med de ståtligaste egenskaper. Rydqvist i 2SAH 12: 352 (1827). Grimstahamns torp är nu råkadt i lägerwall .. Dermed så menar jag, att jag skall kunna bekomma det .. utan all afgift .. Jag ämnar gå till herren på Runsa, som alltid warit en ståtlig karl. Almqvist Grimst. 13 (1839). Ifrån middagen till sex på qvällen gick huggningen ståtligt. Dens. Mål. 7 (1840). Nu hade .. (bröderna) ståteligen slagit sig igenom båda två. Hedenstierna StutaP 127 (1899). — särsk.
b) om dryck: utmärkt, förträfflig. Dä wa ståteligt Brännewijn. Tidfördrijf B 4 b (c. 1695). Lind (1749; om vin).
4) (†) omfattande l. stor; intensiv l. häftig. Allthenstund samme Konung Christiern dog lijkwäl aff Rijksens inbyggiere stådtliget mootstånd wederfors. G1R 18: 267 (1547). Om then ståtlige hielp wij wele nu först, / Beröre, huru the komo Danmark til tröst. Svart Gensw. H 5 a (1558). G1R 29: 124 (1559; om motstånd).
5) om mängd l. kvantitet l. om ngt som försiggår i betydande omfattning: stor l. ansenlig l. betydande; särsk. om penningsumma l. inkomst o. d.; ss. adv.: rikligen, i rikt mått; äv. allmännare, närmande sig bet.: väldig l. kolossal o. d.; numera bl. med anslutning till 6. At wij kunne, på Kon:ge Werdis till Danmarck begären, anthen vndsette honum medt ett ståtligitt antall krigzfolck, heller (osv.). G1R 14: 173 (1542). Därs. 29: 281 (1559; om summa pengar). (Vi vill) medtt enn ståteligh krijgzmacht hielpe till. E14R 1561, 1: 108 b. Efter Wij hafwe wåre käre Söner .. Hertigh Gustaf Adolph och H. Carl Philip .. bebrefwat alle wåre Arfwe-Godz hwilke Wij nu med några Tusend Gårdar .. hafwe förbättrat, så at dhe deraf en ståtelig inkomst och Ränta åhrligen hafwa kunne. HC11H 13: 207 (1610). Ha, jag är ståteligen tracterat blefwen, jag har intet kunnat hitta vppå dörren. Weise 274 (1697); möjl. äv. att hänföra till 6. (Bouppteckningen) 1653 .. visar en ståtlig förmögenhet, bestående bl. a. av fastigheter för 42,750 dr. Löfgren TenngjH I. 2: 70 (1933). Jag åkte hem, fortfarande litet yr i huvudet, och gav chauffören ståtliga drickspengar. Thermænius Christie MordKorr. 204 (1944). — särsk.
a) (†) om resa: lång, omfattande; om promenad äv.: rejäl. Han ärnar giöra en ståtelig resa serdeles till Orient. 2Saml. 10: 67 (i handl. fr. 1677). Jag har tagit mig en ståtlig promenad. Carlén Prof. 81 (1870).
b) (†) om rus: stor l. rejäl. Nu haar iagh så ståteligh ruusz uppå, / Inthz iagh mehra draga må. Asteropherus 84 (1609; uppl. 1909).
6) som imponerar l. väcker beundran gm sitt yttre (storlek l. skönhet l. utsmyckning o. d.), full av l. kännetecknad av ståt (se STÅT, sbst.1 2), praktfull, magnifik; äv. i allmännare o. oeg. l. bildl. anv. utan tanke på synintryck (jfr 7), mer l. mindre liktydigt med: imponerande l. förnämlig l. pampig l. stilig l. fin o. d. (särsk. om ton l. tal o. d.). Ett ståtligt bröllop. De fick ett ståtligt mottagande. En ståtlig begravningsprocession. Han var en ståtlig syn i sin uniform. Göra ett ståtligt intryck. Slottet har ett ståtligt läge. Ha ståtliga anor. G1R 14: 173 (1542). Haffuer .. zijrat Huset medh ståtelige Tapeter. RARP 3: 86 (1638). Han .. hölt een ståteligh Oration om Blindheten. RelCur. 226 (1682). Blås opp en ståtlig ton. Bellman (BellmS) 1: 228 (c. 1772, 1790). Greta, jag är wisz på, att efter en tid skola wi få allt ganska ståtligt. Almqvist Lad. 25 (1840); möjl. äv. att hänföra till 3. Vi slog oss ned i den ståtliga men opersonliga matsalen. Siwertz Tråd. 78 (1957). De ståtligaste och vådligaste äventyrsberättelserna. Gyllensten Grott. 46 (1973). — jfr STOR-STÅTLIG. — särsk.
a) om person (äv. om djur) l. om byggnad l. träd o. d.; ofta med tanken särskilt fäst vid högresthet (o. rak hållning); äv. om hållning l. utseende o. d. Stor och ståtlig. En ståtlig gestalt. Ett ståtligt palats, slott. En ståtlig hållning. Svart Ähr. 76 (1560; om byggnader). UUKonsP 7: 279 (1666; om häst). I den däld, hvarigenom .. floden flyter, grönska de ståtligaste ekar. Nicander Minn. 1: 204 (1831). Ståtelig karl, tre alnar och tre tum så visst som en. Topelius Fält. 2: 397 (1856). Så ståtelig som .. (K. XI) war, när han i ridderlig härbonad satt på sin stoltiserande lifhäst, så (osv.). Afzelius Sag. X. 2: 246 (1866). En medelålders man af ståtligt utseende. Rydberg Frib. 35 (1877). Han är ståtlig, Olle, i dag. Han har hög hatt .. Han har nya kläder, hela stöflar, är badad, nyrakad och bränd i håret. Strindberg RödaR 137 (1879). Martinson BakSvenskv. 148 (1944; om lilja). Den ståtligaste stallkarlen på villan. Strömholm Fält. 97 (1977).
b) om fest l. måltid o. d. Svart G1 121 (1561; om gästabud). Caponer .. Hierpar och Raphöns, warda hållne för ståtelige rätter. Schroderus Comenius 150 (1639). Frukosten skall bli ståtlig. Färsk fisk, och orrfågel, och äggstjerna, och tortor förutan all ända. Böttiger 3: 13 (1843, 1858). Edfelt Högm. 49 (1934; om fest).
c) i fråga om klädedräkt; jfr STÅT, sbst.1 2 c. Tegel E14 323 (i handl. fr. 1561). Hans modher schal hafua så ståttlige klädher och kiortlar. 3SthmTb. 5: 57 (1603). Cavallin (1876).
d) ss. adv.; äv. motsv. a—c. G1R 5: 92 (1528). Paulus predikar ganska liufligha och ståteligha .. om the Gudhfruchtigas vpståndelse. Phrygius HimLif. 40 (1615). Phænix sitter / Full med glitter / Ståtligt förgyld. Bellman (BellmS) 1: 126 (c. 1771, 1790). Hertigarnas lik blefwo .. förda till Stockholm och der ståteligen nedsatte. Fryxell Ber. 2: 88 (1826).
7) (†) utan (väsentlig) tanke på synintryck: förnäm l. betydande l. ansedd; om tjänst l. anställning: hög (se HÖG, adj. 10 a). HT 1914, s. 255 (c. 1562). Hwad fehlat är .. (jag) Gudh och werldenne afbeder, på thet, att then rättefulle tijden icke mina dygder glömma, och mina feel giömma måtte, som mången ståtelig man och regent wederfarin är. Gustaf II Adolf 70 (c. 1620). Gref Carl Gyllenborg, samt brodern Gref Olof Gyllenborg .. Och .. H:r Baron Carl Gustaf Frisendorf. Alle höge, förnäme, och ståtelige herrar. Swedberg Lefw. 61 (1729); möjl. äv. att hänföra till 6.
Avledn.: STÅTLIGHET, äv. (numera bl. ngn gg, med vitter l. ålderdomlig prägel) STÅTELIGHET, r. l. f. [jfr t. stattlichkeit] till 6, om förhållandet l. egenskapen att vara ståtlig; äv. konkretare, om föremål l. handling som vittnar om denna egenskap; ståt. Phrygius HimLif. 23 (1615). Döden skiljer osz wid thet i werldenne är, wid thesz herlighet, pracht, och ståtelighet. Swedberg Dödst. 153 (1711). Lagerbring 1Hist. 3: 636 (1776; i pl., om festligheter). Han var rik, / Och ingen i ståtlighet honom var lik. Braun Dikt. 1: 193 (1837). En teatralisk ståtlighet i deklamationen, som inte lämnade ett enda ’och’ obetonat. Östergren (1949). jfr stor-ståtlighet.
Spoiler title
Spoiler content