[av fr. terreur, av lat. terror, (darrning av) skräck (se TERROR)]
(†) förskräckelse, skräck; skräckvälde. BrinkmArch. 2: 132(1675). Jag möttes i Stockholm af de terreurer, dem hans resa förorsakade. MinnSvNH Bih. 1: 49(1788). Antag att .. (förläggaren) skulle falla för damernas terreur, så kunde han i 25 år undertrycka Röda Rummets utgifvande. Strindberg Brev 5: 25(1885).
