TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5) TILL-ERKÄNNA. (officiellt) förklara l. erkänna (ngn) ss. (lagenligt l. rättmätigt) mottagande l. förfogande över l. innehavande o. d. (ngt); äv. dels med indir. sakobj., dels (numera bl. mera tillf.) med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt; särsk. med avs. på rättighet l. förmån o. d., äv. (hedersam) ställning l. (god) egenskap l. förtjänst o. d.; förr äv. dels med avs. på straff l. skyldighet o. d. som åläggs ngn, dels refl.: (inför domstol) erkänna (ngt, särsk. barn) ss. sitt med därtill hörande ansvar för det; jfr -giva 1, -känna, -mäta 1 slutet α, -skriva 1 a, -stå 5 a slutet, -vända 3. Domstolen tillerkänner dig full ersättning. Kungen tillerkände adeln skattefrihet. De tillerkändes hela äran av framgångarna. UrkFinlÖ II. 1: 85 (c. 1595). Effter herskapet will alt ha sigh tillerkändt och förbehållet. Banér GenGuvBer. 117 (i handl. fr. 1666). Then samme matros, som på wårt skiep thetta straff vtstod, tilerkiände the efter hans ankomst i Holland, Tuckthuset. Humbla Landcr. 498 (1740). Wid Aspolands Härads Ting har Herr Lieutenanten tilerkändt sig ett oäkta barn. VDAkt. 1787, nr 361. Denna dikt, som man väl måste tillerkänna en viss prydlighet. Lysander RomLittH 108 (1858). Som en .. hedersbevisning har Akademien i år beslutat tillerkänna sin stora guldmedalj åt professor Olle Holmberg. 3SAH LXXII. 1: 27 (1963).
Avledn.: tillerkännlig, adj. (numera föga br.) som kan tillerkännas (ngn l. ngt). I följe af de dessa ordslag tillerkännliga enkla göromål. AGSilverstolpe Språkl. 22 (1814). —
(II 8 b β) -ERSÄTTNING. (†) tillsättning ägnad att fylla vakans o. d.; jfr ersättning 3. Til Öfwersten Åke Ulfsparre, angående tilersättningen i stället när en Kneckt dör eller rymmer. LMil. 1: 321 (1683). —
