SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUR tɯ4r, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(tour 1809–1898. tur 1842 osv.)
Etymologi
[sannol. utvecklat ur TUR, sbst.1 i bet.: tur(ordning) till befordran o. d. — Jfr OTUR]
gynnsam vändning l. medgång, lyckträff; framgång l. välgång; särsk. i fråga om sådan (oförtjänt) gynnsam vändning osv. som sker l. uppkommer l. infaller gm en slump l. av ren tillfällighet, i sht i fråga om spel. Det var mer tur än skicklighet att han klarade provet. Vilken tur! Storma icke, om du vinner, / Touren kan förändra sig. ReglKortsp. 1: 20 (1809). Den som har otur i spel, har tur i kärlek. Blanche Läk. 8 (1845). Det var dock tur, att kvällen var så lugn, ty i storm skulle ekan ej länge förmått ”vaka” bland böljsvallet. Hemberg ObanStig. 13 (1896). (Fiskaren hade) haft så god tur med fisket, att han hade glömt att resa hem. Lagerlöf Holg. 2: 231 (1907). Andersson har under flera år haft den turen att få överta de bästa klasserna från realskolan. Spong Sjövinkel 443 (1949). Vi hade sagolik tur med vädret under de här dagarna: molnfritt, men ändå lagom varmt. Anderson Brev. 181 (2004). — jfr BOND-, GLÅP-, OX-, SEKULAR-, SKROV-, SMÖR-, SPEL-, STORM-, SVIN-TUR.
Ssgr (vard.): TUR-AFFÄR. affär (som sålt lotter o. dyl. o.) som givit tur (i form av högvinst); jfr -butik. LD 4 ⁄ 3 1959, s. 1. Hälsingborg har landets turaffär nummer ett när det gäller penninglotter. Expressen 16 ⁄ 9 1964, s. 9. —
-BUTIK. jfr -affär. SvD(A) 2 ⁄ 3 1961, s. 6. —
-GUBBE. man som har tur. Tord Grip är en turgubbe i landslagssammanhang. – Faktiskt, minns han, har jag aldrig varit med att förlora. DN 20 ⁄ 6 1967, s. 19. —
-GUMMA. kvinna som har tur. Fru Andersson är något av en turgumma. Hon har vunnit åtskilliga gånger på penninglotteriet. AB 20 ⁄ 11 1962, s. 4.
Avledn.: TURIG, adj. (numera bl. mera tillf.) tursam. Nu kan det stundom slumpa sig så turigt, att en faktisk räfvexel verkligen sammanfaller med ett af de der jakthandböckernas pass. SvKennelklT 1896, s. 177. —
TURLIG, adj. tursam. Lundell (1893). Redan efter vår turliga och påpassliga inledning visste vi att vi skulle vinna. DN(A) 9 ⁄ 3 1958, s. 21. —
TURSAM, adj. som är utmärkande för l. kännetecknas av tur; jfr turig, turlig. En tursam nödlandning. SoS 1913, s. 190. Gaunt o. Löfgren MytSv. 70 (1984).
Spoiler title
Spoiler content