VERBENA værbe3na2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. VERBENE, f. Anm. Ordet är tidigast anträffat i den latinska formen werbenam, ack. sg. HFinlH 4: 123(1556).
Ordformer
(verbena (w-) 1671 osv. verbene 1578)
Etymologi
[jfr t. verbene, eng. verbena; av lat. verbena, besläktat med verbera, pl., spön, o. verberare, slå; möjl. till den rot som äv. föreligger i VÄRPA]
om (individ l. art av) det till familjen Verbenaceae hörande släktet Verbena Lin.; i sht om örten Verbena officinalis Lin., järnört (förr använd i medicinskt syfte); äv. om (individ l. art av) annat släkte l. annan familj (särsk. ss. förled i ssgn VERBENA-OLJAo. ss. efterled i ssgn SAND-VERBENA); jfr ISEN-KRUT, ISER-HART. BOlavi 110 b(1578). (Sv.) Verbena, Jernört .. (lat.) Verbena Officinalis. Liljeblad Fl. 224(1792). Verbena (citronört) .. dess lukt är mycket behaglig. AHB 54: 13(1871). Jag bringar doften av en blå verbena. Karlfeldt Hösth. 86(1927). — jfr NÄSSEL-, SAND-VERBENA.
Ssg: VERBENA-OLJA. om väldoftande eterisk olja framställd av verbenans blad (o. använd ss. ingrediens i tvål l. parfym); äv. oeg., om olja som liknar l. påminner om sådan olja (jfr lemon-gräs-olja). AHB 54: 13(1871). Den i parfymfabrikationen begagnade, synnerligen fint doftande verbenaoljan fås av Lippia citriodora Kunth. Simmons Jönsson 402(1935).
