VULF vul4f, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. volf, vulf; av t. wolf (se ULV)]
(förr) apparat (med sönderrivande tänder) avsedd för uppluckring (o. sönderdelning) av ull l. bomull o. d., plysmaskin; jfr PLYS, sbst.2 1, VARG 5 e. LdVBl. 1818, nr 30, s. 4. Bomullen öfverlemnas .. åt den första maskinen, som har till ändamål att uppluckra och rensa henne. Det är vanligtvis en s. k. vulf eller öppnare. UB 6: 376 (1874). Ullen piskades med käppar på galler och lades sedan in i den s. k. vargen eller vulfen, en skåpformig maskin, genom vilken gick en axel med järnspetsförsedda armar, som kunde kringvridas med vev. Kjellberg Ull 540 (1943). — jfr SLAG-, ULL-VULF.
Avledn.: VULFA, v. -ning. [jfr d. volfe, t. wolfen] (numera mindre br.) behandla (ull l. bomull o. d.) i en vulf; jfr plysa 1. Då .. oljan ej ändå är tillräckligt förenad med ullhåren, så måste ullen ännu en gång vulfas. IndustriförT 1835, s. 374. Kjellberg Ull 360 (1943).
SAOB
