publicerad: 2023
ÖVERHAND ø3ver~han2d, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -händer.
Ordformer
(offuer- 1524–1559. över- (-f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-) 1529 osv.; se för övr. HAND)
Etymologi
[fsv. ivirhand; ssg av ÖVER o. HAND; i bet. 3 liksom d. overhaand efter mlt. överhant l. t. überhand; jfr äv. eng. overhand, upper hand. — Jfr ÖVERHANDTAGA]
1) motsv. ÖVER II 1 o. HAND 1(, 2); särsk. dels om övre l. yttre del av hand, mer l. mindre liktydigt med: handrygg, dels om den del av handske som täcker denna övre osv. del (jfr HAND 14), dels (ss. förled i ssgr) för att beteckna handens position l. rörelse över ngt. Då han, för att undkomma, ämnat hoppa öfver ett plank, samt att han dervid råkat slå högra handen så hårdt mot detsamma, att han erhållit sårnader på öfverhanden. GHT 1881, nr 65 A, s. 2. Sport- och bilhandske med pärlgarnsstickning på överhanden, nappa i innerhanden. DN(A) 15/12 1953, s. 11.
3) motsv. ÖVER II 6: övertag l. överläge; dominans; övermakt; äv. ungefär liktydigt med: seger (se SEGER, sbst.1 1, 3) (förr särsk. i det mer l. mindre tautologiska uttr. seger och överhand); i sht förr ofta i fråga om ngt oönskat l. skadligt o. d. (se särsk. d); särsk. (o. numera nästan bl.) ss. obj. i vissa verbförb. (se a–d) (särsk. dels i artikellös form, dels i förb. med prep.-uttr. inlett av över, förr äv. med l. (e)mot l. på, angivande över vad l. vem övertaget l. segern gäller); jfr ÖVER-RÅD1. Nhär Gudh den Alrehögste hade gifuidt H. K. M:tt nw regerendes segher och öfuerhand öfuer H. K. M:s och whåre fiender. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 113 (1606). The Lübiske .. wille ännu länger afwänta til hwilkendera sijdan, Swerige eller Dan(n)emarck, Öfwerhanden wäga wille. Widekindi G2A 187 (c. 1676). Det tillhör lidelsens natur, då man lemnat den öfverhand, att bemäktiga sig alla föreställningar, för sitt ändamål, ensam behålla platsen och alltid ha rätt. 2SAH 30: 204 (1857). Det (händer) att de anfallande .. vinna en från början föga sannolik öfverhand. Thomander 1: 261 (1862). Timme efter timme kämpade man med öfuerhanden än på den ena, än på den andra sidan. LbFolksk. 509 (1892). Sedan tories efter engelska underhusets upplösning återvunnit öfverhanden. Hjärne BlSpörsm. 176 (1898, 1903). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. behålla överhand(en), behålla övertaget l. (över)makten. Ther bleff på bode sijdor mykit folk slagit, dog behult hertugen öffverhonden. G1R 22: 467 (1551). Fläste rösterne behålla öfwerhanden, så wäll uthi hwarthera classen, som classerne emellan. RARP 6: 110 (1657). De nationalistiskt-imperialistiska strömningarna inom västmakterna hade i denna passfråga behållit överhand. Höglund Branting 2: 192 (1929).
b) i uttr. få överhand(en), få övertag(et) l. övervikt(en); komma att dominera; segra; jfr ÖVER-MAKT a. Få överhand över sina motståndare. Om så hände .. att ko: C[hristiern] finge öffuerhånden i danmark. G1R 4: 385 (1527). Tu haffuer medh Gudh och menniskior kempat, och haffuer fått öffuerhandena. 1Mos. 32: 28 (Bib. 1541; Bib. 1999: segrat). Siukdomar måste i tijdh cureras, förr än dhe få öfwerhanden. Grubb 641 (1665). Hans kärlek får ej öfwerhand, / På hans försiktighet. Nordenflycht QT 1746–47, s. 164. Den romerska kyrkan fick redan från början överhand, målmedvetet och systematiskt bedrev den omvändelseverket. SvFolket 2: 61 (1938).
c) i uttr. ha överhand(en), ha övertag(et) l. övervikt(en); dominera; vara förhärskande l. ha makten. (Köpmännen) begynte saa lønliga fforstærkia sich at the wille haffwa offu(er)handena m(edh) the and(ra) nær the skwlle ko(m)ma j siøøn. OPetri Tb. 3 (1524). Uthi en summa, på all rum haffuer Penningen öffuer handen: På all rum är Rätten faal. Schroderus Waldt 22 (1616). Ett ibland the aldrabästa medicamenterna om wåren och hösten, när then förgiftiga dimban har öfwerhand, som allehanda siukdomar vpwäcker. Roberg Beynon 25 (1727). Om Stor-Försten hade öfverhand emot Polackerne skulle Fältherren hålla sig stilla i Wiborg. Hallenberg Hist. 4: 745 (1794). Det råder knappast några tvivel om att det är Assadregimen .. som har överhanden. NorrbK 11/8 2018, s. 2.
d) i uttr. ta överhand(en), bli dominerande l. förhärskande; ta över (se TA ÖVER 2 b α); segra; nästan bl. om ngt sakligt (i sht ngt abstrakt); jfr ÖVER-VIKT 3 a γ. Musikintresset, missbruket, ogräset tog överhanden. Ilskan tog överhand över förnuftet. Förty på aderton eller allelängst på fyra och tiugu timar, tilgörandes, tager siwkdomen öffuerhandena öffuer menniskionnes hierta. Lemnius Pest. 13 (1572). At otillbörlig högferdh uti Klädodräckt alt förmycket tager öfwerhanden med Stadsens barn och ungdom. KulturbVg. 3: 154 (1687). Spelsiukan bland det ringare folcket har nu tagit så öfverhanden, at den går öfver alla gränsor. HH XXXII. 2: 224 (1783). På det skammen icke må taga öfverhand .. vilje vi (osv.). Kellgren (SVS) 5: 453 (1790). Den värdetradition som tog överhanden efter andra världskriget kan .. betecknas som en rationalistisk, upplysningsorienterad form av kulturradikalism. Östling NazSensm. 201 (2008).
Ssgr: (1) ÖVERHANDS-KAST. sport. kast (se kast, sbst.4 I 1 b, d) (med boll l. fiskespö o. d.) som utförs med handen i höjd med l. över axeln l. huvudet (föregånget av (svingande) armrörelse bakifrån); äv. om kast med handryggen vänd uppåt; motsatt: underhandskast. Balck Idr. 1: 179 (1886). Det vanligaste och tillika enklaste och lättlärdaste kastet (vid fiske) är det s. k. överhandskastet. Hammarström Sportfiske 74 (1925). Vissa rullar ut och andra kastar överhandskast i en båge (då de spelar boule). NorrkpgT 27/7 2017, s. B6. —
(2) -KNOP. [efter eng. overhand knot] (i fackspr., i sht sjöt.) om på tågända slagen (enklare) knop, särsk. använd l. avsedd att användas ss. stoppknop; särsk. i uttr. dels enkel l. dubbel överhandsknop, dels överhandsknop i åtta (vilken innan åtdragningen bildar formen av en åtta); jfr bond-knop, halv-knop, halv-knut. Oxenstierna Vanderdecken 27 (1865). Dubbel öfverhandsknop .. göres på det sätt att sladden lindas två gånger om sin egen part innan den åtdrages. Balck Idr. 1: 69 (1886). Åttaknopen kallas också ”överhandsknop i åtta”. Används ofta som stoppknop på segelbåtar eftersom den är lätt att lösa upp också när den är våt, till skillnad från en enkel överhandsknop – alltså en helt vanlig knut! SDS 10/7 2003, s. 10. —
(3) -VÄDER. (numera bl. ngn gg) om (plötsligt l. överraskande påkommet o.) mycket hårt väder till sjöss (vilket hotar att bli övermäktigt), mer l. mindre liktydigt med: överfallsväder. Man låter bli att löpa in här, om land ej kan angöras medan det är dager, helst när både öfverhandsväder och sjö ligga på. Sparre Stand. 359 (1847). Varslen om ett förestående överhandsväder. SvFlH 1: 188 (1942).
Avledn. (†): ÖVERHÄNDIG, adj. [jfr ä. d. overhændig, nor. overhendig] till 3, om person: överlägsen l. övermäktig (särsk. i uttr. vara l. bli ngn överhändig); äv. om väder o. d.: överväldigande hård l. kraftfull. OPetri 3: 176 (1530). Han skal sinom fiendom offuerhändigh bliffua. Jes. 42: 13 (Bib. 1541). At de träto- och bullersammaste ofta äro det främsta och menlösaste Folk öfwerhändige. Weise 1: 23 (1769). Orsaken till strandningen är att söka i öfverhändigt väder. GotlAlleh. 10/12 1906, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content