FOAJÉ fω1aje4, äv. få1- (fåajé Dalin), stundom (numera knappast br.) FOJÉ foje4 l. få- (fåjé Dalin), r. (m. Dalin(1851), Lundell; f. Meurman(1846)); best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. med fr. stavning. fojé 1815—1889)
Etymologi
[av fr. foyer, eg.: eldstad, uppeldat rum, av ett lat. focarium, n. av focarius, adj. till focus, eldstad (se FOKUS)]
i teaterbyggnad l. dyl.: förhall l. sal vari publiken har tillfälle att röra sig fritt under mellanakterna; äv. om dylikt rum avsett för skådespelarna l. ngn särskild del av publiken (ss. de kungliga personerna med uppvaktning). Billetterne säljas .. vid vanlig tid, uti Theaterns Foier. DA 1808, nr 1, s. 3.SvH 8: 178(1905). — jfr TEATER-FOAJÉ.
SAOB
