SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FARMAKO- far1mako- l. -kå- l. -kω-, stundom 101—
Ordformer
(förr skrivet phar-)
Etymologi
[av gr. φαρμακο-, ssgsform av φάρμακον, trollmedel, trolldryck, läkemedel]
(i sht med. o. farm.) förled i en del lånord (o. avledn. av dessa):
FARMAKO-DYNAMIK100104, r. läran om läkemedlens värkningar på organismen. Allmän, speciell farmakodynamik. Forshæll OrgPharm. 94 (1836).
Avledn.: farmakodynamisk100040, stundom 101—, adj. —
-GNOSI10004, stundom 101—, r. [jfr BIBLIOGNOSI] kunskapen om enkla läkemedel (droger) o. deras igenkännande; äv. allmännare: läran om läkemedel (o. gifter). TLäk. 1832, s. 22.
Avledn.: farmakognostisk10040, adj. UppsLäkF 1869—70, s. 690.
-LIT1004, r. [efter t. pharmacolith (Karsten 1800); till gr. φάρμακον, i bet.: gift; jfr EOLIT] miner. benämning på ett visst mineral som utgöres av arseniksyrad kalkjord. JBerzelius i FKM 4: 102 (1815). Erdmann Min. 433 (1853).
-LOG1004, m.||ig. [jfr ALGOLOG] person som ägnar sig åt farmakologien. Kindblad (1870).
-LOGI10004, stundom 101—, r. [jfr ALGOLOGI] läkemedelslära (omfattande farmakognosi, farmakodynamik o. farmaci); lärobok i denna vetenskap. Ronander ÅrsbLäkS 1830, s. 181.
Avledn.: farmakologisk10040, adj. FörhLäkS 1861—62, s. 148. Farmakologisk och fysiologisk kemi. AB 1865, nr 31, s. 2.
Spoiler title