SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKTSAM ak3t~sam2 (a`ktsam Weste), adj. -samme, -a; -sammare; adv.: -SAMT, -SAMLIG (†, Rothovius 4 Pred. H 4 a (1645)) (-sammelig Nordenflycht QT 1745, s. 142), -SAMLIGA (†, Lex. Linc. (1640, under perattente), Lind (1749)) (-sambliga Lex. Linc. (1640, under attente), Rothovius 4 Pred. G 1 b (1645)), -SAMLIGEN (numera mindre br., Lex. Linc. (1640), Lundell (1893)) (-sammeligen Liljestråle Kempis 167 (1798)).
Ordformer
(achtsam L. Petri Dial. om mess. 94 a (1542) osv.; (o-)achtesam Fosz 113 (1621))
Etymologi
[efter t. achtsam; jfr d. agtsom, holl. achtzaam]
I. med aktiv bet.
1) som ger akt l. iakttager; uppmärksam, aktgifvande.
a) (numera mindre br.) med prep. ; i sht med bibegrepp af att gm uppmärksamheten ngt undvikes; jfr 5. Lind (1749). Ju lättare meteorer (dvs. ihåliga fraser, tankebubblor) falla i blecket när vi skrifva, desto aktsammare böra vi vara på vår penna. O. Celsius Præs. i VetA 1768, s. 45. Med obekanta .. var han fåtalig (dvs. fåordig) och mycket aktsam på sina ord. Gyldenstolpe i 1 SAH 3: 37 (1789). Ester (har) för hvar dag blifvit .. förståndigare och mera aktsam på sig sjelf. Topelius Fält. 4: 341 (1864).
b) (nästan †) i annan anv. En achtsam läsare .. kan siälfver see och skodha. Gustaf ii Adolf 3 (c. 1620). Dhe Curieuse (dvs. vettgirige) och achtsamme Pelegrimer och reesande .. (hafva) märckt och i acht tagit många Ting. Rel. cur. 280 (1682). Flijteligen och achtsamligen .. läsa then heliga Skrift. Kyrkol. 25: 8 (1686). Acktsam at höra, Ad audiendum attentus. Sahlstedt (1773). Alkinoos allt med aktsamt öga bemärkte. Johansson Hom. Od. 8: 94 (1845).
2) (†) vaken, påpasslig, vaksam; stundom närmande sig 3 a. At han icke soffuer och snarkar, vthan är achtsam och waaken. L. P. Gothus Com. 15 (1613). Satan .. är listigare och achtsammare at förråda the Christne, än thesse äre snälle at wachta sigh. Baazius Upp. P 3 b (1629). Lex. Linc. (1640, under acer). Pheacierne hade varit .. achtsamme och flitige at betiena sig af den gode vinden. Ehrenadler 1005 (1723). jfr Almqvist (1842).
3) motsv. AKTA I 4.
a) (†) om person: omtänksam, omsorgsfull, mån om sitt l. sin syssla, nitisk. Diligens .. flijtig, actsam. Var. rer. 59 (1538). Stiernhielm Bröll. 372 (c. 1650). Flijtige och achtsamme Prowester (dvs. prostar) .., huilcka sit embete wel förestå. Laurelius i KOF II. 1: 404 (1659). Aktsamma Landtbrukare. Linné Västg. 160 (1747). Jag har fått en hederlig tjenst, aktsam hustru, kära barn. Dens. Sv. arb. II. 1: 94 (1763). — jfr SKÖTSAM.
b) (nästan †) vid sbst., som utmärka handling o. d.: sorgfälligt l. noggrant utförd l. skött l. bedrifven, omsorgsfull. Et aktsamt Tjärande. Linné Västg. 154 (1747). Qvistars aktsamma samlande til bränsle. Kalm 1: 230 (1753). Leopold i 2 Saml. 9: 60 (1807). jfr: En achtsam förfarenhet. Rydelius Förn. 35 (1737).
4) motsv. AKTA I 5: som aktar ngt l. handskas varligt med l. tager väl vara på saker; varsam, försiktig. Det fordras en a(ktsam) hand att tvätta glas. Dalin (1850). Sängar och sängkläder uthyras åt aktsam person. Lunds veckobl. 1853, nr 33, s. 4. Damerna aktsamt hålla / Åt sig klädningens veckiga fall. Bååth Vid allf. 65 (1884). jfr: Det bo, som hållits hop af aktsam vård. Snoilsky 2: 113 (1881). — särsk.
a) rädd l. mån (om sig l. ngt); numera nästan bl. med afs. på konkreta föremål. Vara aktsam om sina kläder, om sina saker, om ngt, som är öfverlåtet åt ens vård. The fromaste och heligste menniskior hafwa warit mycket acktsame om sit ryckte. Spegel Pass. 101 (c. 1680). Man måste (efter brunnskuren) .. wara myckit achtsam om sigh i allting. Hiärne Surbr. 93 (1680). At man är aktsam om hvad man äger. Lallerstedt Dygdel. 52 (1746). Må jag .. / Aktsam vara om min själ. Ps. 275: 7 (1819). Hagberg Shaksp. 9: 99 (1850). Aktsam om sina intressen. Björkman (1889). Den svenska allmogen (är) .. aktsam om de forntida minnesmärkena. SD (L) 1896, nr 514, s. 3.
b) (numera föga br.) med att o. negerad inf.: mån om (att ej); jfr 5. Tessin Bref 2: 168 (1754). En christen (är) aktsam att ej förspilla sitt goda namn och rykte. Franzén Pred. 2: 133 (1842).
5) (†) motsv. AKTA I 6: som aktar sig l. tager sig i akt i fråga om en fara o. d.; försiktig, varsam. Aff sådana straff äre the icke allenast intit bättre eller achtsammare wordne, vthan heller så mykit werre. L. Petri Dial. om mess. 94 a (1542). Så länge körfoglen visar sig utom väggarna, må ingen vitja (fiske-)huset, emedan det är en ganska aktsam fogel. Ilström i VetAH 10: 194 (1749).
II. (†) med passiv l. gerundivisk bet.
1) som förtjänar aktgifvande l. begrundande; beaktansvärd. Christus wil komma såsom en tiuff, hwar ingen bätring skeer, hwilken lijknelse synes snöplig, doch är hon sanferdig och achtsam, när man orsakerna betäncker. Baazius Upp. E 3 a (1629).
2) aktad, ansedd; jfr AKTA II 3; se O-AKTSAM.
Spoiler title