SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKVARELL ak1varäl4, äfv. a1kva-, r. (m. Dalin (1850), Lundell (1893); f. Wenström (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. akvarel, t. aquarell, n., fr. o. eng. aquarelle, af it. acquarella, vattenfärg, bildadt af acqua, lat. aqua, vatten]
1) mål. vattenfärg; i uttr. i akvarell. L(undgren)s arbeten i aqvarell. Eichhorn i NF 10: 264 (1886). Måla .. i .. akvarell. Gellerstedt Efters. 36 (1891). Min far (var) .. landskapsmålare först i olja .. och sedan i akvarell. De Geer Minnen 1: 2 (1892).
2) mål. med vattenfärg(er) utförd målning; akvarellmålning. Boye (1833). Aquarell, med touche ritade och skuggade stycken, som sedan coloreras med genomskinliga färgor. Pfeiffer (1837). Aqvarellen (har) sökt höja sig till täflan med oljemålningen. NF (1875). Wieselgren Bilder 207 (1882, 1889).
Ssgr: AKVARELL-BILD103~2. G. Saloman i Ny sv. tidskr. 1887, s. 496.
-FERNISSA~020, för akvarellmålning på trä. Berg Handarb. 257 (1874).
-FÄRG~2. Jaennicke, Aqvar. 20 (1878, 1889).
-LITOGRAFI~1002 l. ~0102. Aquarell-lithografier och tontryck. Billmark (1855; titel).
-MÅLARE~200. Wieselgren Bilder 201 (1882, 1889).
-MÅLERI~102. Eichhorn Konst. hist. 106 (1881).
-MÅLNING~20. Aqvarellmålning på trä. Berg Handarb. 256 (1874). Eichhorn Konst. hist. 106 (1881).
-PAPPER~20. Jaennicke, Aqvar. 16 (1878, 1889). Aqvarell- och Pastellpapper. AB 1890, nr 26, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content