SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLEGORI al1egωri4 l. -gå- l. -go-, äfv. 0104 (allegori´ Weste), r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af t. allegorie, fr. allégorie, lat. allegoria, af gr. ἀλληγορία, af ἄλλος, annan, o. -αγορια, tal; jfr ἀγορεύειν, tala]
Anm. I ä. tid brukades stundom den lat. formen på -ia. Sahlstedt Tankar i vitt. 320 (1758).
eg.: tal l. framställning, som till hela sin mening är bildlig(t) o. skall betyda ngt annat, än orden i o. för sig innebära.
1) abstr.
a) (mindre br.) inläggande i ngt af en annan, djupare betydelse än den närmast liggande, yttre, sinnliga; andlig tydning; djupare liggande, andlig betydelse i ngn framställning; andlig mening. The Origeniske Allegorier. Schroderus Osiander 1: 858 (1635). Allegorie, andelig vttydning. Swedberg Schibb. 249 (1716). Allegorier eller hemliga betydelser. Borg Luth. 1: 389 (1753). Vi drifva för mycket väsen med allegori och symbolik. Rydberg Vap. 134 (1891).
b) framställande af en sak gm bilden af en annan, som lämpligen kan jämföras därmed; bildlig framställning. Förgäfves invänder man att allegorien alltid varit loflig att bruka i poesien. Leopold enl. Grubbe Est. ordl.; jfr 2. Allegori .. kallas det bildliga framställningssätt, hvarigenom ett föremål eller begrepp uttryckes genom ett annat, med hvilket det eger likhet. NF (1875). — särsk. framställandet af ett begrepp l. en (själs-) egenskap (t. ex. ngn dygd l. last) under sinnlig, konkret form; personifikation. Höijer S. skr. 3: 20 (1807). Bland episka och dramatiska stycken, i hvilka allegorien blifvit använd, må nämnas Bunyans En kristens resa. NF (1875).
2) konkret: själfva den (genomförda) bild, under hvilken ett förhållande, särsk. ett inre, psykiskt, framställes; genomförd metafor. (Bibliska) Allegorier eller Lijknelser. Schroderus Osiander 1: 857 (1635). Rydelius Förn. 277 (1721, 1737). Stylus Poëticus .. är lika som en ström af Methaphorer, Allegorier och Sententier. Biurman 19 (1729). När en Våldsherre, enligt Montesquieus' allegori, hugger ned Trädet för att plocka Frukterna. Thorild 2: 230 (1792). Ödmann Anv. t. pred. 66 (1807, 1812). (För konstnären är) den yttre naturen blott en stor allegori öfver den inre. Tegnér 3: 160 (1819). Törneros Bref 2: 84 (1826). Huru .. (sagan om lycksalighetens ö) än må uppfattas, — på ytan, eller på djupet: ohjelpligen är hon, till alla delar, en ”allegori”. Atterbom 1: X (1854). Allegori kallas en genom flere satser utförd metafor. Sundén o. Modin Sv. stil. 22 (1871). En basrelief .., förmodligen någon religiös allegori, föreställande en båt med tvenne personer. Ill. Sv. 1: 468 (1882). — om den individuella, förkroppsligade bilden af ett begrepp l. en egenskap (t. ex. ngn dygd l. last), i sht i alster af bildande konst. Det hela är öfverlastadt med allegorier. Atterbom Minnen 260 (1818; om en tafla). (Rubens' målningar i Palais Luxembourg) stöta knappast genom blandningen af historiska personer och allegorier. Nyblom i NF 13: 1546 (1889). jfr NATUR-ALLEGORI. Anm. Användt i konkret bet., står allegori nära SYMBOL (se d. o.). jfr Bagge Wendt 34 (1835), Ljunggren Est. 1: 98 (1856, 1869).
Ssgr (till 2): ALLEGORI-BILD1003~, äfv. 0103~2. (Kronbergs) stora allegoribild, Svea. C. R. Nyblom i PT 1892, nr 221, s. 3.
-VÄRLD~2. Svårigheten att inlägga verkligt lif i en sådan allegorivärld. C. R. Nyblom i PT 1892, nr 221, s. 3.
Spoiler title