SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLTID al3~ti2d l. al3tid2, äfv. al4tid (a`ltid Weste; jfr Kock Akc. 2: 91; i vers: ∪ — Ps. 1536, s. 10, Spegel Guds verk 46 (1685), Ps. 351: 2 (1695); jfr skrifningen med -ij- Mat. 26: 11 (NT 1526), Kyrkol. 2: 2 (1686) m. fl.), adv.
Ordformer
(alti(j)dt RA 1: 453 (1546), Svart G. I:s kr. 145 (1561); altit Gl. Ter. 64 (c. 1550). alti', altij Columbus Ordesk. 4 (1678); althi Visb. 113 (c. 1620); allti i nysv. hvardagsuttal. — alletid(h) RARP 1: 41 (1627). alleti(i)dt G. I:s reg. 11: 148 (1536), RA 1: 491 (1546). alletijde P. Månsson Utter i HSH 10: 75 (1588). jfr alle tijde Svart Gensv. I 6 a (1558). alltijda Arvidi 105 (1651). jfr i alla tijda Dens. 148. — altijder Risingh Kiöph. 103 (1669). jfr nysv. i alla tider (se TID))
Etymologi
[fsv. altidh, al(l)tiidh, altit m. m.; jfr d. altid, nor. alltid, äfv. alltidt, all(e)ti, alltien (o. alle tider); jfr äfv. mnt. alle tit, mholl. altijt, holl. altijd, t. all(e)zeit, alleweile; se för öfr. ALL o. TID. — Med afs. på det slutande t i fsv. altit, ä. nysv. altijdt osv. se Kock Unders. 14, Dens. i Arkiv 6: 25, 36, Noreen Därs. 6: 375]
1) om tid:
a) under alla tider, beständigt, ständigt, oupphörligt, städse, jämt, jämt och samt, oaflåtligt. J haffuen altijdh fatigha när idher, men altijdh haffuen j icke migh. Mat. 26: 11 (NT 1526; Luther: allezeit). Altijdh skal eelden brinna på altaret, och aldrigh vthsleckias. 3 Mos. 6: 13 (Bib. 1541). Wij skole wandra j Herrans wår Gudz nampn, alltijdh och j ewigheet. Mika 4: 5 (Därs.). Herre, tu haffuer .. altijdh och alstädhes (dvs. städse) warit them bijståndigh. Vish. 19: 21 (Därs.). Giff oss altijdh wårdt daghligha brödh. Luk. 11: 3 (Därs.; Luther: immerdar; öfv. 1883: för hvar dag); jfr b. War altijd lustig, och sorgfrij. Stiernhielm Herc. 249 (1668). JB 12: 7 (Lag 1734). Feghet och skamlöshet gingo nästan alltid i stallbrödralag. Leopold 3: 203 (1795, 1816). Lofvad vare Herren! .. / Han alltid allt allen förmår. Ps. 406: 5 (1819). Hvem sjöng jag för? Hon var i skilda länder / Densamma alltid, lika huld och ljuf. Böttiger 2: 169 (1857). Fönstret hade en gardin, som alltid var hvit. Rydberg Vigg 3 (1875, 1883). — särsk.
α) i ordspråk o. ordspråkslika talesätt. Mottan är altit best. Gl. Ter. 64 (c. 1550). Altidh är frusin iord för lath swin. Sv. ords. A 2 b (1604). Alltijdh wärre som effterkommer. Grubb 25 (1665). Alltijdh bättre Sädh på annars Åker. Därs. Altid svårast i portlidret. Rhodin Ordspr. 4 (1807). Alltid vill våld sin vilja hafva. Läseb. f. folksk. 11 (1890).
β) i uttr. nu och alltid. Mess. 1531, s. C 3 a. RARP 6: 174 (1657). Ja, nu och altijd när osz blif. Ps. 19: 18 (1695); jfr Ps. 157: 18 (1819). Rydberg Rom. d. 268 (1874, 1882).
γ) styrdt af prep.
α') [jfr holl. voor altijd, t. für immer, eng. for ever, fr. pour toujours] i uttr. för alltid. Björkegren (1786, under perpétuité). Den första gång, han bedröfvat maka eller barn, var då han för alltid rycktes ur deras armar. Rosenstein 1: 183 (1790). All mensklig storhet eger sina skiften, / men minnets storhet blir för alltid qvar. Tegnér 2: 185 (1840). Snoilsky 2: 25 (1881). — jfr: (för all) TID; jfr äfv. EVIG, EVINNERLIG(EN), Ä, adv.
β') (†) i uttr. i alltid. Medh sin ord hon migh hugswalar / Och tiltalar / I alltijd behagelig. Rosenhane Visor 23 (1652). — jfr: (i all) TID.
δ) (mindre br.) om iteration: ständigt, alltjämt. Alltid nya föremål framträda för vår uppmärksamhet. Franzén Pred. 1: 89 (1841).
Anm. till a. Det är i vissa fall svårt att afgöra, om språkprofvet bör föras till a l. till b.
b) hvarje gång, vid hvarje tillfälle, vid hvarje förekommande lägenhet, i regeln. Han kommer alltid för sent. B. Olavi 147 b (1578). RARP 2: 122 (1634). När någon Högtijdes Dag infaller på Söndagen, afhandlas altijd i Högpredikan .. Högtijdens Evangelium. Kyrkol. 14: 3 (1686). JB 17: 3 (Lag 1734). Lyckan nästan altid plär / Förståndet ut på porten jaga. Kellgren 2: 161 (1780). Minskade inkomster föranleda icke alltid ett i samma mån indraget lefnadssätt. Rydqvist Resa 48 (1838). Det är icke a(lltid) rätt att utsäga, hvad man tänker. Dalin (1850). Rydberg Rom. d. 280 (1874, 1882).
2) [jfr holl. altijd hooger en hooger, t. immer mehr, immer besser (und besser)] (†) framför komparativ, i sht vid upprepning af en sådan: allt (se d. o. 5), beständigt. Endoch en part aff Bisparne toge sig altijdh meer och meer obestånd (dvs. oroligheter) före. Svart G. I:s kr. 125 (1561). Sorlet bleff altijdh större och större. Petreius Beskr. 2: 177 (1614). De andra fyre grenar (af binas tunga), äro vid roten vidare och bli altid smalare ända til spetzen. Triewald Bij 3 (1728). Rönigk Fres. 50 (1753).
3) [utveckladt ur 1] nog, helt säkert, gifvet, utan all fråga.
a) [jfr nor. der va no alti eitt hundra (Ross)] (numera bl. stundom i talspr.) vid uttr., som angifva antal, grad o. d.: åtminstone, nog, fullt ut. Iagh weet en godh krigzman; han ähr altydh så stark som han (dvs. Charon). Hercules ähr then samme nämbd. Asteropherus 64 (1609). The Muskowiter .. packade sigh strax vtaff Slottet, altijd öffuer 3000. man. Petreius Beskr. 1: 25 (1614). Een stad .. vthi hwilken boor een Biskop, som är altijdh så rijk som någon Muskowitisk Furste på godz och penningar. Därs. 1: 37. — (i talspr.) närmande sig 4. ”Alltid en säng mindre att bädda upp” — sa' flickan, lade sig på höskullen. Sa' han 7 (1880).
b) [jfr nor. alltid] (i sht i talspr.) ss. bekräftande fyllnadsord, oftast (medelbart l. omedelbart) föregånget af nog l. visst; jfr ALLT, adv. 8. Dalin (1850). Hvad betalningen angår så blir det nog väl med den saken alltid. H. Lilljebjörn 2: 84 (1867). Nå ja, jag träffar henne alltid i morgon, om inte förr. Lundquist Vingåkersbr. 46 (1877); jfr 4. Nog känner jag det nästet alltid. Scholander I. 2: 102 (1881). Jag får ju alltid språka med Paula sedan. Edgren Kamp. f. lyck. 170 (1887); jfr 4. Numers Tuuk. 35 (1893). — jfr: (†) Är icke heller Nötteborgh så fasth, att wij iu kune thet altijdh inbekomme, när wij wele bruke therföre något alffwar. HSH 38: 50 (1586) [jfr fsv. engen hauer nw swa stort wald .. at gudh ma thet altiid krenkia].
4) [jfr nt. altid, holl. altijd, t. (doch) immer, ä. eng. always] för att uttrycka på samma gång ett medgifvande o. en motsättning, ofta i förb. med en adversativ partikel (konj. l. adv.), ss. men, dock, emellertid: i alla fall, i alla händelser, under alla omständigheter. Hofrådet .. kunde altijdh vara henne (dvs. akademien) till tienst. Rudbeck Bref 1: 56 (1670). Tessin Bref 2: 188 (1754). Emedlertid gör alltid Kant en epok i filosofien. Leopold 4: 23 (c. 1820). Dock för den, som det behöfver, / alltid ha vi något öfver. Tegnér 1: 211 (c. 1825); jfr 3 b. Hon (är) dock alltid Romas skönsta qvinna. Snoilsky 2: 46 (1881). Vising Dante 77 (1896).
Ssgr: ALLTID-GRÖN, sbst. [efter t. immergrün; jfr eng. evergreen] (†) växtsläktet Vinca Lin., sinngrön, äfv. kallad vintergröna. Vinca .. Altijd gröön. Lex. Linc. (1640). jfr ÄGRÖN.
-VARANDE. (†) En alltijdhwarande Jungfrw. Schroderus Osiander 1: 708 (1635; om jungfru Maria).
Spoiler title