SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARIETTA ar1iät3a2 l. 1040, stundom a1r-, r. l. f.; best. -an; pl. -or; mindre ofta ARIETT ar1iät4, äfv. a1r-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. arietta, ariette, eng. arietta, fr. ariette, af it. arietta, diminutiv af aria (se ARIA)]
tonk. kortare aria med enklare byggnad; jfr KAVATINA. SP 1779, s. 21. Sjung blott en ariett, / Den lilla visan glada! Bellman 6: 216 (1787). Envallsson Mus. lex. (1802). Bauck Musikl. 2: 111 (1871). Norman Mus. upps. 145 (1884).
Ssg: ARIETT-ARTAD103~20. Ett .. ariett-artadt tonstycke. A. Lindgren i NF 2: 1491 (1878).
Spoiler title