SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISSIDENT dis1idän4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. dissident, af lat. dissidens (-ntis), p. pr. af dissidere (se DISSIDENS). Anm. Ordet dissident, i de moderna spr. mest användt om de s. k. dissidenterna i Polen, möter första ggn i akterna från konfederationen i Varschau 1573 i uttr. dissidentes in religione, hvilket användes om både katoliker o. evangeliska trosbekännare. Först med konvokationsdagen 1632 inskränktes benämningen till icke-katolikerna, för att sedan blifva den historiska beteckningen för dessa. Härifrån öfverfördes den på liknande förh. i andra länder (t. ex. Schweiz o. Preussen) o. blef gemensam beteckning för alla de personer o. religionssamfund som stå utanför de i staten som fullt berättigade erkända kyrkorna]
i sht i pl.
a) i fråga om polska förh.: benämning på de personer som icke bekänna sig till den romerskt-katolska kyrkan (jfr anm. ofvan). G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 314 (1779). På Landtdagen i Sroda (hade) en Dissident blifvit vald, hvilket ej händt på hundrade år. GT 1788, nr 120, s. 1. Kindblad Allm. hist. 173 (1833). (De polska) Dissidenterna yrkade, i förtröstan på Gustaf Adolfs vapen, likhet i religiösa och politiska rättigheter. Geijer II. 4: 273 (1836). Andersson Frem. ord (1845, 1857). T. Säve hos Wallis Verldsh. 5: 329 (1878).
b) i fråga om eng.-skotska förh., = DISSENTER a. Dissidenternas (försök) för at få test- och corporations-acterna återkallade. Litt.-tidn. 1797, s. 274. Af främmande religionsbekännare finnas (i London) omkr. .. 550,000 protestantiska dissidenter .. (1903). 2 NF 16: 1062 (1912).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv. om personer som hysa afvikande åsikter, som bekänna sig till en (religiös, filosofisk l. politisk) lära l. doktrin l. åsikt som skiljer sig från den af pluraliteten godtagna. Dissidenters förespråkare emot Catholiqver. Posten 1769, s. 392. (Insändaren) ser icke hvarföre Theologien skall ensam äga det prerogativet att ikläda sina Dissidenter .. (kättare-)namn. Polyfem I. 48: 3 (1810). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). Kôersner Polit. handlex. (1883).
d) benämning på den fraktion af hattpartiet som vid 17691770 års riksdag fronderade mot partiet o. uppträdde med eget program, särsk. i finansfrågan. Malmström Hist. 6: 158 (1877). L. Stavenow i Sv:s hist. 7: 331 (1903).
Ssgr: DISSIDENT-FÖRSAMLING103~020. jfr DISSENTER-FÖRSAMLING. 2 NF 18: 885 (1913).
-OROLIGHET(ER)~0102 l. ~0200. Dissident-oroligheterna i Polen. Geijer I. 6: 493 (1846).
Spoiler title