SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENERGI e1nærʃi4 l. en1-, l. -är- l. -er-, ngn gg -gi4 (enärrschi´Dalin), r. (l. f.); best. -en, äv. -n; pl. (i fackspr., i bet. 2) -er.
Etymologi
[jfr t. energie, eng. energy; av fr. énergie, av mlat. energia, av gr. ἐνέργεια, värksamhet, värkande kraft, av ἐν, i, o. ἒργον, värk (jfr ORGAN, VÄRK)]
1) kraft l. styrka (i det som göres l. säges l. i vilja l. karaktär); i fråga om handling l. uppträdande o. d. äv.: drift, driftighet, ”kläm”, besked, fart; i fråga om yttrande l. framställning äv.: eftertryck, skärpa, bestämdhet; i fråga om vilja l. karaktär äv.: viljekraft, inneboende kraft l. styrka, ihärdighet, uthållighet. Efter Konungens återkomst, återkom gammeldags energien och ordentligheten i alla riksgöromålen. HSH 7: 230 (c. 1750). Styrkan och energien af det Bibliska talesättet. Instr. f. bibelkom. 1773, § 2. Med en ovanlig energi grep han sig .. an med landtbruk. De Geer Minnen 2: 222 (1892). Det skall mer energi till att hålla sig till något bestämt och tillägna sig det ordentligt än till att breda ut sig. Larsson Bildn. 37 (1908). — konkretare, närmande sig bet.: energisk person. Toll var en hänsynslös energi. Stavenow G. III 97 (1901). — jfr SAMLAR-, TANKE-, UPPMÄRKSAMHETS-ENERGI m. fl.
2) kraft l. förmåga ss. orsak till handling l. värksamhet o. d., värkande kraft. Det .. är endast genom energien af folken lifvande högre intressen som det stora sker. Geijer I. 7: 68 (1819). Det tyckes vara en missräkning, när man tror sig vinna mera i andligt afseende, ju mera man lullar in de kroppsliga energierna i overksamhet och lätja. Lundgren Mål. ant. 3: 119 (1873). 2 NF 22: 1007 (1915). — särsk.
a) fysiol. i uttr. specifik energi, om det förh. att varje nerv alltid reagerar på samma sätt oberoende av irritamentets art. Sinnesnervernas egendomliga sätt att reagera, deras specifika energier. Öhrvall Smaks. 1 (1889). Larsson Psyk. 4 (1910).
b) fys. orsak till mekaniskt arbete, förmåga att utföra arbete (se d. o. 8), arbetsförmåga; jfr KRAFT. Elektrisk, kemisk energi. Aktuell l. kinetisk energi, arbetsförmåga som en i rörelse varande kropp har på grund av trögheten hos den materia den innehåller, rörelseenergi, levande kraft. Potentiell energi, hopsparad energi som vid given anledning kan förvandlas till rörelseenergi. Björling Tyndall 81 (1879). För tillgodogörande af ett vattendrags energi fordras vanligen en dambygnad. GHT 1895, nr 252, s. 2. Energien är oförstörbar och oföränderlig till sin mängd. VetAÅrsb. 1914, s. 303. De företeelser — ljusstrålar, elektriska vågor o. s. v. — som man med ett gemensamt namn benämner strålande energi. Grenander Pop. upps. 2: 49 (1915). — jfr LJUS-, LÄGES-, RÖRELSE-, SOL(LJUS)-, STRÅLNINGS-, VATTENKRAFTS-, VÄRME-, VÄXT-ENERGI m. fl.
Ssgr (i allm. till 2 b): ENERGI-ALSTRING.
-BEHOV. 10,000 turbinhästkrafter (är) det nuvarande energibehof, som väntar på att fyllas från Trollhättan. PT 1907, nr 7, s. 2.
-FORM, pl. -er. Rydberg Fys. utv. 24 (1903). Elektriciteten är en .. kraft- eller energiform, ljus, värme och ljud andra sådana. LfF 1911, s. 213.
-FÖRBRUKNING. Vasenius Världsb. 40 (1900). KemT 1906, s. 44.
-FÖRRÅD. Vattendragens stora energiförråd. GHT 1895, nr 252, s. 2.
-LAG(EN). lagen om energiens oförstörbarhet; jfr -PRINCIP(EN). Scheele Själsl. 49 (1894).
-LÖS.
1) till 1. (Fransmännens) energilösa språk. JournLTh. 1810, s. 559. Det var något energilöst och trött bara i hans sätt att luta sig tillbaka mot stolens ryggstöd. Geijerstam Pastor Hallin 94 (1887).
2) till 2 b. TT 1900, M. s. 6.
(1) -MÄTTAD, p. adj. Engelsmännens sunda, energimättade vitalitet. Steffen Engl. s. världsm. 187 (1898).
-PRINCIP(EN). = -LAG(EN). Moll Fys. 2: 58 (1898).
-STRÅLNING. 2 NF 16: 1359 (1912). Den märkvärdiga energistrålningen från radium och öfriga radioaktiva ämnen. Därs. 26: 311 (1917).
Spoiler title