SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄRDIGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE
Etymologi
[jfr ä. d. færdige, t. fertigen; avl. av FÄRDIG 4, 5)]
(†) göra i ordning, färdigställa; utföra, värkställa; förfärdiga. Stiernman Com. 1: 59 (1539). Under varande tid färdigades en ny skants i samma stad (dvs. Libau). LKagg (1701) i HH 24: 27. (Han ämnar) effter mäster styckes färdigande nedersättja (sig som hattmakare). VPR 26/7 1728. Bättre väfvar färdigas af särskilte väfvare. BtKännVLand 1: 72 (1775). — jfr FÖR-, TILL-, UPP-FÄRDIGA.
Spoiler title