SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
FAGA fa3ga2, v. -ade. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[sv. dial. (Gottl.) faga, fagä, eg.: göra fin l. ren, rensa, städa; jfr isl. fága, pryda, smycka, rensa, vårda, odla, dyrka, mnl. o. holl. (dial.) vagen, sopa, rengöra, rensa; av stammen i FEJA, som står i avljudsförh. till stammen i FAGER]
(på Gottl.) räfsa ihop löv, ris o. vissnat fjolårsgräs i (skog o. äng) på våren. (Var sockens invånare på Gottland) Rengiöra .. och faga .. (präststommens) ängiar. HSH 29: 398 (1654).
Ssgr: A: FAG-BLOMMA, se B.
B: FAGE-BLOMMA. (fag- C. Quensel Sv. bot. nr 3 (1802), Billberg Bot. scand. nr 3 (1822)) [anledningen till namnet är att växten blommar vid den tid då ”fagningen” sker] växten Anemone nemorosa Lin., vitsippa. Linné Gothl. 237 o. Aa 3 b (1745). Post Ogräsv. 100 (1891).
-BLOMSTER. (föga br.) = -BLOMMA. Linné Gothl. Z 6 b (1745). Aspelin Flora 34 (1749).
C (knappast br.): FAGNING-BLOMMA, se D.
D: FAGNINGS-BLOMMA. (fagning- Nyman) [sv. dial. (Gottl.) fagningä-blomä (Dybeck Runa 1845, s. 69)] = FAGE-BLOMMA. Billberg Bot. scand. nr 3 (1822). (Vitsippan) kallas .. på Gotland .. Fagningblomma. Nyman Sv. växt. naturh. 1: 276 (1867).
-FOLK.
-GILLE.
Spoiler title