publicerad: 1925
FLYKT flyk4t, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)) ((†) n. Königstedt Schacksp. 29 (1771), Cygnæus 9: 25 (1850)); best. -en ((†) -an UrkFinlÖ I. 2: 68 (1597), VDAkt. 1661, nr 221); pl. (numera bl. i ssgr) -er.
Ordformer
(fli- HH 20: 345 (c. 1640), KKD 8: 267 (1713); flu- GR 8: 51 (1532), KKD 7: 284 (c. 1725: undanfluckt); fly- 1526 osv.; flij- UrkFinlÖ I. 2: 41 (1597), Därs. I. 3: 111 (1598: vthflijcht); flö- Mark. 13: 18 (NT 1526), VRP 1654, s. 885. -cht(t) 1541—1756; -gt 1752—1856; -kt (-ckt, -ct) 1526 osv. Anm. Om ordets stavning se anm. under FLYKT, sbst.2)
Etymologi
[fsv. flukt, flykt, liksom d. flugt, av mnt. vlucht (med u o. ü växlande i böjningen), vbalsbst. till vlēn, vlein (se FLY, v.1); jfr t. flucht, eng. flight samt FLYKT, sbst.2 Sg. best. på -an beror på invärkan från bygdemål. Ordet har, liksom i andra germ. spr., stundom till betydelsen sammanfallit med FLYKT, sbst.2]
vbalsbst. till FLY, v.1
1) till FLY, v.1 1: handling(en) att fly; äv. om tid varunder man befinner sig på flyende fot; äv.: rymning. Rädda sig genom flykt(en). Under l. på flykten. Söka sin räddning i flykten. Mat. 24: 20 (NT 1526). Then, som för flycht misstänckt är, (må) lösgifvas, ther han borgen för sig ställer, at han ej skal rymma. UB 8: 4 (Lag 1734). Återtåget liknade en fullkomlig flygt. Fryxell Ber. 6: 262 (1833). Fram, I ynglingar, fram i täta oryggliga leder! / Aldrig en känsla af skräck, aldrig en tanke på flykt! Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882). Flykt .. kallas det oordnade återtåg, som vanligen är följden af ett fullständigt nederlag, och hvarvid all ledning af truppen går förlorad. NF (1881). — jfr DJÄVULS-, LANDS-FLYKT m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. till flykts, till l. på flykt. The begynte packa sigh sin koos på vägen föruth till flychtts åth Erla. HH 20: 352 (c. 1640).
b) i åtskilliga stående uttr. o. förb.: slå (ngn) på flykten, förr äv. i flykten, jaga (ngn) på flykten, driva (ngn) på flykten (se DRIVA, v.2 8 a) l. (numera mindre br.) på flykt, förr äv. till flykten, komma (ngn) att fly; förjaga, fördriva. Vårt folk haffuer slagit k. Christiern på flycten. GR 8: 57 (1532). 2Mack. 11: 12 (Bib. 1541). Magnentius .. blef slagen j flychten vtaf Victore. Schroderus Sleid. 87 (1610). Jaga på flyckten. Linc. (1640; under fuga). Sylvius Curtius 626 (1682). Solen .. dref de sönderslitna skyarna på flykt. Lundgren MålAnt. 3: 36 (1873; bildl.). — (†) komma (ngn) på flykten, driva (ngn) på flykten. 2Mos. 23: 27 (Bib. 1541). GR 26: 92 (1556). — (†) komma på (äv. till) flykten.
α) giva sig på flykten, fly. Then som skadan giorde, och hans anhangh kommo strax til flychten. BtSödKultH 12: 31 (1593). MB 26 (Lag 1734; i rubrik).
β) [jfr motsv. anv. av d. være i flugten] komma i förlägenhet l. knipa. (Kristiern II) är .. så kommen på fluctena at han icke weeth huart han sigh wenda skal. GR 8: 51 (1532). jfr: Nu står hela er välfärd i flygten (dvs. på spel). Sparre Sjökad. 474 (1850). — ta(ga) till flykten, förr äv. taga flykten l. flykt, taga flykten an l. in o. d., gripa till flykten, (börja att) fly; förr äv. i förb. med prepositionellt uttr. som anger vart man flyr. (Han) togh fluchten ått Vpsala. Svart G1 31 (1561). The andre thogo thil flychten. Brahe Kr. 46 (c. 1585). (Soliman) togh .. flycht igenom bergen j Steyrmark, och förde medh sigh ett stoort roof. Schroderus Dress. 241 (1610). Så skulle iagh flychten intaga och kom så intet undan uthan föll omkull. VDAkt. 1692, nr 374. De förskrämda stackare, som darrande togo till flykten för Mahdins krigare. IllMilRevy 1898, s. 76. särsk. (†) refl. Taga sig till Flykt. Börk Darius 855 (1688). — giva sig l. begiva sig på flykt(en) (jfr BEGIVA 8 c), förr äv. giva sig till flykten, giva till flykten o. (vanligast) giva flykt(en), gripa till flykten, fly. Haffuer han giffuit fluctenn jn vdij .. Bleckingen. GR 11: 365 (1537). Bleffue dhå någre aff wåre knechter .. slagne, och motte så giffue till fluchten. Därs. 14: 250 (1542). Verelius Herv. 136 (1672). Lind (1749). Kamraterna .. ge sig på flykt, så att han blir lämnad ensam. Lagerlöf Körk. 34 (1912). — gripa till flykten, förr äv. gripa flykten, giva sig på flykten, (börja att) fly. (Jag) greep .. flyckten om afftonen upp till en Ryttare Per i Störarp kallat. VDAkt. 1677, nr 47. — vara (stadd) på flykt, äv. på flykten, förr äv. vara till flykt l. i flykten, vara flyende, hava flytt. UrkFinlÖ I. 2: 41 (1597). ÖB 126 (c. 1712). Mörk Ad. 2: 355 (1744). Englund Ged. 98 (1853; bildl.). Hahnsson (1888). — i ett flertal mera enstaka förekommande, numera obr. uttr., t. ex.: Tu giffuer migh mina fiendar på flychtena at iagh må förstöra them som migh hata. 2Sam. 22: 41 (Bib. 1541; Bib. 1917: drev du på flykten för mig). Tå wende sigh Gorgie folck på flychtena (dvs. började fly) oförseendes. 2Mack. 12: 37 (Bib. 1541). Then (bonden) som honom (dvs. slottstjänaren) förmördhtt och drepit hafuer, håller än nu flijchtenn (dvs. är ännu på flyende fot). UrkFinlÖ I. 2: 132 (1597; i handl. rör. klubbkriget). Här seer man Walstein til Flychten gånga (dvs. giva sig på flykten). PolitVis. 300 (c. 1634). Darius ä' nu stäld (dvs. stadd) på flykt för Alexander. Börk Darius 10 (1688). Herr Boo Dyre .. blef .. til flychten afslagen wid Flötsund (dvs. slagen på flykten). Peringskiöld MonUpl. 82 (1710). Jag står på flykten (dvs. på flyende fot). Callerholm Stowe 47 (1852).
c) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. I flygten för de bekymmer, som ändå oundvikligen åtfölja min närvarande belägenhet. Wallquist Själfbiogr. 1 (1789). Ett helt lifs flykt från verklighet. Hallström Sparfv. 173 (1903). I så godt som alla civiliserade länder klagar man öfver ”flykten från landet”, d. v. s. öfver att folket öfvergifver landet och landtbruket för att söka sin utkomst i städerna och industrisamhällena. LfF 1914, s. 20. — särsk. (†) till FLY, v.1 1 e: tillflykt. En hoop Matroner och Jungfruger (hade) .. taghit Flycht vthi itt Tempel. Schroderus Os. III. 2: 68 (1635). Then röfwaren som tog sin flycht / Hos tigh vthi sin ändalycht. Ps. 1695, 255: 9. Celsius G1 2: 105 (1753). Wirsén NDikt. 58 (1880).
2) till FLY, v.1 4 a, om tid; jfr FLYKT, sbst.2 8 b. Gif akt på tidens flykt i dina unga dagar. Leopold 2: 156 (1794, 1815). Hvarje år, som flyr, tar en förhoppning med sig i sin flygt. Tegnér (WB) 5: 339 (1826).
3) (†) till FLY, v.1 5, om nomad: flyttande. Under deras herdalefverne voro (skyterna) i en ständig flykt i de obebodda ödemarker. Högström Lapm. 43 (1747).
4) [jfr motsv. anv. i t.] i sht jäg. om springande l. (långt) språng av villebråd; ss. första led i ssgr.
(4) -SPRÅNG. i sht jäg. Flyktsprång: .. hastigaste språngrörelse, som vissa djurarter förmå utveckla. EHemberg i BiblJäg. 4: 287 (1897). —
(4) -TRAV. i sht jäg. Flykttraf: Uppstött eller skrämd inslår elgen alltid och björnen vanligen i flykttraf; de öfriga större däggdjuren i språng. EHemberg i BiblJäg. 4: 288 (1897).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content