publicerad: 1925
FLYKT flyk4t, sbst.2, r. l. f. (m. Sahlstedt (1757), ÖoL (1852)); best. -en; pl. (föga br.) -er (AOxenstierna Bref 4: 230 (1646), Kolthoff DjurLif 549 (1901)).
Ordformer
(flycht 1622—1745; flygt 1541—1902; flykt (-ckt) 1652 osv. Anm. Ordet har intill c. 1900 av hänsyn till dess sammanhang med FLYGA vanl. stavats flygt och därigm skilts från FLYKT, sbst.1, som vanl. stavats med -kt (-cht l. -ckt))
Etymologi
[fsv. flukt, flykt, liksom d. flugt av mnt. vlucht (med u o. ü växlande i böjningen), vbalsbst. till vlēgen (se FLYGA); jfr t. flucht, eng. flight samt FLOG; jfr FLYKT, sbst.1, med vilket ordet stundom till betydelsen sammanfallit]
vbalsbst. till FLYGA.
1) till FLYGA 1: om vingade djurs (l. andra varelsers) rörelse gm luften, flygande; ofta med bestämning angivande farten l. sättet att flyga. Hög, snabb, lätt flykt. Vish. 5: 11 (Bib. 1541). Vi skiöto en Tolk, som vi honom intet kände utaf hans flygt, läte, ei heller färg. Linné Gothl. 217 (1745). På eftermiddagen voro vildgässen och Tummetott ute på flykt. Lagerlöf Holg. 1: 162 (1906). — jfr BORT-, FÅGEL-, HEM-, STRÄCK-, ÖRN-FLYKT m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. komma på flykt l. i flykten, börja att flyga. Sigfridi E 8 a (1619; i bild). IErici Colerus 2: 80 (c. 1645).
b) i uttr. skjuta l. fälla (en fågel) i flykten samt i därifrån utgående bildl. uttr.: gripa l. fånga (ngt) i flykten, gripa tillfället i flykten l. dyl. Jag kan intet till fyllest admirera den tjärhanen, bror skriffuer sigh haffua skutit i flykten. Ekeblad Bref 1: 185 (1652; rättat efter hskr.). Brummer 33 (1789). Hoppe (1892).
c) (i sht i vitter stil) i bild l. jämförelse; jfr FLYGA 1 e. Alexandro, then stora Grekiske hielten, blefwo i bästa flychten wingarna afstäckte. Isogæus Segersk. 333 (c. 1700). Dock, när striden är när, tar hans sinne sin flygt, stiger djerft som den hvilade örn. Tegnér (WB) 5: 113 (1825).
2) (†) om en fågels (l. annan vingad varelses) utspända vingar. En stoor Örn medh stora flygt och longa wingar. Hes. 17: 3 (Bib. 1541). Flyckten eller vingarnes utsträckning var emellan spetsarne 3 1/2 aln. VetAH 1798, s. 237. — jfr ÄNGLA-, ÖRN-FLYKT.
3) i överförd anv., om ngt som i ett l. annat avseende liknar en fågels vinge.
b) (i bygdemålsfärgat språk i Finl.) spindelvinge på spinnrock. Landsm. II. 3: 90 (1886). FinlSvFolkd. I A 1: 152 (1917).
6) till FLYGA 3. Slå till bollen i flygten. Nordforss (1805). jfr SAND-FLYKT. — särsk. [jfr motsv. anv. av t. flug] (i fackspr.) om (prov på) viss grad av konsistens hos socker l. sirap som kokas. Nyblæus Pharm. 131 (1846). Blåssocker .., af sockerbagare kalladt ”Flygt”, .. igenkännes, om hålslefven doppas i sockerlagen och derpå svänges i luften och om då små blåsor bildas, som lossna och liksom flyga ut från skedens hål. Hagdahl Kok. 1088 (1879).
a) [jfr t. flugrede] (†) till FLYGA 4 c: förfluget infall. Hitzige flychter: Otijdige och ofunderede nog. AOxenstierna Bref 4: 230 (1646). Jag skulle holla ded för flychter och kanskee imaginationer. Därs. 238.
b) till FLYGA 4 d: i fråga om tanke l. föreställning som höjer sig över l. avlägsnar sig från de vanliga banorna l. sfärerna. Fantasiens flykt. Ögat är snält; — — Tungan är vig: — — men tanken — — men Snillet — — de hafva en flygt, hvarmed intet kan förliknas. Liljestråle PVetA 1784, s. 14. Leopold 5: 284 (c. 1804). Inbillningskraftens flygt. Geijer Häfd. 554 (1825). Emma saknade all högre flykt (i tankar och känslor). Ottelin BSorl. 81 (1904).
c) i fråga om den konstnärliga ingivelsens styrka l. fantasirikedom o. därav beroende egenskaper hos det producerade. Poetisk, retorisk flykt. Det var värklig flykt över hans korta anförande. Hans prosa har mer flykt än hans vers. Man skulle kanhända, hvad Stylen beträffar, med mera skäl kunnat nämna .. (Bellman) för den Svenske Pindarus: så djerf är des flygt, så rik des bildning. Kellgren 3: 292 (1790). I Roms palats och tempel fingo dessa dekorationsarter .. en flykt och stil, som vida öfverglänste de pompejanska. 2UB 1: 94 (1897). Det var fart och flykt i spelet. PT 1915, nr 254 A, s. 3 (i fråga om teaterföreställning).
a) (†) till FLYGA 5 a α β', i uttr. i flykten, i fullan flykt, i (all) hast, ögonblickligen, på ögonblicket. Murenius AV 512 (1662). Jag tå i fullan flycht straxt några rätter lagar. Kolmodin QvSp. 1: 16 (1732). Ett klingande förtids-slädföre .. väckte i flykten hos herrar militärer idén om ett slädparti. Carlén Skuggsp. 2: 290 (1865).
b) till FLYGA 5 a γ; jfr FLYKT, sbst.1 2, med vilket ordet i denna bet. oftast sammanfaller. Wingarna (på den symboliska gestalten) betyda Åhretz flycht. Rudbeck Atl. 2: 360 (1689).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content