publicerad: 1928
GARANTERA gar1ante4ra, äv. -aŋt-, i Sveal. äv. -e3ra2 (garanngtèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera föga br., AdP 1789, s. 627, Östergren (1924; angivet ss. sällsynt)); GARANTÖR (†, RARP 9: 42 (1664), Nordberg C12 1: 109 (1740)); jfr GARANTI o. GARANT.
Ordformer
Etymologi
[av fr. garantir, ä. fr. guarantir (jfr ä. t. gvarantiren, t. garantieren, it. guarentire), till fr. garant (se GARANT); jfr eng. warrant, ävensom (sv.) mlat. garantizo]
1) åtaga sig (rättslig) förpliktelse att ansvara för uppfyllandet av en utfästelse o. d.; urspr. i fråga om folkrättslig förpliktelse att tillhålla parter som ingått fördrag att fullgöra dess bestämmelser o. d.; numera vanl. allmännare: gå i god l. i borgen för (ngt), ansvara för (ngt); i senare tid äv. i förb. med prep. för, gå i god för (ngn l. ngt); äv.: utgöra en säkerhet l. borgen för, borga för; säkerställa, betrygga. Garantera en fred, en stats neutralitet. Han garanterade att historien var sann. Den saken garanterar jag (för). Garantera för sanningsenligheten av en uppgift. HSH 5: 163 (1646). Holland .. wore (icke längre) skyldig at garantera hans (dvs. den engelske konungens) succesion till .. kronan. Därs. 10: 122 (1715). Det var något i .. (Brauns) sång, som på förhand garanterade framgången. Sturzen-Becker 1: 136 (1861). Jag kan garantera för honom. Hygglig karl. Siwertz Sel. 1: 206 (1920). — särsk.
a) i sht handel. i fråga om varors kvalitet o. d.; äv., i förb. med prep. för, förbinda sig att ersätta l. reparera (felaktig l. mindre hållbar vara o. d.). Vi garantera för uret i fem år. Alla varor garanteras fullgoda. Garanterad l. garanterat äkta vara. JernkA 1835, s. 180. Plåtarna ”garanteras” .. äga en varaktighet af tio år. 2UB 3: 101 (1897).
b) säkerställa l. trygga (ngn l. ngt) emot, skydda (ngn) för; numera bl. (mindre br.) i förb. med prep. (e)mot, förr äv. för l. ifrån. Posten 1769, s. 726. Stockar .. äro insatte i .. murarne .. för at garantera det (dvs. palatset) för jordbäfningar. Björnståhl Resa 3: 170 (1778). (Freds-)vilkor .. som garanterade mot ett upprepande af hvad som nyss skett. KKD 3: v (1907).
2) tillförsäkra (ngn ngt); äv. i uttr. garantera ngt åt ngn. 2RARP I. 2: 303 (1720). Geijer hade blifvit garanterad ersättning, men icke så Hans Järta. Ljunggren SAHist. 2: 53 (1886). Bergman Mark. 137 (1919). — särsk. (†) i förb. med prep. vid: tillförsäkra (ngn) tryggt åtnjutande av (ngt). K. M:t begärte af ÖsterRijke ingen annan satisfaction än blifwa garanterat widh dhen Tyske fredhen. RARP 6: 299 (1658). Därs. 318.
Spoiler title
Spoiler content