SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GRANNLÅT gran3~2t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(gran- 16801884. grann- 1676 osv. granne- 17321740. -lot 1779 (: Granlots-Krämerskor))
Etymologi
[till GRANN, adj. IV (1 o.) 2, o. fsv. lat, skick; jfr LATER]
1) (†) ståt, prakt, prål; äv.: förnämhet (jfr GRANN, adj. IV 1). Columbus BiblW K 3 a (1676). Fagermätt, (dvs.) then som för granlåt skul wil intet äta. Spegel 97 (1712). Stockholms falska Konster, krusade Dåracktig Granlåt och tvungna Seder. Dalin Arg. 1: nr 33, s. 4 (1733; uppl. 1754: dåraktighet). De mesta nya generalsuniformer brukades nu för första gången, och .. gubbarne .. tyckte sig vara utaf en oförliknelig grannlåt. GJEhrensvärd Dagb. 1: 25 (1776). Begäret till prål och grannlåt i kläder. 1MinnNordM IV. 1: 3 (1882); jfr 2. — särsk. [möjl. äv. uppfattat ss. bildl. anv. av 2] övergående i bet.: festlighet, festlig tillställning. När granlåterne (dvs. karnevalsnöjena) i Rom gått förbi. CAEhrensvärd Brev 1: 25 (1781). Jag kommer nu från grannlåten (dvs. ständernas möte på rikssalen). Dens. (1789) hos Warburg Ehrensvärd 211. Tegnér (WB) 4: 319 (1823).
2) prydnad, prydnadsföremål; särsk. om prydnadssaker på kläder (i sht kvinnokläder), galanterivaror, nipper; numera bl. (vard.) med nedsättande bibet. av prålighet o. ändamålslöshet: bjäfs, pråligt krimskrams; i sg. numera bl. koll., förr äv. om enskilt prydnadsföremål. Brask Pufendorf Hist. 248 (1680). (Prästerna böra icke) tå the döpa barnen, (vara) niugge på watn, eller försynte at wäta granlåten på barnets hofwud. Swedberg Cat. 457 (1709). Allehanda nipper, så kallad galanterie och granlåt. FörordnÖfverflAfskaff. 8/11 1731, s. 6. (Lappkvinnornas huvudbonad) utmärkte sig .. genom en öfver hjessan framstickande, halft qvarters hög, hästskolik grannlåt. Castrén Res. 1: 41 (1838). En svart blus med grannlåter på axlarna. Bremer Dal. 301 (1845). Trumman är .. utsmyckad med messingsringar, tennskifvor och annan grannlåt. Castrén Res. 1: 201 (1852). Petri Ouchterlony 487 (1924). — jfr BOND-, BRUD-, FRUNTIMMERS-, JULGRANS-, TEATER-, TRAS-GRANNLÅT m. fl. — särsk.
a) bildl., i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: granna ord o. fraser, grant klingande ord, (retoriska) prydnader, utsmyckning, klingklang, ”blommor”. Tessin Bref 1: 132 (1752). Predikningarne .. voro upfylde med oratorisk granlåt. Möller Kyrkoh. 127 (1774). En lång inskription lofordade min far .., en hel mängd grannlåt, som man brukar sätta på marmorstenar. Wetterbergh Selln. 95 (1853). En vårskildring full af mytologiska grannlåter. Sylwan Kellgren 33 (1912). jfr FRAS-, ORD-GRANNLÅT. — särsk. (numera föga br.) övergående i bet.: smicker, komplimang(er). Tersmeden Mem. 1: 167 (c. 1780). De unge Cavaljererne sade henne tusende hjertnupna grannlåter. Bellman 5: 183 (1781). Lovisa, som tror at han sagt henne någon granlåt. Jag tackar ödmjukast. Björn Pap. 9 (1794). Utbyta grannlåter och tacksägelser. Carlén Klein 108 (1838). Dalin (1852). Östergren (1925).
b) bildl., i fråga om musik: (värdelös) utsmyckning; löpning, drill o. d. Drillar och grannlåter. Beckman Påfv. 129 (1880). Melodierna .. böra så troget som möjligt återgifvas sådana de förekomma hos folket, utan .. tillsatta grannlåter i form af harmoniering. JALundell i Landsm. III. 1: 21 (1881).
Ssgr (till 2): A (†): GRANNLÅT-DOCKA, -HERRE, se B.
B: GRANNLÅTS-ARBETE~020, äv. ~200. (numera ngt vard.) (arbete med) förfärdigande av prydnadssaker o. d.; äv. konkret; förr äv.: utsmyckning. Björnståhl Resa 1: 163 (1770). Galanteri eller Granlåts-arbeten. SPF 1817, s. 67 (konkret). Många mödrar .. fordra det deras döttrar skola endast öfva sig i grannlåtsarbeten. BetQvinlSlöjd 1884, s. 5. Verd. 1889, s. 155. —
-ARTIKEL. (numera ngt vard., mindre br.) galanteriartikel; prydnadssak. Svedelius Lif 212 (1887; bildl.). En sådan anordning af handarbetsundervisningen, att den afser hufvudsakligen förfärdigandet af en mängd olika grannlåtsartiklar. SvFlicksk. 120 (1888). Cannelin (1921).
-BOD. (†) galanteributik. Kellgren 3: 282 (c. 1780). Wingård Minn. 5: 39 (1847).
-BREV.
1) (förr) till 2, om visst slags grant utstyrda brev. Det så kallade grannlåtsbrefvet var ett klassiskt stycke. Första sidan bestod af en allegorisk målning med de mest bjerta färger och af de allra besynnerligaste figurer, allt inom en eldröd, fingersbred ram. Knorring Skizz. I. 2: 85 (1841).
2) (numera knappast br.) till 2 a: brev som bl. innehåller artighetsbetygelser o. d. SvMerc. 1764, s. 612. Vi skrefvo .. grat(ulations)bref til vår Cantzler, öfver hans återvundna hälsa, .. jag måste hjelpa vår tröga Secreterare med desse och flere grannlåts brefs upsättande. Porthan BrefCalonius 156 (1795).
-BUTIK. (†) galanteributik. LdVBl. 1843, nr 51, s. 2. SydsvD 1870, nr 202, s. 2. —
-DOCKA. (grannlåt- 1862. grannlåts- 1805 osv.) (vard.) om kvinna som bl. intresserar sig för kläder, nöjen o. d. Nordforss (1805). De fall, där .. (hustrun) var grannlåtsdocka och intet mer. NordT 1884, s. 411. Smith Colstrup 40 (1916).
-FRU. (tillf.) jfr -DOCKA. De adeliga qvinnor på (1500-talet) .. voro ingalunda sysslolösa granlåtsfruar; utan deltogo sjelfva i de husliga göromålen. Afzelius Sag. 7: 37 (1853).
-HANDEL. (†) handel med galanterivaror. NJournD 1861, s. 24. —
-HANDLANDE, m.||ig. (†) galanterihandlare. Crusenstolpe Mor. 4: 58 (1841).
-HANDLARE. (†) galanterihandlare. Naumann GranskKr. 1: 159 (1872).
-HANDLERSKA. (†) kvinnlig galanterihandlare. JournLTh. 1811, s. 210. —
-HERRE. (grannlåt- 1862. grannlåts- 17901906) (vard., numera knappast br.) snobb, sprätt; jfr -DOCKA. Möller (1790). Gå utstyrd, som en grannlåtsherre. Zeipel Set. 3: 57 (1847). Lundegård DrMarg. 2: 151 (1906).
-HÄST. (†) paradhäst. BtVLand 3: 98 (c. 1795).
-KLÄDER, pl. (†) fina kläder, högtidskläder. Weste (1807). Ahlman (1872).
-KRAM, n. galanterivaror; numera bl. ngn gg (vard.) med nedsättande bibet.: (värdelösa) grannlåter. Orrelius (1797). Hos många bönder kan man här (i Jämtl.) få handla .. siden- och bomullstyg, jemte mycket annat grannlåtskram. Stiernstolpe Arndt 3: 109 (1808). Janzon Prop. 1: 9 (1903). särsk. bildl., i fråga om vitterhet, poesi o. d.; jfr GRANNLÅT 2 a. Hasselroth Campe 40 (1794). Sonetter, ottave rime och allahanda poetiskt grannlåtskram. Sturzen-Becker 1: 18 (1845, 1861).
-KRÄMARE. (†) = -HANDLARE. Dalin Arg. 2: 114 (1734, 1754). GJEhrensvärd Dagb. 1: 291 (1779).
-KRÄMERSKA. (†) = -HANDLERSKA. SP 1779, s. 350. —
-MÖ. (†) = -DOCKA. Isac söker ei en grannlåts-Mö til maka. Kolmodin QvSp. 1: 83 (1732).
(2 a) -PRAT. (†) granna fraser; komplimanger. Hon (har) säkert lånt öronen åt .. något granlåtsprat utaf .. någon tillbedjare. Envallsson SvartsjÄlsk. 4 (1790). Wieselgren Hvirfl. 2: 71 (1891).
-RUM. (†) paradrum. Mamsellerna bodde på öfra våningen, der sjelfva grannlåtsrummen voro belägna. Wetterbergh GNord 14 (1862). Landsm. 1: 172 (1879).
-SJUKDOM. (†) eufemistiskt för: venerisk sjukdom; jfr GALANTERI-SJUKDOM. Anvisning At Känna och bota de så kallade Granlåts-sjukdomar hos båda Könen. Wadström (1797; boktitel). ConvLex. 3: 234 (1824). WoJ (1891; angivet ss. förekommande i förtroligt språk o. skämts.).
-SÖM. (†) sömnad av prydnadssaker. IT 1791, nr 79, s. 3. Alla sorter Grannlåtssöm .. emottagas i Fabrikör Immermans Hus. DA 1824, nr 96, Bih. s. 8. —
-SÖMMERSKA. (†) sömmerska som syr prydnadssaker. Den Unga, Vackra Grannlåts-Sömmerskan. Åkerberg (1807; boktitel). VexiöBl. 1823, nr 8, s. 2. —
-SÖMNAD. (†) = -SÖM. VexiöBl. 1821, nr 27, s. 2.
(2 a) -TAL. (numera föga br.) grant tal; högtravande hyllningstal. Talet .. var et vanligt Granlåtstal, eller regerande Churfurstens Eloge. CPBlomberg (1782) hos Björnståhl Resa 4: 126. De Geer Minn. 2: 134 (1892). (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 159 (1912).
(jfr 2 a) -VISIT. (†) artighetsvisit. Nordforss (1805). Dalin (1852; angivet ss. fam.).
-VÄDER. (vard., skämts.) strålande vackert väder. Dalin (1852; angivet ss. fam.). Med strålande solsken och högblå himmel ingick annandagen (pingst), och var det hela dagen riktigt ”grannlåtsväder”. SD 1900, nr 255, s 7. —
-VÄRK, n. (†) = -ARBETE. Fennia XVI. 3: 52 (i handl. fr. 1761).
Spoiler title