(vard.) eg.: ropa ”hoj”; ropa högljudt, skrika; förr äv.: uppgiva jämmerrop. Hojta åt ngn. Hojta på ngt, oeg.: högljudt l. ivrigt framställa krav på ngt. (Sv.) hoijta, (lat.) qviritare. Columbus Ordesk. 43(1678). Lind(1749). Under oupphörligt hojtande på frihet. Hwasser VSkr. 1: 54(1852). Vad gäller saken? hojtade .. herr Stoltz. Sjöberg Kvart. 672(1924). — särsk. om äggande l. pådrivande av (drag)djur gm högljudda tillrop; förr äv. i fråga om påskyndande av person. Linné Sk. 258(1751). Efter at hafva så faseligen hojtat på honom. Leopold(1793) i 2Saml. 8: 93. Hojta .. på l. åt oxarna. Östergren(1927).
