INAUGURERA in1a͡ugɯre4ra, äv. -a͡ω-, l. 01—, l. -gu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INAUGURATION.
Etymologi
[jfr t. inaugurieren, fr. inaugurer, ävensom eng. inaugurate; av lat. inaugurare, anställa augurier, inviga ngn l. ngt; till in- (se IN-, pref.1) o. augur (se AUGUR)]
1) (†) högtidligen inviga (en ämbetsman i hans ämbete l. en ny institution, en byggnad, ett monument o. d.). Lundström LPGothus 3: 28(cit. fr. 1637). Åbo Academia, som Anno 1640. .. bleff af .. Grefwe Per Brahe .. på Kongl. Maij:tz Allernådigste .. Befalning inaugurerad. Gezelius Svenonius I 2 a(1688). (Tolia) blef .. 1641 till Rect(or) inaugurerad. Alopæus BorgåGymn. 216(1807; efter ä. handl.). VexiöBl. 1824, nr 52, s. 1.
2) med saksubj., med avs. på värksamhet, (ny) metod, system, epok, period o. d.: påbörja, inleda. AB 1848, nr 58, s. 3. Det var .. bröderna Grimms .. arbete på en utförlig historisk ordbok .., som inaugurerade utgifvandet af dylika verk öfver de lefvande språken. NordT 1892, s. 602. Den politik, som inaugurerats genom garantitraktaten i Haag. SvH 6: 228(1905).
