SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTER- in1ter-, i vissa fall äv. 30~.
Etymologi
[jfr t. inter-, eng. inter- (enter-), fr. inter- (entre-); av lat. inter, emellan, ibland, inom; motsv. ir. etar, eter, iter, sanskr. antár, fpers. antar (avest. antarə), ävensom sannol. t. unter i bet.: emellan; komparativbildning med ieur. suffixet -tero till ieur. en (se I, prep. o. adv.2). — Jfr INTRESSE, UNDERHANDLA, UNDERHÅLLA m. fl.]
ss. första led i ssgr: mellan, bland, inom; särsk. dels i lokal bemärkelse l. i fråga om tid: mellanliggande, mellan-, dels i fråga om förhållande, anordning, företeelse o. d.: existerande mellan, förbindande, gemensam för o. d.
Ssgr (i sht i fackspr.): INTER-ALLIERAD101040, i Sveal. äv. —32, p. adj. [jfr t. interalliiert; av fr. interallié] hist. som gäller l. har avseende på de allierade inbördes l. som är gemensam för de allierade (särsk. de makter som under världskriget 19141918 kämpade mot Tyskland o. dess bundsförvanter). SvD(A) 1918, nr 6 A, s. 7. För frågan om de interallierade skulderna har Morgan varit synnerligen intresserad. 2NF 37: 602 (1925).
-CEDERA10040, i Sveal. äv. —32. [jfr t. interzedieren, eng. intercede, fr. intercéder; av lat. intercedere, gå l. komma emellan, träda emellan, medla, inlägga veto m. m. (i mlat. äv.: lägga sig ut för ngn)]
1) (numera föga br.) gå l. träda emellan (i en sak), intervenera, medla; särsk. i uttr. intercedera för (ngn l. ngt), träda emellan till förmån för (ngn l. ngt), lägga sig ut för (ngn l. ngt hos ngn), göra sig till (ngns l. ngts) förespråkare (hos ngn). G1R 29: 822 (1559). SthmTb. 25/10 1578. Hela Bergslagen och menigheten (har) för them (dvs. de brottsliga bärgsmännen) .. intercederat. Bergv. 1: 319 (1682). Konungen (dvs. G. IV A.) intercederade (i tvisten mellan hertig Carl o. Rosenstein). BEMalmström 3: 439 (c. 1860). 3NF (1929).
2) [efter motsv. anv. i lat.] hist. om tribunerna i det gamla Rom: inlägga sitt veto. 2NF 29: 710 (1919).
-CELLULÄR10104, äv. -CELLULAR10104, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (-lar 1892. -lär 18971913) [substantivering av -CELLULÄR, adj.] (mindre br.) bot. mellan cellerna befintligt rum, cellmellanrum. BotN 1892, s. 232. Därs. 1913, s. 33.
-CELLULÄR10104, äv. (i ssgr vanl.) -CELLULAR10104, adj. (-lar 1904. -lär 1839 osv. i ssgr: -lar- 1860 (: intercellular-gångar) osv. -lär- 1837 (: Intercellulair-Substance)1925 (: intercellulärrum)) [jfr t. interzellular, eng. intercellular, fr. intercellulaire; av nylat. intercellularis] bot. o. zool. som befinner sig mellan cellerna i en flercellig organism. Intercellulär parasit, parasit som lever mellan värdväxtens celler. BotN 1839, s. 83. Areschoug TropVäxt. 36 (1905).
Ssgr (bot. o. zool.): intercellulär- l. (vanl.) intercellular-gång; pl. -ar. Fries BotUtfl. 1: 269 (1843). 2NF 4: 1406 (1905).
-rum. Areschoug LbBot. 36 (1863). BonnierKL (1924).
-CEPERA, se -CIPERA.
-CEPTERA -säpte4ra l. -sep-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. [jfr eng. intercept, fr. intercepter; bildat till p. pf.-stammen av lat. intercipere (se -CIPERA)] (numera knappast br.) = -CIPERA. Loenbom Stenbock 4: 53 (1765). Depeschen intercepteras. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 61 (1807). 2NF 36: 648 (1924).
-CESSION1004. [jfr t. interzession, eng. o. fr. intercession; av lat. intercessio (gen. -ōnis), vbalsbst. till intercedere (se -CEDERA)]
1) (numera knappast br.) handlingen att träda emellan, mellankomst; särsk. om mellankomst i förordande syfte: förbön, anbefallning, förord, rekommendation; förr äv. konkret, om skrivelse innehållande dylik anbefallning l. rekommendation. HH XIII. 1: 170 (1564). Aldenstundh han, fattige man, .. haffver .. aff mig begeret denne min intercession till Velbornne Cantzelernn. OxBr. 9: 36 (1625). Genom hans nådes landshöfdingens intercession (blev det förlikning). Johansson Noraskog 3: 63 (i handl. fr. 1663). Crusenstolpe Tess. 1: 238 (i handl. fr. 1690). Intercessioner eller förböner, som skie för andra, böra .. på det ödmiukaste vara inrättade. Biurman Brefst. 44 (1729). HT 1917, s. 256. särsk. (†) teol. om Kristus' förbön. Lundström LPGothus 3: 79 (cit. fr. 1645).
2) [efter lat. intercessio (tribunorum)] hist. motsv. -CEDERA 2: (tribunernas) inläggande av veto. NF 7: 691 (1892). Sundén RomAntikv. 114 (1903).
Ssgr (till -CESSION 1): intercessions-brev. (†) rekommendationsbrev. RP 2: 137 (1632). Därs. 5: 130 (1635).
-skrift. (-cession- 16301635. -cessions- 16181720) (†) skrift innehållande förbön l. förord för ngn. OxBr. 3: 25 (1618). Dhe ingifne intercessions skriffter för wår Preste-Änckia. VDAkt. 1720, nr 189.
-CESSIONAL, m. (PBrahe) l. n. (RP). [jfr nylat. intercessionales (litteræ), pl., skrivelse innehållande förbön; avledn. av lat. intercessio (se -CESSION)] (†) skrivelse innehållande förbön l. förord för ngn. RP 2: 101 (1631). PBrahe (1642) i HSH 3: 117. —
-CIPERA -sipe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. (-cepera 16281685. -cipera 16271918) [jfr t. interzipieren; av lat. intercipere, uppfånga, borttaga, till capere (se KAPERA)] (numera knappast br.) uppfånga, uppsnappa (ngt som befinner sig på väg); särsk. med avseende på brev, meddelanden o. d. RARP 1: 75 (1627). De Engliske Skeppen (äro) för all hinder uthi Wåre hamnar befriade .., til at .. föryttra hwad de uthaf deras Fiende interciperat hafwe. Stiernman Com. 3: 948 (1672). (Jag) fruchtar .. brefwet wara interceperat. HdlCollMed. 11/1 1685. HT 1918, s. 104.
-DENTAL1004, adj. o. sbst. r.; ss. adj. med adv. -t; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. o. eng. interdental] språkv.
I. adj., om språkljud: som frambringas gm artikulation av tungspetsen mellan l. mot framtändernas äggar. Landsm. 1: 21 (1879). Noreen VS 1: 382 (1905).
II. sbst.: interdentalt språkljud. Landsm. 1: 20 (1879).
Spoiler title
Spoiler content