SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JAK ja4k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(jack 1815 (: Jacksvansar). jak 1885 osv. yak 18651934)
Etymologi
[jfr t. jak (ä. t. äv. jack), eng. yak; av tibetanska gyag]
det i Tibets högländer o. därmed sammanhängande högre bärgstrakter levande nötdjuret Bos grunniens Lin., vilket i nämnda trakter o. vissa angränsande områden äv. hålles tamt ss. husdjur, grymtoxe. Holmgren Däggdj. 366 (1865). Jaken, som i sitt hemland Tibet äfven användes till last- och riddjur, lämnar fet, riklig mjölk, har välsmakande kött och en förträfflig ull. MeddNordM 18991900, s. 124. Hedin Pol 1: 136 (1911). — jfr VILD-JAK.
Ssgr: JAK-HJORD. Hedin GmAs. 2: 354 (1898).
-KO. Hedin GmAs. 2: 319 (1898).
-MJÖLK. SD(L) 1894, nr 357, s. 5. —
-OXE. = JAK. SDS 1900, nr 499, s. 2. —
-SVANS. jfr HÄST-SVANS 1. Synnerberg (1815). Paschavärdighetens tre grader hade förr var och en sitt rangtecken av en, två el. tre hästel. jaksvansar i baneret. 3NF 15: 707 (1931).
-TJUR. Hedin GmAs. 2: 324 (1898).
-ULL. Hedin Tsangpo 2: 214 (1922).
Spoiler title