SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KUGGA kug3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (i bet. 4, tillf., Wennerberg Bref 1: 42 (1837: studentkuggare), Östergren (1931; angivet ss. sällsynt form)); jfr KUGG, sbst.2
Etymologi
[sv. dial. kugga, narra; möjl. besläktat med isl. kúga, tvinga]
1) (numera bl. i Finl.) kväsa, kuscha, kuva. Fanjunkaren Malm var en djefvul att slå; om inte han nu vore död, så skulle jag ”kugga” honom. Wetterbergh FårGå 124 (1844). Det länge kuggade .. borgareståndet. Topelius Fält. 4: 136 (1864). Att lifvet icke kuggat honom desto mera, det var det hon ej förstod. Tavaststjerna Barnd. 216 (1886). Cannelin (1921).
2) (vard.) åstadkomma att ngn misslyckas l. blir lidande på ngt l. drar det kortaste strået, göra (ngn) bet; överlista, narra, lura, bedraga. Sehlstedt 4: 118 (1871). Bonden blir kuggad, om han försummar sin jord för hvad det vara må. LfF 1909, s. 282. Det är .. synd om Peter Krapotkin .., som blivit så grundligt kuggad. SvD(A) 1930, nr 12, s. 8. — särsk.
a) i uttr. kugga ngn på ngt, bedraga ngn på ngt, undanhålla ngn ngt. Strindberg Hems. 189 (1887). Advokaten (blir) .. av sin klient .. kuggad på arvodet. Sylwan (o. Bing) 1: 147 (1910).
b) refl., i uttr. kugga sig på ngt, bedraga sig på ngt, bliva bet på ngt. Edgren Lyck. 202 (1887).
c) (föga br.) i uttr. kugga ngn att göra ngt, narra ngn att göra ngt. Sandberg GHusH 69 (1897).
3) (vard.) preja (ngn), skinna (ngn), pungslå (ngn), ”klå” (ngn); äv. i uttr. kugga ngn på ngt, ”klå” ngn på ngt. SvTyHlex. (1851). På hotellet försökte man .. att kugga oss på pengar en smula. Waldenström Österl. 90 (1895). Essén Brilj. 236 (1918).
4) (vard.) underkänna (ngn) i examen; stundom med sakligt obj.: underkänna (ett skriftligt examensarbete). Improbera eller, såsom vi studenter kalla det, ”kugga”. Snällp. 1848, nr 50, s. 2. Lektioner ge åt kuggade studenter. Atterbom 2: 264 (1854). De skrifningar, som kuggats. Ödman StudM 20 (1891). SvD(A) 1935, nr 282, s. 4. jfr GRUND-KUGGA. — särsk. (enst.) i allmännare anv., med sakligt obj.: ogilla, kassera. Mina förslag alltjemt du kuggar. Wennerberg 2: 127 (1847, 1882).
Särsk. förb.: KUGGA PÅ10 4. (vard.) till 2: narra på (ngn ngt). Björkman (1889). Hedin Transhim. 3: 236 (1912).
Ssgr (till 4): A (vard.): KUGG-FRÅGA, r. l. f. svår examensfråga; äv. allmännare: kitslig l. invecklad (ofta skämtsam) fråga. Verd. 1884, s. 64. TurÅ 1933, s. 128.
-MÄSSIG. (tillf.) om examinand: som bör underkännas. Ödman StudM 29 (1891).
B: KUGGNINGS-PROCENT. (Man) räknar .. med en kuggningsprocent ungefär på tredjedelen av de sökande (till inträde i lärovärket). AB(A) 1931, nr 98, s. 14.
Avledn.: KUGGIS, n. [jfr GÄSTIS, LABBIS, NOBIS m. fl.] (i studentkretsar, förr) till 4, ss. namn på byggnad l. lokal vid universitet, i vilken examina höllos. Strindberg Fjerd. 33 (1877). Tegnér LundUniv. 134 (1897).
Spoiler title
Spoiler content