SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KUGGE kug3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. (i sht i fackspr., i bet. 1 a o. 1 c alltid) KUGG kug4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, efter ord angivande antal stundom (i fackspr.) = (Verkstäd. 1915, nr 12, s. LII).
Ordformer
(kogg- 1769 (: koggehiul)1830 (: koggämnen). kugg- 1600 (: Kugga hiulett) osv. kugg 1712 osv. kugga 1896. kugge 1741 osv.)
Etymologi
[fsv. kogge l. kogger (anträffat bl. i ssgn koggavidher, virke till kvarnhjulskuggar), motsv. ä. d. kog, kogge; jfr det från nordiskt spr. lånade meng. cogge (eng. cog); av ovisst urspr.; möjl. besläktat med mnt. kogge, ett slags fartyg (se KOGG), feng. cycgel (eng. cudgel) knölpåk]
1) i sht tekn. i kanten av ett hjul (ofta på dess yttre sida) l. en maskindel o. d. i form av ett cirkelsegment l. på en rak stång anbragt utskjutande tand l. tapp som (jämte andra likadana tänder osv.) kan gripa in i mellanrummen mellan liknande tänder osv. på ett annat hjul osv. (l. i skruvgängor) i o. för överförande av roterande rörelse från en axel till en annan (ofta med samtidig ändring av rörelsens riktning l. hastighet) l. för förvandling av roterande rörelse till rätlinig l. omvändt; jfr HJUL-TAND. Spegel (1712). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 4. — jfr EVOLVENT-, HJUL-, KVARN-, TRAPP-, TRÄ-, VINKEL-KUGGE. — särsk.
a) (i fackspr.) koll. Oxel, passande till kugg, (är) billigt (till salu). Upsala 1914, nr 228, s. 7.
b) övergående i bet.: så stor del av ett varv som motsvarar avståndet mellan ett par kuggar på ett kugghjuls omkrets. Fock 1Fys. 626 (1855).
c) i uttr. ett hjul är i resp. ur kugg med ett annat o. d., kuggarna i ett hjul gripa resp. gripa icke in i mellanrummen mellan kuggarna i ett annat hjul. TT 1885, s. 159.
2) mer l. mindre bildl. Hvarje hjul och hvarje kugg i .. (statsmaskinen må) uppfylla sin bestämmelse. CFDahlgren 4: 170 (1831). (Världskriget) gjorde .. (engelsmannen) till en kugg i det stora maskineriet på ett sätt han förut aldrig erfarit och upplevat. Hellström RedKav. 206 (1933).
Ssgr (i allm. till 1; i sht tekn.): A: KUGG-BANA, r. l. f.
2) om den yta på ett kugghjul l. en kuggstång o. d. varpå kuggarna äro anbragta; jfr BANA, sbst.1 6 a β. TT 1896, M. s. 75.
-BÅGE. maskindel bestående av en båge med kuggar. Holmberg Artill. 3: 89 (1883).
-DREV. mindre kugghjul som driver ett annat; jfr DREV 9. JernkA 1872, s. 308.
-FORM; pl. -er (i bet. 1) l. -ar (i bet. 2).
1) jfr FORM I 1. Starck Hållf. 74 (1903).
-FORMIG.
-FRÄS. jfr FRÄS, sbst.2 1. 2NF 9: 44 (1908).
-FRÄSMASKIN~002 l. ~200. jfr -FRÄS. TT 1897, M. s. 92.
-HJUL. (kugg- 1718 osv. kugga- 16001712. kugge- 16241773)
1) till 1: på axel anbragt hjul som vid omkretsen är försett med kuggar o. användes för överförande av roterande rörelse; i inskränktare anv. om dylikt hjul som drives av ett annat. HammarkDomb. 22/1 1600. Nerén (1930).
2) mer l. mindre bildl.; jfr KUGGE 2. Snellman Gift. 1: 121 (1842). Han var icke stort mer än ett kugghjul i ett maskineri. Koch Estaunié MännVäg 307 (1925).
Ssgr (till -HJUL 1): kugghjuls-axel. jfr AXEL, sbst.1 I 1. 2UB 9: 184 (1905).
-drev. kuggdrev. JernkA 1872, s. 307.
-lokomotiv. för kuggstångsbanor avsett lokomotiv med kugghjul anbragt på en av drivhjulsaxlarna. TT 1894, Allm. s. 226.
-utväxling. kuggutväxling. JernkA 1867, s. 201.
-växel. kuggväxel. TT 1874, s. 121.
-HUVUD. (kugg- 1901. kugge- 17281735) = KUGGE 1. Triewald Förel. 1: 246 (1728, 1735). TT 1901, M. s. 92.
-KRANS. krans l. ring försedd med kuggar. Zidbäck (1890). Nerén (1930).
-LOKOMOTIV. kugghjulslokomotiv. 2UB 9: 212 (1906).
-SEGMENT. med kuggar försedd maskindel i form av ett cirkelsegment. JernkA 1836, s. 147.
-SEKTOR. jfr -SEGMENT. TT 1871, s. 410.
-STÅNG. rak stång med längs densamma anbragta kuggar, med vilken ett kugghjul samarbetar, så att en roterande rörelse förvandlas till rätlinig l. omvändt, tandstång. König Mec. 162 (i handl. fr. c. 1710). särsk. å vissa bärgbanor med branta stigningar: mellan de egentliga skenorna anbragt stång med kuggar, mellan vilkas mellanrum kugghjulslokomotivets kuggar gripa in. TT 1871, s. 125.
Ssg: kuggstångs-bana, r. l. f. till -STÅNG slutet. PrHb. 1: 1092 (1885).
-TAND. = KUGGE 1. UB 6: 241 (1874). 2NF 24: 49 (1916).
-TRILLA, r. l. f. tandad trissa; särsk. om växelhjul i kvarn; äv. om pinnhjul, ”trällhjul”; jfr -DREV. TT 1872, s. 85.
-UTVÄXLING~020. konkret: anordning för överföring av rörelse från en axel till en annan medelst kuggväxel. JernkA 1888, s. 222.
-VÄXEL. om två l. flera kugghjul som gripa in i varandra o. överföra rörelse från en axel till en annan (med ändring av rörelsens riktning o. av hastigheten hos de olika axlarna). UB 2: 431 (1873).
B (†): KUGGA-HJUL, se A.
C (†): KUGGE-HJUL, -HUVUD, se A.
-KVARN. kvarn med kugghjul. Johansson Noraskog 1: 234 (1875; i fråga om ä. förh.). NoraskogArk. 5: 95 (1904; i fråga om förh. c. 1630).
-TAL. antal kuggar. Vallerius PVetA 1744, s. 23. Heinrich (1814).
Avledn.: KUGGA, v.2, -ning. tekn.
1) om kugghjul l. kuggstång o. d., i uttr. kugga i l. med l. mot (ett hjul o. d.), gripa in med kuggarna i mellanrummen mellan kuggarna på ett annat hjul osv.; i uttr. kugga ur (ett hjul o. d.), mista den förbindelse med ett annat hjul som åstadkommits medelst kuggar. Strindberg SvÖ 1: 285 (1882; i bild). TT 1897, Allm. s. 315. Nerén BilB 1: 16 (1928).
2) i uttr. kugga ur (ett kugghjul o. d.): bringa ett kugghjul ur förbindelse med ett annat. JernkA 1858, s. 113.
3) ss. vbalsbst. -ning, konkret: tandning(en) på ett kugghjul l. en kuggstång o. d.; samling(en) av kuggar på ett kugghjul osv. TT 1874, s. 138. LmUppslB 1198 b (1923).
KUGGIG, adj. (knappast br.) försedd med kuggar. Holmberg (1795; under cramailler). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content