SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUTTRA lut3ra2, v. -ade ((†) p. pf. lutterid BtFinlH 3: 97 (1539)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (numera bl. tillf., ArkliR 1563, avd. 33 (1569), Dalin (1853)).
Ordformer
(lot- 1540. lut(h)- 15391795. lutt- 1539 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lutre; av mnt. lutteren; jfr t. lautern; avledn. av LUTTER, adj.]
1) (†; se dock b, c) befria (ett ämne o. d.) från främmande l. skadliga inblandningar, rena. Linc. Xx 6 a (1640). (Brännvinet) luttras .. igenom en Svamp, som lägges i en tratt med låck. Warg Bih. 104 (1765). Luttrad Honing. BBergius PVetA 1780, 1: 60 (efter handl. fr. 1567). Eldens luttrande flammor. Adlerbeth Buc. 56 (1807). — jfr AV-, GENOM-LUTTRA, OLUTTRAD, ALUN-LUTTRING. — särsk.
a) med avs. på metall (l. malm): gm smältning befria från föroreningar, rena; äv. i uttr. luttra ngt från ngt. Luttratt kopar. Almquist CivLokalförv. 3: 182 (i handl. fr. 1544). Om han kunne luttre någott af thett gamble teen .. ifrå blyet. G1R 24: 396 (1554). Klinckowström Örnsjötj. 68 (1906).
b) (i sht förr) om rening av råsalpeter l. aska vid framställning av salpeter resp. pottaska; äv. om den färdigsmälta glasmassans befriande från kolsyreblåsor gm avkylning. Lutterid saltpeytir. BtFinlH 3: 97 (1539). 1. Tunna Luttrat Aska. OrdnLilleTull. 1658, s. A 3 b. Almroth Kem. 400 (1834; vid glastillvärkning). FoF 1914, s. 71 (vid tillvärkning av pottaska).
c) (i sht förr) oeg., med avs. på fnöske. Tholander Ordl. (c. 1875). Östergren (1932).
d) refl., om vätska: bliva klar o. genomskinlig, klarna. Hildebrand MagNat. 257 (1650).
e) i allmännare anv.: rengöra l. rensa (ngt); äv. refl. VaruhusR 1539, s. 79 a. Broman Glys. 3: 263 (c. 1730; refl.).
2) (i högre stil) bildl.: rena, skära; äv. i uttr. luttra (ngn l. ngt) från (ngt); ofta med avs. på person l. persons sinne o. d.: rena l. förädla (gm olyckor l. prövningar l. motgångar o. d.). Monge skola renadhe, luttradhe, och bepröffuadhe warda. Dan. 12: 10 (Bib. 1541). Gudh haffuer .. sanningenes ord ifrå thet Påweske .. skarn genom .. Luther, lutra och rensa latit. AAAngermannus VtlDan. 596 (1592). Hiertat med the medfödda begärelser måste luttras. IGouvCronPr. 1756, s. 9. En luttrad och genombildad smak. Weibull o. Tegnér LUH 2: 351 (1868). SvTeolKv. 1933, s. 344. — jfr SJÄLV-LUTTRING. — särsk. med objektiv predikatsfyllnad. Andar, som sorgerna luttrat rena. Runeberg Dikt. 4 (1909).
Särsk. förb.: LUTTRA OM. (†) = LUTTRA 1. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Weste (1807). jfr OMLUTTRA.
Ssgr: A: (1 b) LUTTER-BALJA. (förr) använd vid tillvärkning av salpeter. Törngren Artill. 3: 125 (1795).
(1 a) -KOPPAR. (lutter- 1562. luttre- 15621563) (†) renad koppar. ArkliR 1562, avd. 18. Därs. 1563, avd. 22.
(1 b) -MÄSTARE. (†) förman vid tillvärkning av salpeter. VAccisRP 16/11 1732. KrigVAH 1824, s. 140.
(1 b) -PANNA. (förr) för luttring av salpeter. VetAH 1763, s. 217. Klint (1906).
B (†): (1 b) LUTTRA-REDSKAP. för luttring av salpeter. ArkliR 1556, avd. 1.
C (†): LUTTRE-KOPPAR, se A.
D: (2) LUTTRINGS-ELD. (i högre stil) bildl.: renande eld. Atterbom Minnest. 2: 314 (1842). När sina barn han prövat har, / Han dem ur luttringselden tar. NPs. 1921, 601: 1.
(1, 2) -MEDEL.
-PROCESS. särsk. (i högre stil) bildl., till 2. Den katolska dogmen om skärselden såsom en fortsatt luttringsprocess. Rein Psyk. 1: 33 (1876).
Spoiler title
Spoiler content