SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MINDRE min4dre, adj. o. adv. komp.; förr äv. MINDER (ss. adj. n. -t Murenius AV 60 (1640)) l. MINNE, adj. o. adv. komp., förr äv. MINN, adv. komp.
Ordformer
(mind(h)er 15261837. mynder 1540. minder(r)e (-nnd-) 15681696. mindra 15751667. mindre (-nre) 1521 osv. myndre (-ij-) 15261614. minn, adv. 1644. minna, adj. 1587. minne 15231660. mynne 15271541. minner 16201674)
Etymologi
[fsv. minne, mindre (mynne, myndre, mynnare, mynnere), adj., m. o. f. (-a, -e, n. o. adv.), min (minn, myn, minner, mynder), adv. o. adj., sv. dial. minder, minner m. fl. former; jfr fd. minnæ, mindræ, d. mindre, isl. minni, adj., minnr, miðr, adv., got. minniza, adj., mins, adv., fht. minniro, adj., min, adv., t. minder; besläktat med lat. minor, mindre (se MINUS). — Jfr MINSKA, MINST]
I. adj. (äv. i substantivisk anv.).
1) som till storlek l. omfattning l. myckenhet l. mängd l. grad understiger ngt annat; äv. bildl. Denna upplaga av boken har något mindre stil än den andra. En karta i mindre skala. Mindre Asien [efter lat. Asia minor]. Med mindre besvär. För avsevärt mindre kostnad. Den större eller mindre åtgången. Ransonerna bli allt mindre. Hälften mindre, se HÄLFT 1 b. Pensionen är (flera tusen kronor) mindre än lönen. G1R 1: 37 (1522). På thet tu skalt thes mindre vmsorgh haffua, så wil iagh säya tigh thet (osv.). Tob. 5: 13 (Bib. 1541). (Kyrkornas) inkomst och upbörd blifwer dagliga minder och minder. KyrkohÅ 1904, s. 200 (1595). Intet mindre konst behålla, än wärfwa. Grubb 398 (1665). Gator och hus tycktes mig mindre, än de stodo i mitt minne. PT 1897, nr 184, s. 3. Med mindre intensitet. Hallström Händ. 192 (1927); jfr a. — särsk.
a) i substantivisk anv. (jfr c); särsk.: ringare myckenhet l. mängd (av ngt uttryckligen angivet l. av sammanhanget l. situationen framgående l. av ngt till sin art obestämt); äv. i förb. med sbst., antingen omedelbart anslutet till detta l. föregånget av prep. av. I år har det förbrukats mindre bränsle än i fjol. Du borde dricka mindre kaffe. Man använder numera avsevärt mindre av den varan. G1R 1: 64 (1523). (Herren till Moses:) (I) skolen vthskiffta landet (dvs. Kanaan) .. ibland idhra slechter, Them som monge äro skolen j meer giffua, och them som fåå äro mindre. 4Mos. 33: 54 (Bib. 1541). Jw fleere Kockar, jw mindre sodh. Grubb 404 (1665). Jw kiäckare man, jw mindre aff Ord. Dens. 409. Af er gränslösa godhet väntade jag mig ingen ting mindre. Stiernstolpe DQ 1: 51 (1818). Vi lefva i .. en öfvermognad på böcker, och världen vore säkert mycket bättre med mindre däraf. Rudin OrdUngd. 2: 109 (1900). — särsk.
α) omedelbart anslutet till ett pluralt sbst. (utom ngt vard. numera bl. med koll. bet.): mindre mängd (resp. antal) av. Han har mindre pängar än du. (Boktryckarna leverera) mycket mindre exemplar (böcker) än Papper är tagit. Schück VittA 2: 239 (i handl. fr. 1688). Blifva mindre varor afskepade, än hvarpå Försäkring tagen är, .. äge (osv.). FörsäkrHafveristadga 1750, s. 20. Med mindre äktenskap och senare giftermål följa färre barn. Fahlbeck Stånd 136 (1892). särsk. (†) i uttr. eller ock mindre, inskjutet mellan ett räkneord och därtill hörande sbst.: eller ock ett mindre antal av (ngt). The kunna medh 20. 10. 5. eller och mindre Muszler wancka till Tårgs. Schouten Siam 48 (1675).
β) i uttr. (ngt inträffar o. d.) för (l. av) mindre l. icke för l. med mindre, angivande ngt (numera bl. ngt i det föregående nämnt) ss. mer än tillräcklig orsak resp. ss. minsta möjliga betingelse i ifrågavarande fall. Åtminstone kan man få gallfeber af mindre. Jolin Kom. 74 (1845). Man måste vara hårdhändt med, / När det ej går för mindre. CVAStrandberg 1: 146 (1854). Vinden ven, och regnet piskade. Både människor och djur visste, att det inte kunde bli vår med mindre. Lagerlöf Holg. 2: 166 (1907). Ja si fruntimmer! .. ja en kan bli toki för mindre! Engström Glasög. 84 (1911). särsk. (†) med relation till en följande sats inledd av än att, angivande betingelsen; jfr 5. At the icke skulle medh mindre kunna bliffua froome, än at the bortkastade theras penningar j siöön. LPetri 2Post. 138 a (1555).
γ) angivande minskning med viss angiven storhet; övergående i adverbiell anv. (jfr II). I parti kostar varan femtio öre mindre per kilo. Valerius 1: 40 (1804). Med ett öga mindre .. flaksar den stackars prinsen .. fram till prinsessans jungfrubur. Leopold 5: 130 (c. 1820). särsk. [jfr fsv. atta alna ok tiughu eth quarteer minne o. d.; jfr isl. fjorum miðr en 200 o. d., t. 12 weniger 7 o. d.] (†) i förbindelse med beteckning för viss myckenhet (visst antal) för att angiva att denna fattas i l. skall dragas från en omedelbart förut nämnd: minskad med, minus, så när som på. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). Vthåff Iudhomen haffuer iach vndfångit fäm reesor fyratiyo slagh itt mindre. 2Kor. 11: 24 (NT 1526; Bib. 1917: fyrtio slag, på ett när). Blir altså mine tjensteåhr 31. mindre några Månader. VDAkt. 1785, nr 314.
δ) i uttr. mista l. giva l. få mer för mindre o. d., se MER I 1 a γ; varken mer eller mindre o. d., se MER I 1 a δ.
b) (†) i vissa växtnamn.
α) mindre groblad, Plantago media Lin., kämpegroblad, rödkämpar; äv. om Plantago lanceolata Lin., spetsgroblad, svartkämpar. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Tillandz D 4 a (1683). Rudbeck HortBot. 92 (1685).
β) groblad den mindre l. mindre groblad med ludna blad, Plantago media Lin., kämpegroblad, rödkämpar. Franckenius Spec. D 1 a (1659). Lindestolpe FlWiksb. 29 (1716).
γ) mindre kardborrgräs, Xanthium strumarium Lin., färgskräppa. Rudbeck HortBot. 62 (1685).
δ) mindre springört, Euphorbia Helioscopia Lin., revormstörel. Franckenius Spec. C 2 b (1659).
c) om person.
α) kortare (till växten); motsatt: längre. Systern är mindre till växten.
β) yngre till levnadsåldern; i best. form äv. i substantivisk anv.; numera bl. om barn; stundom sammanfallande med o. omöjligt att skilja från α. Then större skall tiena them mindre. Rom. 9: 12 (NT 1526; Bib. 1917: äldre .. yngre). När Belchiaroch .. med döden afgick; wille hans mindre Broder tilwälla sig Regimentet. Dryselius Måne 55 (1694). De äldre barnen vaktade boskapen, .. de mindre lekte ”gömma”. LbFolksk. 4 (1890). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. (ngns) mindre år, om tid varunder ngn är minderårig. BorgRiksdP 16 (1660).
d) om samhälle; utom då det uttryckligen angives att ytvidden avses, numera bl. med tanke på folkmängdens storlek. Göteborg är mindre än Stockholm. Kyrkol. 2: 3 (1686). Folkmängden (i Hamburg) säges vara 300 tusend mänskor, ehuru staden är långt mindre än Stockholm. Wallenberg (SVS) 1: 91 (1769).
e) om skola l. läroanstalt; numera vanl. (mer l. mindre med anslutning till 4) med tanke på storleken av antalet elever o. lärare; i sht i fråga om ä. förh. äv. om skola l. läroanstalt med en mera begränsad o. elementär lärokurs i förhållande till andra (av samma slag), lägre. At kyrkior och scholor högre och mindre warda uprettade. Thyselius Bidr. 85 (1623). Normalpl. 1878, s. 37. — särsk. i uttr. mindre folkskola, se FOLKSKOLA b.
f) (†) i uttr. varda mindre, om vatten: minskas, börja avtaga. Watnet förlop vthaff iordenne meer och meer, och wardt mindre. 1Mos. 8: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: begynte .. avtaga).
g) (†) i uttr. göra tiden mindre, minska tidens längd, förkorta tiden. Lenngren (SVS) 1: 169 (1776).
h) i förbleknad anv.: relativt liten l. ringa; bl. ss. attribut. Ett mindre antal medlemmar voro närvarande. Han hade lånat en mindre summa. Hon ärvde en mindre förmögenhet. I en mindre del av Skåne. GripshInvent. 1553. Han bär .. i handen en mindre kappsäck. Bergman Patr. 7 (1928).
2) [eg. specialfall av 1] i förb. mindre än i vissa särskilda uttr.; äv. övergående i adverbiell anv. (jfr II).
a) för att angiva att det följande ordet l. uttrycket betecknar ngt som är för mycket l. för stort tilltaget. På (något) mindre än en timme. Rudbeck Atl. 4: 79 (1702). Det var föga mindre än lifvet (som bondflickan vågade). Almqvist Skälln. 17 (1838). Man kan verkligen tröttna på mindre än så. VL 1905, nr 64, s. 4. — särsk. i uttr. mindre än intet, ingenting alls; äv. (i sht i förb. med äga o. d.) ss. beteckning för skulder. Thet gör minder än intet til sielfue Handelen (dvs. förfarandet vid provet). Stiernhielm Arch. M 2 b (1644). Man kan äfven ega mindre än intet. Wensell Ordspr. 53 (1863).
b) i uttr. icke l. (bl. i β, men där numera alltid) ingen l. ingenting mindre än.
α) för att framhäva att det följande ordet l. uttrycket betecknar en mycket (l. allt för) stor myckenhet. Jag har nu skrivit inte mindre än fem brev. RARP 2: 187 (1635). Våningen bestod af icke mindre än 20 rum. De Geer Minn. 1: 175 (1892). Lagerlöf Holg. 2: 157 (1907).
β) bildl. för att framhäva att det följande ordet l. uttrycket betecknar ngt (i förhandenvarande situation) utomordentligt l. märkvärdigt o. d.; närmande sig l. övergående i 4 (jfr särsk. 4 b). Det var ingen mindre än kungen som red förbi. Kellgren (SVS) 2: 259 (1787). (Sigismunds gemål hade) födt en dotter, och icke mindre än sjelfva påfven stod fadder, genom ombud. Afzelius Sag. VIII. 1: 24 (1856). Då varseblev han i det bleka skymningsljuset ingenting mindre än en dödskalle. Lagerlöf Troll 2: 39 (1921).
c) (†) i uttr. icke mindre kunna (göra) än l. icke kunna (med) mindre än, för att angiva ngt (i sht en hänvändelse) ss. det minsta som i det föreliggande fallet kan göras, närmande sig bet.: icke kunna underlåta att åtminstone, icke kunna annat än, endast kunna. Hwarföre iagh icke mindre kunnatt än sådan begiäran hoos höghährew(ördi)ge Hr Biskopen .. insinuera. VDAkt. 1676, nr 144. HC11H 12: 36 (1697). Altså har (jag) icke kunnat mindre än ytermehre der om påminna. VDAkt. 1702, nr 316. Kling Speet. Zz 1 a (1735).
3) (†) ss. bestämning till ett sbst. i pl. (jfr 1 a α): färre. Huart år bliffue köpmen flere, och åcker män bliffue mindre. 2SthmTb. 1: 165 (1546). — särsk. i uttr. mera eller mindre, se MER I 3 a.
4) av ringare betydenhet l. anseende l. värde l. vikt; obetydligare; äv. förbleknat: jämförelsevis obetydlig o. d.; förr äv. närmande sig bet.: av ringare varaktighet l. lättare. Brott och missgierningsmål, svårare och mindre, ransakes och dömes ther gierningen giord är. RB 10: 21 (Lag 1734). At bota en siuk, är utan tvifvel långt mindre, än at återställa synen på någon, som är blind född. Bælter JesuH 5: 626 (1759). Ej må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser. RO 1810, § 78. Man blir mindre än man kunde, derföre att man anser sig för mera än man är. Tegnér (WB) 6: 398 (1827). Bland de mindre skalderna börjar jag med den minst ”mindre” Hedvig Charlotta Nordenflycht. Kræmer TrestafvOrd 34 (1899). — särsk.
a) (†) i fråga om social ställning l. tjänsteställning l. rang: ringare, lägre, underordnad. Nw nekar thet ingen ath thet som mindre är, thet tagher wälsignilse vthaff thet som större är. Hebr. 7: 7 (NT 1526; Bib. 1917: den ringare). De mindre betiente. CivInstr. 142 (1684). Det mindre Borgerskapet. HForsius (1772) i BtHforsH 2: 23. Uppmuntringar åt dem, som i de mindre sysslor arbetade vid detta verk (dvs. Uppsala univ.-bibliotek). Rosenstein 1: 60 (1787). Den mindre folkklassen. Wedberg 1HD 80 (i handl. fr. 1800). De mindre embetsmännen. Fryxell Ber. 6: 168 (1833). — särsk. i uttr. mindre man (jfr b, c), man i lägre social ställning l. av lägre rang; anträffat bl. i pl. At the (dvs. ridderskapet o. adeln) icke skole wara förplichtade, at stå til rätta för någre lijfzsaker, för mindre män än theras wederlijker. Schmedeman Just. 176 (1617). NF 5: 459 (1882; i fråga om förh. under medeltiden).
b) i uttr. ingen l. icke en mindre man (jfr a slutet, c) l. person l. mästare o. d. än osv., en så betydande l. framstående man osv. som osv.; jfr 2 b β. At på federneslandsens konnungsliga stol och sätte icke må sittia en mindre man än saligh konnung Göstaff .. war. Gustaf ii Adolf 98 (1622). Ingen mindre mästare, än Salvator Rosa. Almqvist TreFr. 1: 90 (1842). Rydberg Ath. 11 (1859).
c) (†) i uttr. mindre man (jfr a slutet, b), man som fråndömts sin ära; ärelös man. 2SthmTb. 1: 29 (1544). Att ingen mhå hyse eller heme någen dråpere, then thet gör deles till (dvs. förklaras för) en minne man. HH XIII. 1: 27 (1562). Schenberg (1739). Ihre (1769).
d) om person: vars rörelse (lantbruk, handel o. d.) är av relativt ringa omfattning; små-. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 27 (1901). Mindre åboar. Hörlén GSed. 162 (1914).
e) om mynt, spelkort o. d.: av lägre valör. Du får växla en tvåkrona; jag har ingen mindre slant. Mindre Transport Zedlar på Sex, Njo och Tolf Daler Kopparmynt. PlacatTranspSedl. 1745, s. 3 b. Fast jag ej hade någon annan mindre Trumpf. BeskrLombreSp. 12 (1745).
f) (†) om livré: som är av enklare beskaffenhet (o. användes ss. vardagsdräkt). Hwardagz klädning eller mindre Page Liverie. KlädkamRSthm 1733, s. 172.
g) (†) om omdöme(sförmåga): sämre. Omdömet var hos .. (G. III) ej mindre än minnet och bildningsgåfvan. Rosenstein 3: 155 (1792).
h) med. om puls: svagare; jfr 1. Före en (narkos-)kräkning blifver ofta pulsen mindre. LbKir. 1: 441 (1920).
5) [utgående från 1 a (jfr 1 a β)] i det konjunktionella uttr. med mindre, ngn gg med mindre än att, förr äv. enbart mindre l. (anträffat bl. enst. i a) för mindre l. (anträffat bl. i a, b) med mindre än l. att l. (anträffat bl. i d) mindre än.
a) inledande sats som innehåller ett villkor l. en betingelse: om icke, därest icke, såvida icke, såframt icke; ofta övergående i bet.: utan att; numera bl. efter (till innebörden) nekande sats. G1R 1: 4 (1521: med mindre än). Oc vil vara oss ganska twnkth ath löna folkit som ther til (dvs. i tåget till Gotland) behöffues med mindre i .. bliffuer oss ther vtinnan bestandoge oc behielpoge. Därs. 190 (1524). Iagh slepper tigh icke, medh mindre tu welsignar migh. 1Mos. 32: 26 (Bib. 1541). Ville derföre icke hafva honom, mindre han ändrade sitt onda opsåth och sinne. VDAkt. 1725, nr 583. Jag gillar inte den satsen, för mindre man därmed menar, att (osv.). JSvedbom (1798) hos Dahlgren Släktprof. 1: 43. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 491 (1864: med mindre att). (Trym) vill icke utlemna .. (Tors hammare), med mindre än han erhåller Freja till hustru. Ljunggren Bellm. 16 (1867). Denna fredsdomstol (av ålderman o. byalag) verkade så kraftigt, att byalagets medlemmar .. ej drogo varandra inför domstol, med mindre högsta nöd drev därtill. Nilsson FestdVard. 75 (1925). Det går icke, med mindre (än att) Ni anstränger er på allvar. Östergren (1932). — särsk. (†) med tillagd (tautologisk) negation. Att .. (det beviljade) will inthz förslå till assistence med mindre dhe icke tilläggia ännu half Dl. Söfmyntt. RARP 3: 208 (1642). Gedner Linné En fråga 6 (1753).
b) (†) i allmännare anv. av a: utan att. OPetri Clost. B 4 a (1528). Bonden må snart icke sälie ett kalffskin, medt minne han skall böthe therföre. G1R 15: 7 (1543). SthmTb. 21/6 1578 (: medh mindre att). Brahe Kr. 43 (c. 1585: med mindre ähn). Sellan hender någott skepp att der (dvs. vid en stadsbom) anleggie, medh mindre dedh i en storm gör bomen skada. AOxenstierna 2: 643 (1624). Blef och honom dhetta uptächt, Att ingen uthj Consistorio wore, medh mindre han will hiellpa honom (dvs. en krigspräst som begärde pastorat) till någon lägenhet. VDP 15/5 1667. VDAkt. 1679, nr 361 (: mindre). — särsk.
α) med relation till icke länge l. annorlunda i föregående sats, övergående i bet.: förrän resp. än att. (Att det) icke pläghar mykit lenge wara medh sådana skrymtare, medh mindre thet brister wäll vth medh vthwertes gerningar. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Ther man ena reeso gör Affträdh ifrån Gudz Ord, så kan icke annorlunda skee, medh mindre Menniskiorna råka vthi monga wilfahrelsers Lönnstijghar. Schroderus Os. 1: 138 (1635).
β) övergående i bet.: utan. Aldrigh kan noghen menniskia aff sin macht göra gudz bodhordh fultt mz mindre hon är jw altijdh brotzlighen för gudhi. OPetri PEliæ b 1 b (1527).
γ) övergående i prepositionell anv. i ställning framför infinitiv: utan. Ingen Menniska kan ingå på denna Öö med mindre at blifva straffad för sin förmätenhet. Ehrenadler Tel. 16 (1723).
c) (†) (så) att icke; efter (till innebörden) nekande sats. (Om också) Then Syndabekennelse, som görs för Församblingena .. Är .. icke så aldeles aff nödhenne, .. Medh mindre ther vtinnan kan vndertidhen haffwas fördragh, eller någhot dispenseres och förandras. Doch (osv.). L. Paulinus Gothus ThesCat. 364 (1631). Derföre lärer han icke heller i det afseende warit så mycket trängd, mindre han wäl kunnat tohla sig någre få dagar allenast. VDAkt. 1697, nr 499. Våra hushållare äro allmänt af den mening, at man icke bör ringa svinen eller åtminstone icke skära dem, med mindre de kunna rota. Linné Sk. 51 (1751).
d) (†) efter uttr. för tvivel, hinder, nekande o. dyl. i (till innebörden) nekande sats l. frågesats: att. Baazius Upp. 14 a (1629). Jagh twiflar intet medh mindre Hs. Excell. hr. Gouverneuren Soop lärer detta högst behiärta. Schück VittA 2: 457 (i handl. fr. 1678). Ingendera neka mindre de medh hwar andre gått i säng och säte. VDAkt. 1695, s. 292. Därs. 1723, nr 175 (: mindre än). När således något, som hörer til Latinska språket, ostridigt finnes hos en eller annan .. Auctor, .. är ju intet som hindrar, med mindre det må kunna såsom riktigt och godt antagas. Hof PhilosGr. 37 (1782). VDAkt. 1790, nr 203. — särsk. med tillagd (tautologisk) negation. Widekindi KrijgH 306 (1671).
II. adv. (jfr I 1 a γ, 2): i ringare grad l. mån; i uttr. icke mindre äv. närmande sig bet.: i ännu högre grad, mycket mera. Stiernonar äro än nu icke reena för hans öghon, Huru mykit mindre een menniskia. Job 25: 6 (Bib. 1541). Class Clason Wgla låter sigh inthet wara minder ijffrig på .. (processen) än Swen Wgla. Ekeblad Bref 1: 289 (1653; rättat efter hskr.). Contributioner och hushyror stiga äfven ibland mehr, ibland minder. Schück SvFörlBokhH 2: 38 (i handl. fr. 1727). Kung Johan (III) väl älskade lithurgin, / Men flickor han älskade icke minder. Braun Dikt. 1: 10 (1837). (Lagen om döttrars arvlöshet blev) allt mindre tillämpad. Rydberg Ath. 366 (1876). Då man .. bedömer en skriftställare mindre pedantiskt-grammatiskt än psykologiskt. Sylwan SvLit. 63 (1903). 1Tim. 6: 2 (Bib. 1917). — särsk.
a) i uttr. desto l. så mycket mindre, förr äv. så mindre l. om så mycket mindre, i så mycket ringare grad; numera i sht (i skriftspr., i sht i juridisk l. kameral stil) med relation till en följande orsaksbisats inledd av som. BtFinlH 4: 361 (1568). Schück VittA 3: 297 (i handl. fr. 1682: om så mycket mindre). (Han) kunde så mycket mindre med lämpa öfvertala dessa vilda folk, som han ej förstod deras språk. Dalin Hist. 2: 131 (1750). Till bägge syslorna är .. (han) odugelig, och så mindre nödig, som (osv.). KalmDP 1759, s. 131. AdP 1865—66, 1: 186 (: desto mindre, som). Östergren (1932).
b) i uttr. icke desto l. dess mindre.
α) det oaktat, trots detta, i alla fall, likväl. Det är icke desto mindre sant. G1R 10: 277 (1535). (Klandrar någon) testamente .., behålle ej thes mindre (arvingen) thet honom therigenom gifvit är, ther han borgen therföre ställer. ÄB 18: 3 (Lag 1734). 1Kor. 12: 15 (Bib. 1917). särsk. (†) i det konjunktionella uttr. ej dess mindre att, oaktat, ehuru; även om. (Kristus) förbödh .. (djävulen) altijdh tala, ey thes mindre at han än talade sanningena. LPetri 2Post. 24 a (1555). 2SthmTb. 4: 62 (1570).
β) (†) likväl icke. Tranæus Medewij 35 (1690).
c) i uttr. ingenting (förr äv. icke) mindre, ingenting i ringare grad, rakt icke, alldeles icke, ingalunda. Dalin Vitt. II. 5: 65 (1738). Har då Gud lämnat menniskan aldeles hjelplös i dessa sina synder ..? Nej, Gudi lof! ingen ting mindre. Bergklint MSam. 1: 17 (1781). Geijer Brev 15 (1809). — särsk. i uttr. ingenting (förr äv. icke) mindre än, allt annat än; rakt icke, alldeles icke. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589: icke mindre). (Han) skrif(v)er .. att iag giordt ho(n)o(m) hemgång, hwilket .. med ingen ting mindre än med sanningen öf(ve)renstämmer. VDAkt. 1708, nr 119. Han är ingenting mindre än dum. Cavallin (1876). Östergren (1932).
d) (i skriftspr.) i uttr. icke (i β förr äv. intet) mindre i förb. med följande än (i β förr äv. än som) o. med funktion av (led i) konjunktion.
α) i uttr. icke mindre än, och i icke ringare mån; övergående i bet.: liksom även. Ihre Föret. XIX (1779). Det synes som Känslan, ej mindre än Snillet, endast ägde en viss gifven fond at använda. Kellgren 3: 205 (1792). jfr (†): (Mångas oförstånd) hafwer doch öfwertalt mig, at .. (jag) äntå welat både at frija mitt Samwete, mindre icke än at giöra mina Wänners inrådande ett Nöije .. (med denna bok) hielpa min nödlijdande Nästa. Hoorn Jordg. 1: Fört. 11 (1697).
β) i uttr. icke (förr äv. intet) mindre — än (förr äv. än som), lika mycket — som; vanl. ngt avbleknat: såväl — som, både — och. BraheBrevväxl. II. 1: 7 (1639). (Förordningen) lärer intet wara mindre nödig, än som nyttig. HC11H 8: 72 (1680). Att utveckla ej mindre hans kropps, än hans själs krafter. Ljunggren SVH 3: 525 (1881).
γ) i uttr. icke mindre — än även l. ock, närmande sig bet.: icke blott — utan även. SPF 1852, s. 335. 1NJA 1889, s. 1. Att han lyckades tillföra sitt eget kära kloster ej mindre en arm av aposteln Andreas än ock evangelisten Lukas' huvud. Grimberg VärldH 5: 205 (1931).
e) för att uttrycka att ngt följande avvisas l. förnekas ännu bestämdare l. i ännu högre grad än ngt omedelbart förut nämnt; numera bl. i uttr. än l. ännu l. långt l. mycket mindre, förr äv. mindre ännu l. fast mindre l. ensamt mindre. Så lenge menniskian stodh j Gudz lydhno, war jtt så lustigt wesende j bland all Creatur, at jngen menniskia kan thz nw til fyllest besinna, mykit mindre at vthseya. OPetri MenSkap. 19 (c. 1540). KOF II. 2: 45 (c. 1655: mindre ännu). Jag är intet mongkunnig mindre altwetande. Swedberg SabbRo 348 (1690, 1710). HC11H 15: 141 (1697: fast mindre). Jag orkar ej mer tänka, / Ej se, än mindre gå. Bellman (BellmS) 2: 40 (c. 1763, 1791). Att få .. kunde förliknas med, långt mindre öfverträffa henne. Lidforss DQ 1: 497 (1890). Grimberg VärldH 4: 159 (1930).
f) förbleknat: i jämförelsevis l. tämligen ringa grad, icke särskilt mycket, icke vidare; numera bl. ss. bestämning till adj. l. adv., stundom ss. ett försiktigt l. ironiskt uttr. för att angiva saknaden av den egenskap adjektivet betecknar. Ordet är numera mindre brukligt. En mindre känd författare. Ett mindre passande beteende. Hans tal var mindre lyckat. Then som mindre förlates han elskar mindre. Luk. 7: 47 (NT 1526; Bib. 1917: litet). Et mindre angenämt ämne. Höpken 1: 387 (1740). N. N. .. har .. visat ett mindre stadgadt uppförande. FörslSkolordn. 1817, s. 88. I landsorten bosatt medellös eller mindre bemedlad person, som (osv.). SFS 1918, s. 2341.
Ssgr: A: (II) MINDER-BLÅSNING. (förr) metall. = -brukning; motsatt: överblåsning. Rinman 1: 826 (1788).
(II) -BRUKNING. (förr) bärgv. den tid varmed den använda blåsningstiden understeg den till vilken inbrukaren ägde rätt; motsatt: överbrukning. VetAH 1749, s. 39. Rinman 1: 827 (1788).
(II) -HALTIG. (minder- 17441873. mindre- 1760) [jfr t. minderhaltig] (†) av mindre halt än den fastställda (angivna) l. normala; av sämre l. dålig beskaffenhet; underhaltig. Tvänne oricktige och minder-haltige Tenn-stycken. VetAH 1744, s. 218. Et minderhaltigt Bränvin. PH 11: 373 (1778). Jungberg (1873). Avledn.: minderhaltighet, r. l. f. (†) Weste (1807).
-MAN, se B.
(I 1) -MÅL. (†) det förhållande att (mått)kärl o. d. icke håller det fastställda (angivna) l. normala måttet. PH 3: 2368 (1746; i fråga om spilträstunnor). JernkA 1826, 1: 295 (i fråga om kolskrinda). Avledn.: mindermålig, adj. (†) som icke håller det angivna l. normala måttet. PH 11: 798 (1779; om kolskrinda). JernkA 1826, 1: 295 (om kolskrinda).
-MÅTTIG, -TAL, se B.
(II) -VIKTIG. (†) av mindre vikt än den fastställda (angivna) l. normala. JernkA 1867, s. 154.
(II) -VÄRD, adj. (minder- 1899 osv. mindre- 19021941)
1) = mindervärdig 1. Grimberg VärldH 10: 30 (1941).
2) = mindervärdig 2.
a) om sak. Mindrevärd frukt. LAHT 1908, s. 413. Bohlin KyrkMoral 23 (1943). särsk. [efter t. minderwertiges leben] (i fackspr.) om liv ur livförsäkringssynpunkt. SD 1899, nr 516, s. 4.
b) om person. Norrl. 3: 16 (1906). Mindervärda individer. Faustman GiftKv. 36 (1926).
(I 1) -VÄRDE. (minder- 1896 (: Mindervärdesförsäkring) osv. mindre- 1914 (: mindrevärdeskänsla)1940 (: mindrevärdeskänsla))
1) [efter t. minderwert] mindre värde. SvTeolKv. 1936, s. 17.
2) i sht biol., med. o. psykol. mindervärdighet. (Hennes) känsla av obehövlighet och mindrevärde. Salminen Vår. 390 (1939). JOterdahl i Radiobibl. 1: 159 (1941). Ssgr: mindervärdes-försäkring. (i fackspr.) till -värde 1: försäkring mot minskning i värde. FFS 1896, nr 27, s. 4. -komplex, n. i sht psykol. till -värde 2: mindervärdighetskomplex. Idun 1929, Julnr s. 9. Lindin Tänk 289 (1940). -känsla. i sht psykol. till -värde 2: mindervärdighetskänsla. Bjerre Själsläk. 154 (1914). Grimberg VärldH 9: 228 (1940).
-VÄRDIG(HET), se mindervärdig (med avledn.). —
(I 1 c β slutet) -ÅR, pl. (†) anträffat bl. i uttr. i minderår, under minderårighet. Hülphers Norrl. V. 3: 177 (1797).
-ÅRIG(HET), -ÅRING, se minderårig (med avledn.).
B: MINDRE-ASIAT10104, m.||ig. [till uttr. Mindre Asien (se I 1)] person från Mindre Asien. Söderblom UrRelH 221 (1915).
-ASIATISK101040. [till uttr. Mindre Asien (se I 1)] som tillhör l. härstammar från l. är utmärkande för Mindre Asien. GHT 1897, nr 47, s. 3. Nilsson GrRelH 25 (1921).
-HALTIG, se A.
(I 4 c) -MAN, m. (minder- 16331635. mindre- 16361739) [jfr d. mindermand] (†) person som dömts förlustig heder o. ära, ärelös person. Vthi theras Sälskap, som antingen äre lyste i Bann, eller äre dömde til Mindermän. Schroderus Os. 1: 583 (1635). Hon vill haffva klick på M. Gabrielis ähra och gjöra honom till mindreman. RP 6: 306 (1636). Schenberg (1739).
(II) -MÅTTIG, adj. (minder- 17511769. mindre- 17291770) (†) som icke håller det fastställda (angivna) l. normala måttet. PH 1: 786 (1729). Mindremåttige Beck- och Tiäru-Käril. Därs. 9: 416 (1770).
(I 1) -TAL. (minder- 18471890. mindre- 1873 osv.) [jfr t. minderzahl]
1) det mindre antalet av vidkommande enheter; minoritet. Vara i mindretal. Mindertalet af denna nations barn. Kullberg SBer. I. 1: 23 (1847). 1:sta kammarens flertal och mindretalet i 2:dra kammaren. Aldén Medb. 1: 58 (1884; 2 uppl.). Till och med i England tillhör endast mindretalet arbetare fackföreningar. EkonS 2: 556 (1901).
2) (mera tillf.) relativt ringa antal, fåtal. NF 1: 237 (1875). Ett mindretal (katekes-)stycken få läras utantill. SvD(A) 1929, nr 334, s. 9. —
-VÄRD, -VÄRDE, se A.
-VÄRDIG(HET), se mindervärdig (med avledn.). —
-ÅRIG(HET), se minderårig (med avledn.).
Avledn.: MINDERHET, r. l. f. [jfr t. minderheit] till I 1.
1) (numera bl. tillf.) = mindre-tal 1. VetAH 1813, s. 76. En försvinnande minderhet. Nornan 1907, s. 105.
2) (†) = mindre-tal 2. VDAkt. 1770, nr 176.
Spoiler title