SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MINERA mine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom t. minieren av fr. miner, underminera, undergräva, till mine (se MINA, sbst.1). — Jfr MINÖR]
— jfr UNDERMINERA.
1) (†) gräva gångar i jord o. d.; jfr MINA, sbst.1 1. Schroderus Dict. 260 (c. 1635). Sahlstedt (1769).
2) [specialfall av 1] zool. o. bot. om vissa djur: genomsätta (marken l. växtdelar, t. ex. blad) med gångar; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., om djurart (i sht insekt): som karakteriseras av att den minerar ngt; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om gång åstadkommen av djur. Ett slags Maskar, som minera Bladen af Ekträdet. VetAH 1740, s. 464. Af hästmyran mineradt trä. VetAÅb. 1903, s. 45. Minerande växtstekel. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 36. (Bisamråttans) omfattande grävningar och mineringar. FoFl. 1931, s. 221.
3) [specialfall av 1]
a) mil. i fråga om befästningsarbeten: anlägga mingångar (minugnar) under (ngt); underminera; numera bl.: placera sprängladdning(ar) i l. under (ngt); förse (ngt) med sprängladdning(ar). RP 8: 667 (1641). Slottet mineras. HC11H 1: 92 (1676). (Belägrarna) begynte .. minera under bolvärken. Hallenberg Hist. 3: 72 (1793). Vägen .. hade minerats. Mörne ÄrVint. 161 (1940).
b) sjömil. utlägga sjöminor i (vattenområde); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om (vattenområde som spärrats gm) minfält. Det vattenområde, som förmodas vara mineradt. TSjöv. 1890, s. 146. In i mineringen våga vi ej. SD(L) 1902, nr 436, s. 3.
4) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre klart bildl. anv. av 3 a; särsk. dels med personobj.: undergräva l. fördärva anseendet l. ekonomien o. d. för (ngn); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: som har undergrävd ekonomi; dels med sakobj.: undergräva (jfr 1); förr äv. i uttr. minera mot ngn, intrigera mot ngn. Huru d'Avaux hafver minerat moot köpmennen. RP 9: 235 (1642). (De) söka appellation och således både sig och sin vederpart minere och fördärfve. BtHforsH 3: 15 (1654). Hvilket (förfarande) mången Ox-köpare i Ystad och andra orter minerat hafver. HSH 6: 172 (1658). Sjukdomsfall, hvilka efter hand minera konstitutionen. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 219 (1838). Sundén (1887). Att den minerade grevinnan stickar pullovers i stället för strumpor. ST 1929, nr 251, s. 15.
Särsk. förb.: MINERA IN010 4. sjömil. till 3 b: gm minering instänga (en flotta o. d.). VFl. 1917, s. 61.
MINERA SIG FRAM. (†) till 1: gräva sig fram (genom ngt). Nästan hvarje år ligga snödrifvorna .. (vid Skalstugan i Jämtland) så högt, att ortens invånare måste minera sig fram och göra sig gångar till och ifrån husen genom snödrifvorna. Stiernstolpe Arndt 3: 125 (1808).
Ssgr: A: (2) MINER-GÅNG; pl. -ar. (mindre br.) zool. o. bot. mingång, mina (se mina, sbst.1 3). BotN 1918, s. 121.
(3 a) -KAPTEN. (förr) minerarkapten. KKD 9: 147 (1705).
-KONST. särsk. (förr) bef. till 3 a; jfr konst 3 e. Möller (1790). Fries Krutl. 107 (1869).
(2) -SPINDEL. zool. minerande spindel; jfr minör-spindel. UVTF 34: 33 (1886).
B (†): (3 a) MINERE-STAT(EN). minörstaten. SSilvius hos Swedberg Dödst. 614 (”596”) (1711).
-TYG. värktyg o. d. för minering. RP 6: 628 (1636).
C: MINERINGS-ARBETE~020.
1) (mera tillf.) till 1, om utförande av underjordiska gångar. SvRike I. 1: 105 (1899; i fråga om ä. tiders gruvdrift). Lergrundens förrädiska beskaffenhet hade .. icke tillåtit, att .. (gravbyggnaden) anlagts genom underjordiskt mineringsarbete såsom vid norra pyramiden. Lugn Egypt. 2: 137 (1924).
2) zool. o. bot. till 2. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 40.
3) bef. till 3 a. 2NF 18: 53 (1912).
4) (i sht i vitter stil) bildl. av 3; jfr minera 4. Odhner G3 2: 535 (1896). Det osunda, ofosterländska mineringsarbete, som är i verksamhet. PT 1908, nr 72 A, s. 3.
(3) -FÖRETAG~102. VFl. 1917, s. 46.
(3) -MATERIEL, r. mil. PT 1903, nr 194 A, s. 3.
(3 b) -SKOLA, r. l. f. (numera föga br.) sjömil. minskola. SFS 1905, Bih. nr 2, s. 23. SvD(A) 1929, nr 188, s. 5.
(3 b) -TJÄNST. sjömil. (föga br.) mintjänst. VFl. 1920, s. 70.
(3 a) -VAGN. (†) mil. vagn för transport av mineringsmateriel. HB 3: 283 (1675).
Spoiler title