SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NED, adv. ssgr (forts.): NED- (resp. NEDER- l. NER-; jfr anm. sp. 262) -RIGGA, -ning. [jfr nor. nedrigge] sjöt.
1) till 1 b, med avs. på fartyg: ta ned riggen på (ngt). VFl. 1929, s. 84.
2) allmännare, till 1 b, 12 c: ta ned, montera ned o. d.; särsk. med avs. på föremål på fartyg (t. ex. rår). Hornborg Antip. 120 (1915). Lastningsgrejorna voro nedriggade och undanstuvade. Nylander Sjöfolk 4: 229 (1921).
-RING, se neder- ssgr.
(1) -RINGA, -ning. [jfr d. nedringe] (i fackspr., mindre br.) urringa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om urringningen. NJournD 1863, s. 245. En svällande barm, som skönjes genom sidendräktens djupa nedringning. Söderhjelm Upps. 217 (1907). Östergren (1933).
(1, 2, 3) -RINNA. [fsv. nidherrinna] VästeråsDP 20/5 1620. Heidenstam Svensk. 1: 198 (1908). särsk. (†) om sol: gå ned. Min sol är nederrunnen. Lillienstedt Vitt. 256 (c. 1678). Kolmodin Dufv. 16 (1734).
(3) -RISA, -ning. jäg. övertäcka (ngt) med ris. Greiff Jagt 25 (1821). UNT 1918, nr 7046, s. 5.
(1 (b)) -RISTA l. -RYSTA, -ning. [jfr d. nedryste] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skaka ned. Broocman Hush. 1: 63 (1736). Cnattingius 20 (1894).
(3) -RITSA, -ning. i sht skom. o. bokb. infälla (ngt) i l. ss. en rits (i ngt). SvSlöjdFT 1905, 2: 32. —
-RIVA, -else (†, Lind (1749)), -ning. [fsv. nidherriva]
1) till 1 (b): rycka l. slita l. riva loss l. (i sht oavsiktligt, gm oaktsamhet o. d.) stöta till (ngt) så att det faller ned; äv. med saksubj. Dan. 2: 34 (Bib. 1541; Bib. 1917: lösriven). En vtaf Vädret nedrifven stång. Humbla Landcr. 244 (1740). Den, som nederrifver desse anslagne taxor, pliktar 10 dal. s:mt. PH 8: 563 (1766). Sängomhängena voro nerrifna och lågo i en hög på golfvet. Strindberg SvÖ 2: 107 (1883). särsk. (†) i uttr. nedriva håret l. håren, riva upp l. derangera frisyren så att håret hänger ned i oordning. Kolmodin QvSp. 2: 588 (1750). Lidner (SVS) 1: 312 (1781).
2) [jfr sv. dial. riva, sbst., räfsa, harv] (†) till 3: mylla ned (ngt) med räfsa l. harv o. d. VetAH 1742, s. 197. Alm(Sthm) 1750, s. 32.
3) (†) till 5 b, om björn: riva ihjäl. När Björnen nedrifver kor eller hästar. Nordholm Djurf. 24 (1749).
4) till 5 b, med avs. på byggnadsvärk o. d.: riva omkull, rasera, demolera, riva. (Att vi) haffue lathit nedh riiffua alla kyrkior och closther. G1R 2: 258 (1525). Alle gärds-gårdar blefvo nederrefne. Nordberg C12 1: 436 (1740). SFS 1938, s. 776.
5) till 5 b, bildl., med avs. på ngt som uppfattas ss. resultat av ett uppbyggnadsarbete (t. ex. tankebyggnad, teori, åsikt, moral, religiös föreställning, kultur, bruk, samhällsbyggnad o. d.): kasta omkull, störta; kritisera sönder; göra om intet; förstöra, ödelägga; motsatt: uppbygga; äv. med saksubj. At icke .. alt sådana må varda nederrifvit, som nu igenom almenne samdrechtige och gudelige bevilninger är upbygdt. RA I. 3: 101 (1593). I stället för de gamlas dels skakade, dels nederrifna Systemer, kunde Cartesius blott gifva en vink til et nytt. VStyckUplKantPhilos. 15 (1798). Man ser dock tydligt, att författaren ej vill komma med några nedrivande åsikter. SvSpörsm. 5: 13 (1892). Ssgr: nedrivnings-arbete. särsk. till -riva 5. Genberg VSkr. 2: 8 (1865). 3SAH 50: 223 (1940). -kostnad. till -riva 4. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 93, s. 5.
(5 b) -RIVARE. person som river ned l. kastar omkull ngt; vanl. (i vitter stil) bildl., med anslutning till ned-riva 5. Schück VittA 2: 458 (i handl. fr. 1681). En skarp, ironisk kritiker och nedrivare, ironisk mot allt och alla. Gripenberg Aho Minns 163 (1921).
(12 a, 13) -ROSTAD, p. adj. (numera bl. ngt vard.) övertäckt l. belagd med rost, rostig; fördärvad av rost. 1. gammal Räffelbyssa med söndrig Ståck, pijpan och Låsen nederråstade. BoupptSthm 1673, s. 407 b. Lindqvist Dagsl. 3: 229 (1904).
(12 a, 13) -ROSTIG. (†) (mycket) rostig; fördärvad av rost. Roth Kägleh. 37 (i handl. fr. 1686). Ett gammalt nedrostigt Swärd. Fornv. 1931, s. 87 (1693).
(3) -ROTA. (†) refl.: rota sig, slå rot; anträffat bl. i bildl. anv. Schroderus Liv. 401 (1626).
-RULLA, -ning.
1) till 1, 2, 3, intr.: rullande förflytta sig ned. Thunberg Resa 1: 251 (1788). En tår nedrullade rund på hans kinder. Runeberg 1: 91 (1832). särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) (vard., skämts.) om student (särsk. sådan som misslyckats i sina studier), ngn gg annan akademiker: komma l. flytta ned (särsk. från Uppsala till Lund). Strix 1904, Julnr s. 13. En (till Lund) nerrullad uppsaliensare. VårvindFrisk. 120 (1922).
b) (tillf.) om hår(lock): falla ned i vågiga lockar l. spiraler. Mellin Nov. 1: 85 (1846, 1865).
c) (i sht i vitter stil) om våg, moln, vind, rägnby o. d. Ossian 2: 128 (1794). Sydosten kom nu åter frisk nedrullande från Tafelberget. Skogman Eug. 2: 188 (1855).
2) till 1, 2, 3, tr.: förflytta (ngt) ned gm att rulla det. Möller (1790). PH 15: 40 (1791). Ödmann MPark 325 (1800).
3) till 5, tr.
a) (mera tillf.) med avs. på strumpa, = ned-kavla a. Östergren (1933).
b) dra ned (rullgardin); äv. pregnant, i uttr. det är nedrullat l. ha (det) nedrullat (i ett rum) o. d., gardinerna äro neddragna osv. VL 1895, nr 66, s. 3. I barnkammarfönstret var gardinen nedrullad. Beskow SvBarn 104 (1896). Inne i huset var det nerrullat, kvavt och olustigt. Wägner Kärleken 83 (1919).
-RUSA, -ning.
1) till 1, 2, 3: rusande bege sig ned; äv. bildl. l. oeg., om sak. Wallenberg (SVS) 1: 174 (1771; om sak). Kolmodin Liv. 1: 169 (1831).
2) (†) till 5: störta omkull. Block Progn. 123 (1708).
(1, 3) -RUSKA, -ning. (numera bl. tillf.) skaka ned (ngt). Thunberg Resa 1: 240 (1788). Åkerman Stångj. 111 (1839).
(8 b, 12) -RUSTA, -ning. om stat: inskränka (l. helt avskaffa) de militära rustningarna, nedskära (l. nedlägga) den militära organisationen. SvD(A) 1922, nr 290, s. 6. Ssgr: nedrustnings-kommission, -konferens, -möte, -politik.
(8 b, 12) -RUSTARE. polit. person som ivrar l. värkar för nedrustning. SvD(A) 1928, nr 242, s. 6.
(1, 3) -RUTSCHA, -ning. Wachtmeister Tur. 310 (1882, 1885).
(12 a) -RUTTEN. [fsv. nidherrutin] (numera ngt vard.) (alldeles l. i hög grad) förstörd av röta, uppruttnad; äv. om hus, gård o. d.: fördärvad därigm att trädelarna ruttnat upp, i sht förr ofta mer l. mindre närmande sig bet.: förfallen. Att wår huffwedtgårdt Grönskog är så ilde nedrothen och förderffwedt. G1R 16: 210 (1544). Nedrutna träd vähl skiötta ofta grönskas på nytt. Linné Diet. 1: 19 (c. 1750). 2:ne andra små byggningar finnas på stället (dvs. Viby) — den ena mest nedrutten. Geijer Brev 219 (1827). Hagström Herdam. 4: 24 (1901). Östergren (1933).
(12 a) -RUTTNA, -ing. (alldeles l. i hög grad) förstöras av röta; äv. om hus, gård o. d.: fördärvas därigm att trädelarna ruttna upp; i sht förr ofta närmande sig bet.: förfalla; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr ned-rutten). När som Jagh .. kom till Lönebergh anno [78] Tå var all kyrckian förfallen, och nederrotnat, alt så mykijt som trä är. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 62 (c. 1600). (Det gamla träkorset) nedruttnade 1853, men ett nytt restes genast. AntT 2: 131 (1869). Gärdesgården var för länge sedan nedruttnad. Engström Mem. 139 (1927).
-RYCKA, -ning. [fsv. neder rykkia (JMPsalt. 378)]
1) tr. Murberg FörslSAOB (1793).
a) till 1, 3: draga ned (ngn l. ngt) med (ett) ryck o. d. Adlerbeth Buc. 41 (1807).
b) till 5.
α) fälla l. draga ned (t. ex. sin utsträckta arm) med (ett) ryck o. d. Ling Regl. 22 (1836). Armarnes .. hastiga nedryckning och sidotrycket (värka) utandning. Ahlström Eldsl. 428 (1879).
β) (†) draga omkull (ngn l. ngt) med (ett) ryck o. d. Brask Pufendorf Hist. 119 (1680). (Herkules) samlar .. tilhopa, alla de trää som han nederryckt, och giorde deraf et Båål. Ehrenadler Tel. 605 (1723).
2) till 1, 2, 3, intr., om truppstyrka o. d.: draga ned; äv. oeg., om vegetation o. d.: sprida sig nedåt, ”vandra” ned. Murberg FörslSAOB (1793). Öfv(erste) Stålhandske nedryckte .. i floddalen .. med sin sqvadron. Mankell Fältsl. 180 (1857). Fjällhedens nedryckande. SvSkog. 641 (1928).
(1 c) -RYCKARE, r. l. m. boktr. (bok)sida vars tryckta text börjar först ett stycke ned på sidan, sida med nedslagskolumn. NordBoktrK 1913, s. 383. —
-RYSTA, se -rista.
-RÄCKA, -ning.
I. tr.
1) till 1: räcka (ngt) till ngn som befinner sig på en lägre nivå. Murberg FörslSAOB (1793). (Från tribunen) nedräcktes genast en stol. Ödman UngdM 1: 182 (1877, 1881).
2) (numera knappast br.) metall. till 8 b, 12 b: med hammare utsmida (järnstycke) till ett smalare stycke, en längre stång o. d. JernkA 1859, s. 34. Därs. 1887, s. 341.
II. (numera mindre br.) intr., till 4: sträcka sig ned l. nå (till ngt). Dalin (1853). En mäktig, kaskadartad, ända till 4,216 m. höjd nedräckande glaciär. 2NF 1: 1157 (1904).
(1, 3) -RÄFSA, -ning. fösa l. mylla ned med räfsa. Murberg FörslSAOB (1793). 2 qvinnfolk nedräfsa gödseln. QLm. 1: 27 (1833).
-RÄGNA. [y. fsv. nidher räghna (JMÖrt. 175)]
1) (i sht i vitter stil) till 1, 3: falla ned i form av ett rägn l. på ett sätt som liknar rägn (i en mer l. mindre tät ström uppifrån o. d.). Linc. (1640; under depluo). Linné MusReg. 79 (1754). Bomber och glödande kulor nedregnade öfver staden. Kjellgren DanmH 104 (1862). Knöppel Barb. 236 (1916).
2) i p. pf.
a) (mera tillf.) till 5 b: nedriven av rägn. Halfförfallna och nedregnade murar, ler- och jordhögar. Hedin Beskickn. 444 (1891). Norlind Hell 1: 36 (1912).
b) till 13: nedblött l. våt av rägn. Jag .. fann gatorna smutsiga, nedregnade och hala. Wallin Bref 78 (1847). De nerregnade rutorna. Lagerlöf Bannl. 174 (1918).
(1 c) -RÄKNA, -ing. = ned-addera. Essén KessGen. 216 (1915).
-RÄNNA, -ing.
I. tr.
1) (numera bl. vard. o. i vitter stil) till 3: sticka ned (ngt i l. genom ngt). Fernander Theatr. 222 (1695). Adlerbeth Ov. 406 (1818).
2) (numera bl. i vitter stil) till 5 b: rida ned (ngn l. ngt). Kolmodin Liv. 3: 333 (1832).
II. (vard.) intr., till 1, 2, 3: springa l. löpa ned. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 32 (1910).
-RÄNNING, sbst.1, se -ränna.
(3) -RÄNNING, sbst.2 (ner-) fisk. lina som går ned till dragg l. ”krabba” l. större hallare o. d. Arwidsson Strömm. 16 (1913).
-RÖKA, -ning.
1) (†) biodl. till 1 b: driva undan (bi) gm rökning, röka. Linnæus Bijskjöts. 146 (1768). Lindström Bi 21 (1780).
2) (tillf.) till 12: röka (ngt) i desinficerande syfte. Munthe Nap. 5 (1885).
3) till 13: svärta l. smutsa ned (ngt) med rök, ge (ngt) en beläggning av rök l. sot o. d.; vanl. i p. pf. En ärlig bonde uti sin nedrökta stuga. SvMerc. 1763, s. 371. Strömborg Runebg IV. 1: 219 (1896).
4) (vard.) till 12, 13: fylla (ett rum) med (tobaks)rök. Rök inte så förskräckligt, här blir ju alldeles nerrökt! Dalin (1853). Sundén (1887).
-RÖRA, -ning, äv. -ing.
1) (tillf.) till 1, 3: gm omrörning bringa (ngt) att falla ned. Rinman JärnH 379 (1782).
2) kok. till 3: gm omrörning blanda ned (ngt i ngt). Murberg FörslSAOB (1793). Ekberg Hvad äta? 167 (1899).
3) (†) till 3, om vågor, sjögång o. d.: suga l. draga ned (ngt) i vattnet. Bælter JesuH 4: 595 (1757). Båtens nedrörande af den starka sjögången. Murberg FörslSAOB (1793).
4) (tillf.) till 5, 6, med avs. på bubblande o. jäsande vätska: gm omrörning få bubblandet osv. i (vätskan) att upphöra. GT 1788, nr 72, s. 3.
(12) -RÖSTA, -nlng. rösta omkull, nedvotera. GHT 1895, nr 259, s. 2.
(12 a) -RÖTA, v., o. -RÖTAS, v. dep., -ning. [y. fsv. nidherröta (HdlHelgLekGille 2—4: 103)]
1) (†) intr. o. dep. (jfr 3), om gård, hus o. d.: fördärvas o. förfalla därigm att trädelarna ruttna upp; vanl. mer l. mindre närmande sig bet.: förfalla. G1R 13: 241 (1541). På det Knechten ey må fördärfwa Huusen, eller genom wahnskötzel låta dem nederröta. Stiernman Riksd. 1924 (1683). LMil. 2: 24 (1686).
2) (†) tr.; jfr 3.
a) gm viss åtgärd förorsaka att (ngt) ruttnar ned. Jöns Bengtzon hans granne nedröter hans weggiar med wed som han vpsetter. VRP 1646, s. 182.
b) låta (gård, hus o. d.) fördärvas o. förfalla därigm att trädelarna ruttna; vanl. närmande sig bet.: låta förfalla. UpplDomb. 2: 35 (1579). Han hade bodt på hemmanet i 19 åhr och inthet bygdt vthan niderrödt husen. Därs. 1: 121 (1635). At en och annan af dem sine beställnings-hemman illa häfdat, nederrött och fördärfwat. LMil. 1: 69 (1680). Botin Hem. 2: 101 (1756). Murberg FörslSAOB (1793).
3) (numera knappast br.) i p. pf., = ned-rutten. Meest alle huss och rhum här (på Viborgs slott äro) taacklöse, förfaldne, nidrötte och förderffvede. G1R 25: 412 (1555). Afzelius Sag. X. 2: 254 (1866).
(5 b) -SABLA, -ing. med avs. på person: hugga ned (eg. med sabel); numera företrädesvis i fråga om nedhuggande av personer i större antal. (Furstarna) wore strax af .. (bödelsknektarna) kringhuärfde, och nedersabblade ledh ifrån ledh. Petreius Beskr. 2: 66 (1614). Grimberg VärldH 9: 604 (1940). särsk.
a) (†) i uttr. nedsabla ngn i stycken, (med sabel) hugga ngn i stycken. Dryselius Måne 174 (1694). Kempe FabritiiL 58 (1762).
b) (vard.) bildl.: slå ned l. nedgöra (med kraftiga argument, hård kritik o. d.). Palmær Eldbr. 121 (1840). (Recensionerna) ha icke alltid varit berömmande utan ibland nedsablande. SöndNStrix 1930, nr 42, s. 6.
(1, 2, 3) -SACKA, -ning.
1) intr.: glida l. driva ned; i sht (sjöt.) i fråga om ett fartygs drift för vinden. Acrel Sår 156 (1745). Witt Skeppsb. 294 (1863). Tholander Ordl. (c. 1875; utan angiven bet.).
2) (numera knappast br.) sjöt. tr.: komma (ngt) att glida ned. Frick o. Trolle 130 (1872).
(3) -SALTA, -ning. (för konservering) överströ l. gnida in (ngt) med salt l. lägga ned (ngt) i ett förvaringskärl i flera lager med salt mellan l. i saltlake o. d. VRP 28/9 1724. Stora (stör-)bönor kunna skäras, innan de nedsaltas. Abelin MTr. 112 (1902).
(13) -SANDA, -ning. (mera tillf.) övertäcka med l. begrava i sand. Åkrarna, som lågo närmast hafvet, voro nersandade. TurÅ 1910, s. 100. —
-SATS. (†)
1) till 3: anförtrott gods, depositum; anträffat bl. i bildl. anv. TRudeen Vitt. 323 (c. 1700).
2) [efter t. niedersatz] till 1 l. 5 c, = fällning 2. VetAH 1770, s. 238.
3) till 3, 6, = fällning 6. VetAH 1811, s. 87.
(3, 6) -SCHAKTA, -ning. (i fackspr.) gm schaktning åstadkomma (ett schakt, ett hål, ett rum o. d. i marken) l. sänka (ngt) ned under markytan l. sänka (höjd o. d.) till l. närmare markens nivå; stundom med tanke väsentligen på bortförandet av jorden o. d. TT 1872, s. 139. En del af rummen äro nedschaktade i jorden. LAHT 1900, s. 282. Vid Våtdalsröset kan man ännu se, hur den tämligen branta älvbrinken blivit nedschaktad. Ymer 1936, s. 318.
(1, 3) -SE, -ende (Linc. Z 3 a (1640)). [fsv. nidher sea] (†) se ned; äv. i uttr. nedse på l. över l. i l. till ngt. Linc. Z 3 a (1640). Ren lutar jag mig öfver brädden af en tvär-brant klippa och nedser i dalens djup. Enbom Gessner 88 (1794). Palmblad Nov. 1: 130 (1840). särsk. mer l. mindre bildl.
a) om person; i uttr. nedse på ngn l. ngt, se med överlägsen l. föraktfull blick på ngn l. ngt, se ned på l. ringakta ngn l. ngt. Med lugn nedse på kärleken. Eurén Kotzebue Cora 132 (1794). Vi nedse, med öfverlägsenhetens ömkan, på denna tids förvillelser. 2SAH 29: 109 (1856). Fahlcrantz 6: 23 (1865).
b) om höga l. högt belägna naturföremål o. d.: blicka ned. PoetK 1813, 2: 23. Från en djupblå himmel nedsågo .. stjernorna på förlustelsen. Atterbom Minn. 451 (1818).
-SEGLA, -ing.
1) i eg. anv., till 2. KrigVAH 1822, s. 167. VFl. 1906, s. 155.
2) oeg. l. bildl., till 1, 3: komma l. falla l. fara ned (särsk. genom luften) på ett sätt som mer l. mindre erinrar om segling; särsk. i uttr. komma nedseglande. Å en gård .. sönderbröts ett .. tak, så att hela takplåtar kommo nedseglande. SD(L) 1896, nr 54, s. 4. —
-SEGNA, se -signa.
(1 a) -SIDA. (mera tillf.) sida som är vänd nedåt; äv. bildl. Hermes 1821, 2: 204 (bildl.).
-SIGA. [jfr d. nedsige, nedsive] (†)
1) till 1, 3: sjunka ned; om vatten o. d. äv.: rinna l. sippra ned. Bureus Suml. 40 (c. 1600). Af .. (repen) lät han en ända nedersiga til Thorodder. Peringskiöld Hkr. 1: 657 (1697). Det från högre nivåer nedsigande vattnet. Högbom Norrl. 177 (1906).
2) till 5 (a, b): sjunka ned l. till marken. Daniel Propheten .. haffuer nedherseeget vppå sitt Ansichte til Jorden. Phrygius HimLif. 69 (1615).
(5 a, b) -SIGNA l. -SEGNA. (i vitter stil) sjunka ned l. omkull (matt, slapp, medvetslös o. d.); äv. bildl.; förr äv. om sak: sjunka l. falla till marken. Dalin Vitt. II. 5: 10 (1742, 1755; bildl.). Ling As. 446 (1833; om sak). Ingrid nedsignade på en stol. Rydberg Frib. 57 (1857). Östergren (1933).
(1, 3) -SILA.
1) (numera bl. tillf.) tr., med saksubj.: komma (ngt) att l. låta (ngt) silande rinna ned; äv. med subj. betecknande en nedsilande vätska o. obj. betecknande ämne som följer med denna vätska. Man .. förmenar at snövatnet uplöser och nedsilar gödnings musten i snölossningen (på åkrarna). NorrlS 1—6: 42 (c. 1770). Alla fördämningar mot floden voro hädanefter fruktlösa, sedan den en gång fått tillfälle att nedsila sitt befruktande vatten i en bördig mark. BEMalmström 4: 8 (c. 1860; i bild).
2) (i sht i vitter stil) intr.: rinna ned på samma sätt som en vätska rinner, då den får passera genom en sil (sakta, i fina strålar o. d.). Bergman Jordkl. 1: 356 (1773). Fornv. 1921, s. 90.
(1, 2) -SIMMA, -simning. Linc. Y 5 b (1640).
(1, 3) -SINGLA, -ing. (mera tillf.) singlande falla ned. FoFl. 1916, s. 179.
(1, 3) -SIPPRA, -ing. sipprande rinna ned. Rydberg Ath. 232 (1859). Nedsipprande tövatten. 2NF 17: 1169 (1912).
-SITTA, -ning. [fsv. nidher sitia (CodUps. C 20 1: 178)]
1) (utom i a numera knappast br.) till 5 a: sätta sig ned, sitta ned; äv.: sitta. Cellarius 176 (1699). Kämparne igen / På gyllne bänkar trumpne nedersitta. Stagnelius (SVS) 3: 33 (1814). Högberg Utböl. 2: 189 (1912). särsk.
a) sätta sig ned l. sjunka ned (i en sadel); numera nästan bl. (fullt br.) ss. vbalsbst. -ning. Balck Idr. 1: 237 (1886). Nedsittningen (i sadeln) skall göras så mjukt som möjligt. Balck Idr. 3: 245 (1888). 2NF 21: 17 (1914).
b) (†) i p. pf., om kavalleriformation: som övergått till infanteri, avsutten (se avsitta I 1 b). KrigVAT 1840, s. 99.
2) [jfr t. niedersitzen] (ngt vard.) tr., till 6 slutet: gm (långvarig) användning åstadkomma att de uppstoppade l. med fjädrar försedda delarna (av en stol, soffa o. d.) ge sig o. sjunka ihop o. d.; numera nästan bl. i p. pf. Tholander Ordl. (c. 1875). De .. skamfilade och nedsutna sofforna i salongen. Almkvist Turgenjef 7: 111 (1886). Siwertz JoDr. 129 (1928).
(13) -SJASKA, -ning. (ngt vard.) i sht i p. pf. Beskow Sag. 76 (1903).
(12 a) -SJUKNA. (†) insjukna. RARP 10: 47 (1668). KyrkohÅ 1906, s. 283. Auerbach (1913).
-SJUNKA, -ning. [fsv. nidhersiunka]
1) till 1: sjunka l. glida ned till ett lägre plan, sjunka. Mitt lijff war så när nedhsunket til heluetet. Syr. 51: 6 (Bib. 1541). (Snellmans bild) visar oss det .. långdragna ansiktet, den tankedigra pannan och brillorna långt nersjunkna på näsan. Joukahainen 13: 210 (1906).
2) till 3: sjunka ned (i ngt, under ytan av ngt o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Vptagh migh vthu trecken, at iagh icke nedhersiunker. Psalt. 69: 15 (Bib. 1541). Runestenen står rätt vp, doch något nedersuncken i jorden. Peringskiöld MonUpl. 289 (1710). Turkiska mattor, i hvilka man nedskjönk till knäna. HLilljebjörn Hågk. 2: 24 (1867). särsk.
a) (†) pregnant, om person, fartyg o. d.: sjunka till botten (i havet, sjön o. d.) o. drunkna resp. gå under, sjunka. G1R 24: 182 (1553). Nogh weste han at dhen Skutan .. stötte een gångh vth för Raumo och nedh sank. BtÅboH I. 8: 193 (1636). Humbla Landcr. 6 (1740).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret: fördjupning, sänka. Rinman 2: 952 (1789).
c) bildl., för att beteckna att ngn försättes i ett tillstånd som mer l. mindre absorberar l. uppslukar honom; jfr 6 a.
α) (†) i uttr. nedsjunka i det tysta, dö. Wallin 1Pred. 3: 241 (c. 1830).
β) (numera knappast br.) i uttr. nedsjunka i sömn, drömmar, falla i sömn, försjunka i drömmar. Sparre Findl. 3: 2 (1835). Almqvist Mål. 51 (1840).
γ) (i vitter stil, mera tillf.) i uttr. nedsjunka i tystnad, försjunka i tystnad. Lagerlöf Körk. 160 (1912).
3) till 5.
a) till 5 a, om ngns huvud, armar, kropp o. d.: sjunka från upprätt till lutande l. böjd l. hängande ställning, falla ned; äv.: sjunka ihop. Rolla .. låter hufvud och armar nedsjunka. Eurén Kotzebue Cora 96 (1794). (Chaufförens rygg) syntes underligt nedsjunken över ratten. Siwertz JoDr. 169 (1928).
b) till 5 a, b, om levande varelse: sjunka ihop o. falla omkull (på en bädd, soffa, marken o. d.); förr ngn gg liktydigt med: stupa, dö. Nedsiunckande af machtlösa, matthet. Juslenius 411 (1745). Der föll Sorli / vid salens gafvel, / men Hamdir nedsönk / bakom huset. Afzelius SæmE 269 (1818). Hon nedsjunker afsvimmad. Palmblad Nov. 2: 190 (1819, 1841). särsk. med anslutning till -sjunka 2.
α) sjunka ihop l. kura sig ned o. därvid glida ned (i ngt). Hedenstierna FruW 132 (1890; i bild). När fågeln ligger nedsjunken i dess håla, är alltsammans bara en del av det myckna grå på granen. Rosenius SvFågl. 2: 34 (1921).
β) (†) i uttr. nedsjunka i Faderns, dödens famn, dö. Wallin Rel. 3: 292 (1828, 1831). Hagberg Shaksp. 4: 224 (1848).
c) (†) om byggnadsvärk o. d.: störta omkull l. in, falla. G1R 12: 221 (1539). En vthgammull nedsiunken stugu wed portten för 14 d:r. BtÅboH I. 6: 203 (1634).
4) till 6: gm sjunkande minska i höjdleden, sjunka (samman); sänka sig; falla. Then färgade Spiritus vini uti en (termometer) .. war nedsunken til midt för den 19.de graden. Block MotalaStr. 2 (1708). Vissa landsträckor hafva efter hvarandra kunnat erfara upphöjning och nedsjunkning. JernkA 1828, Bih. 1: 4. Nedsjunket fotvalv. Haglund HållnRörOrg. 2: 117 (1924).
5) bildl., till 8 b, om pris, värde, antal o. dyl. l. om föremål med tanke på dess pris osv.: minskas l. falla l. sjunka (i pris, värde osv.). Wallin 1Pred. 2: 244 (c. 1830). Tullinkomsterna, som 1700—1710 utgjorde 252,000 Riksb., (hade) under åren 1731—1746 nedsjunkit till 220,000. Palmblad Norige 155 (1846). Mankell Krigsm. 1: 160 (1865).
6) (utom i a, b numera bl. tillf.) bildl., till 8 c, betecknande att ngn l. ngt sjunker till ett lägre plan l. en lägre nivå l. försättes i ett tillstånd som representerar en försämring (i sht ett olyckligt l. eländigt l. moraliskt förkastligt tillstånd). Ludvigsson Norman 31 (c. 1550). (Norrköping gick framåt) hvarigenom .. Söderköping, som redan förut ifrån sitt fordna anseende och välstånd förfallit, allt mera nedsönk. Franzén Minnest. 2: 217 (1825). En .. theologisk kurs för att upphjelpa Presternes supponerade nedsjunkna theologiska kunskaper. Agardh BlSkr. 1: 303 (1836); jfr 5. särsk.
a) (fullt br.) i uttr. nedsjunka i ngt; ofta med tanke på att ngn l. ngt helt absorberas l. uppslukas av ngt; jfr 2 c. Alt fördiupt moste tu nedhsuncken wara j otroon, hwar tu skulle görat gröffre än Thomas. LPetri 3Post. 12 b (1555). Hwi är iagh så .. plat i sorgen nedhsunken. Balck Ridd. K 5 a (1599). Huru djupt vore menskligheten nedsunken i laster och elände, .. derest icke menniskor .. funnits, hvilka .. motarbetat förödelsen. Wallin 1Pred. 2: 418 (c. 1830). Ätten .. nedsjönk .. i obetydlighet. 3SAH 26: 262 (1914).
b) (fullt br.) i uttr. nedsjunka till ngt; äv.: förfalla till ngt, övergå l. förvandlas till ngt (sämre, lägre). Rosenstein 2: 367 (1789). Så uppkom syndafallet; .. Då nedsönk menniskan, genom djurets drift, till djur. Wallin 2Pred. 2: 71 (1821). Rådet .. nedsjönk (under K. XI:s regering) till politisk betydelselöshet. SvH 6: 134 (1904). Vergelin var hemmansägarson, av en prästsläkt som nedsjunkit till bönder. Siwertz JoDr. 42 (1928).
(2) -SJÖ. (i fackspr.) om det strömtillstånd som råder i en sjö o. d., då vattenströmmarna gå utför (mot havet); motsatt: uppsjö. Schulthess (1885). Ymer 1930, s. 230.
(1, 2, 3) -SKAFFA, -ning. (numera bl. tillf., ngt vard.) ställa om att (ngt) kommer ned, transportera ned (ngt). Carl xii Bref 426 (1717). Dalin (1853). Auerbach (1913).
(1, 3, 5 b) -SKAKA, -ning. komma (ngt) att falla ned l. omkull l. att störta gm att skaka det l. det föremål varpå det sitter o. d. Schroderus Comenius 117 (1639). Ollonens skörd nedskakas af eken. Adlerbeth Ov. 179 (1818). 2VittAH 20: 55 (1849, 1852).
(3) -SKARRA. [senare ssgsleden efter t. scharren] (†) gräva ned, begrava. OGeorgii Rosenhane 1 (1615). Nordberg C12 1: 899 (1740).
(8 b) -SKATTA, -ning. (numera bl. i Finl.) vid värdering l. taxering o. d. åsätta (ngt) ett lägre värde än det förut haft; nedskriva (ngt). Bonsdorff Kam. 121 (1833; i Finl.). Nedskattning av aktiernas valör. Hernberg Rättsh. 364 (1922). särsk. bildl.; förr äv.: underskatta. Atterbom Siare 2: 110 (1843). Estlander 1: 254 (1902).
(2) -SKEPPA, -ning. SvTyHlex. (1851). Sthm 1: 186 (1897).
(1, 2, 3) -SKICKA, -ning. G1R 5: 17 (1528).
-SKJUTA, -ning. [fsv. nidherskiuta]
1) till 1, intr.: hastigt förflytta sig ned. Möller (1790). Nilsson Fauna II. 1: 11 (1824).
2) till 1, 2, 3, tr.: skjuta l. fösa på (ngt) så att det förflyttar sig (glider o. d.) i riktning ned; fösa ned. Linc. Z 4 b (1640). Tersmeden Mem. 1: 288 (c. 1780). Omlägg manöverarmen och nedskjut, om behöfligt, utdragaren. UFlott. 3: Bih. 45 (1906).
3) (numera mindre br.) till 1, 2, 3, om föremål (särsk. landområde); dels intr.: sträcka sig ned, särsk. med en viss, utskjutande del (till l. i ngt); skjuta ut i riktning ned; dels tr., med subj. betecknande föremålet i dess helhet o. obj. betecknande den utskjutande delen: skjuta ut med l. i (ngt) i riktning ned. Murberg FörslSAOB (1793). I s. o. nedskjuter i Mexicanska viken den stora halfön Florida. Palmblad LbGeogr. 242 (1835). Nilsson Fauna 1: 342 (1847; tr.). Luftrötter nedskjuta från grenarna af ett (banian-)träd till marken, der de slå rot. NF 4: 1209 (1881). LB 2: 149 (1900).
4) (ngt vard.) till 5 a, tr.: böja (ngt) framåt o. ned. Rusha rätt emot sin motståndare med huvudet nedskjutet och ögonen slutna. Holmberg Boxas 17 (1921).
5) tr., i fråga om skjutande med skjutvapen (l. sprängladdning o. d.).
a) till 1: gm beskjutning bringa (ngt) att falla ned l. (med avs. på flygplan l. flygare) att störta; med avs. på levande varelse (särsk. fågel) väsentligen med tanke på dödandet o. övergående i c. Nedskjuta ett flygplan. Bullernæsius Lögn. 217 (1619; i bild). Från trädet kan han (dvs. vildkatten) lätt nedskjutas. Nilsson Fauna 1: 121 (1847). Nedskjuten U. S. A.-flygare lynchades av tyskarna. DN(A) 1944, nr 145, s. 1 (rubrik).
b) (i fackspr.) till 1 b, med avs. på malm o. d.: medelst sprängskott bringa (ngt) att lossna o. falla ned. JernkA 1873, s. 112.
c) till 5 b, med avs. på levande varelse: fälla l. döda (ngn) gm skjutning (företrädesvis i strid resp. vid jakt), skjuta. The .. medh några ryttere .. nederskutte monga af fienden. HH 20: 351 (c. 1640). Aff theras Hästar, blefwe .. 226 nederskutne. Widekindi KrijgH 208 (1671). Den nedskjutna (ku-klux-)klan-ledaren Glenn Young. SvD(A) 1925, nr 33, s. 11.
d) till 5 b, med avs. på byggnadsvärk o. d.: gm beskjutning komma (ngt) att störta omkull l. rasa, förstöra (ngt) gm beskjutning, skjuta omkull l. sönder l. i ruiner; äv. mer l. mindre oeg., med avs. på stad, by o. d. RA I. 1: 400 (1544). HH 20: 331 (c. 1640). (Drottning Margareta) lät .. nedskjuta detta fäste (dvs. Vallen). Brunius SkK 391 (1850). Den starkt nedskjutna byn Waelhem. Hedin Front. 429 (1915). särsk. (†) med avs. på skepp: förstöra gm beskjutning, skjuta i sank. Isogæus Segersk. 32 (c. 1700). Carlstedt Her. 3: 264 (1833).
-SKJUTSA, -ning.
1) (numera bl. vard.) till 1, 2, 3: köra l. driva ned (ngn). Nedskjutsa någon af läktaren. Murberg FörslSAOB (1793). Dalin (1853).
2) till 1, 2: befordra (ngn l. ngt) ned (till en plats) med skjuts. Murberg FörslSAOB (1793). Dalin (1853).
(1, 3) -SKOTTA, -ning. DA 1793, nr 43, s. 2. särsk. (tillf., vard.): begrava. Lewenhaupt Reddy 215 (1907).
(1, 3) -SKOVLA, -ing. (numera föga br.) skyffla ned. Gadd Landtsk. 3: 200 (1777). Klint (1906).
-SKRAPA, -ning.
1) till 1 b, 3: fösa ned (ngt) med en skrapa l. ett annat föremål använt ss. skrapa; skrapa loss (ngt) o. därigm få det att falla ned l. få bort det. Murberg FörslSAOB (1793). HantvB I. 1: 146 (1934).
2) konst. till 3: med skrapa l. ett liknande föremål åstadkomma fördjupning(ar) i l. sänka (yta). SD(L) 1897, nr 433, s. 2.
(1, 2, 3) -SKRIDA. [fsv. nidherskridha] (i vitter stil) om person: gå ned (med skridande, värdiga steg); vanl. om föremål: (sakta) gå l. glida ned. Murenius AV 171 (1648). Ymer 1919, s. 260. särsk. till 3 b, om sol, måne o. d.: gå ned, sjunka; äv. mer l. mindre bildl. Hvad är väl dåraktigare, än at våra önskningar tiltaga likasom vår skugga, i samma mon, som vår lefnads sol nedskrider? Lantingshausen Young 1: 144 (1787). Thunberg Resa 2: 251 (1789). Murberg FörslSAOB (1793).
(7) -SKRIFT. (med avs. på formen se anm. sp. 262) [jfr t. niederschrift] nedskrivande (se ned-skriva 1), uppteckning; vanl. konkret, om den gjorda uppteckningen l. skriften. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 76 (1911). SvD(A) 1926, nr 139, s. 10.
(12) -SKRIKA. (numera föga br.)
1) nedtysta (ngn) med högljudda rop o. d. AdP 1789, s. 235. PT 1907, nr 12, s. 2.
2) utsätta (ngn l. ngt) för häftig, högljudd, nedgörande kritik; nedgöra (ngn l. ngt) gm dylik kritik. Broschyrer, hvilka på det mest lögnaktiga sätt nedskrekos af den då allsmäktiga ”fria” pressen. TegnérPpr 442 (1841). WoL 614 (1885). Siösteen ModBelg. 389 (1906).
-SKRIVA, -ning. [jfr t. niederschreiben]
1) till 7: ge skriftlig form åt l. skriftligen avfatta (ngt), skriva (ngt i en bok, på ett pappersark o. d.), uppteckna, skriva upp. SC 1: 515 (1820). Med högtidliga känslor hade jag inlämnat min egenhändigt nedskrivna ansökan att få avlägga mogenhetsexamen. Lilljebjörn Skolm. 276 (1924). Om .. (Lope de Vegas) poetiska brådmognad berättas, att han diktade verser, innan han själv ens kunde nedskriva dem. NoK 117: 65 (1933). I ett underligt aktstycke, nedskrivet året innan han börjar sin självbiografi, ger .. (Strindberg) förhållningsorder (osv.). 3SAH 50: 39 (1940).
2) till 8 b: vid bokslut, uppgörande av räkenskaper o. d. upptaga (ngt) till ett lägre värde än det förut haft; åsätta (ngt) ett lägre (nominellt) värde än det förut haft; äv.: nedsätta (fordran o. d.). Nedskriva en fordran med 50 % SD(L) 1901, nr 397, s. 3. Aktierna i Astrea (skulle) nedskrifvas från 100 till 50 kronor. PT 1906, nr 172 A, s. 3. särsk. bildl.: minska l. nedsätta (ngt); slå av på (fordringar) o. d. När inte fredsdamerna kan hålla sams, hur ska man då våga nedskriva försvaret? Wägner NattS 118 (1926). Frågan .. om .. (vissa skolor) kunna nedskriva fordringarna i sina egna avgångsexamina. SvD(A) 1933, nr 280, s. 11.
3) (tillf.) till 12: utsätta (ngn l. ngt) för nedgörande, skriftlig kritik. SvD(A) 1929, nr 8, s. 8. Ssg: nedskrivnings-tid. till -skriva 1: tid då ngt nedskrivits. 3SAH 7: 28 (1892).
(7) -SKRIVARE. vbalsbst. till ned-skriva 1. Eichhorn Stud. 1: 162 (1869). Nedskrivaren av dessa rader. Västerb. 1929, s. 176.
(7) -SKRIVERSKA. jfr -skrivare. Östergren (1933).
(12 b) -SKROTA, -ning. förvandla (ngt) till skrot. SD(L) 1895, nr 254, s. 16. Bilar för nedskrotning köpes. GHT 1945, nr 63, s. 17. särsk. (vard. o. i vitter stil) oeg. l. bildl. Wägner KvartO 180 (1919). Nedskrotning av vårt försvar. Hellström Lekh. 484 (1927).
-SKRUVA, -ning.
1) till 1, 3: sänka l. pressa ned (ngt) med hjälp av en skruv l. en skruvliknande anordning l. gm en skruvrörelse, vridning fram o. tillbaka o. d.; jfr 2. Murberg FörslSAOB (1793). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 398 (1837). Genom en i maskinrummet anbragt ratt nedskrufvades plåtarne sakta i vattnet. TT 1900, M. s. 11.
2) till 3, med avs. på skruv, tapp o. d.: pressa ned o. fästa (ngt i ngt) gm skruvning. TT 1878, s. 160. En dymling af hårdt trä nedskrufvas i syllen. Därs. 1902, V. s. 42.
3) till 6: minska (ljus- l. gaslåga) medelst en reglerande skruv l. annan regleringsanordning; äv. oeg., med obj. betecknande lampa o. d. Fotogenlampan, som var lågt nerskrufvad. Geijerstam FattFolk 2: 11 (1889). Det grälla ljuset, som nedskruvats under dansen. Bergman LBrenn. 109 (1928).
4) bildl., till 8: pressa ned; minska, sänka; göra (röst, ton) lägre, dämpa. GHT 1898, nr 268 A, s. 3. Unga löjtnanter flörtade med otillräckligt nedskruvade kommandostämmor. Siwertz Varuh. 127 (1926). En nedskruvning av .. vår levnadsstandard. SvD(A) 1933, nr 11, s. 4. Avledn.: nedskruvbar, adj. till -skruva 1: som kan nedskruvas. Östergren (1933).
(13) -SKRYNKLA, -ing. göra skrynklig; i sht i p. pf. Murberg FörslSAOB (1793). PT 1906, nr 112 A, s. 3.
(13) -SKRÄPA, -ning. (vard.) fylla l. övertäcka med skräp, göra skräpig; i sht i p. pf. VerdS 85: 34 (1900). Att skydda naturen för nedskräpning. SvNat. 1917, s. 166.
(1, 3) -SKUFFA, -ning. (ngt vard.) jfr ned-fösa. Murberg FörslSAOB (1793). Hjärne K12 99 (1902).
(8 c) -SKUVA. (neder-) (†) undertrycka. RA I. 4: 513 (1598).
(1, 2, 3) -SKVALA. (ngt vard.) skvalande rinna ned l. (om rägn) falla. Wallerius Tank. 175 (1776).
(1, 3) -SKYFFLA, -ing. kasta ned gm skyffling. VetAH 1792, s. 283.
(1, 2, 3) -SKYNDA, -an (†, LykkoPris C 2 a (1689)).
I. intr.: skyndsamt bege sig ned; tillf. äv. med saksubj. LykkoPris C 2 a (1689; med saksubj.). Blanche Tafl. 48 (1845).
II. (†) tr.: påskynda förflyttningen ned (nedgåendet l. nedglidandet osv.) av (ngn l. ngt); skyndsamt nedskicka (ngn); äv. med saksubj. SvSaml. 3—6: 127 (1765; med saksubj.). Krigsfolk nedskyndades till Danska gränsen. Hallenberg Hist. 2: 505 (1790). Murberg FörslSAOB (1793).
(1, 3) -SKÅDA, -ning. [fsv. nidherskodha (CodUps. C 20 1: 179)] (numera bl. i vitter stil) se ned, nedblicka. SColumbus Vitt. 95 (c. 1670). Rydberg Magi 9 (1865). särsk. bildl.
a) (numera knappast br.) i uttr. nedskåda på ngn l. ngt (med förakt o. d.), se på ngn l. ngt med föraktfull l. överlägsen blick, se ned på l. förakta ngn l. ngt. Palmblad Fornk. 2: 89 (1844). Emanuelsson 1PredHögm. 1: 39 (1865).
b) om höga l. högt belägna naturföremål (särsk. himlakroppar), byggnader, statyer o. d.: nedblicka. PoetK 1815, 2: 19. Ekelund InCand. 45 (1905).
(12 a) -SKÄLLA, -ning. (vard.) överhopa (ngn l. ngt) med smädelser l. skällsord, skälla på l. skälla ut (ngn l. ngt). TegnérPpr 251 (1826). Kapten Hallström .. nedskälles af Handels-Tidningen. Najaden 1839, nr 60, s. 2. DN(A) 1932, nr 314, s. 13. —
-SKÄRA, -ning, äv. -ing. [fsv. nidherskära]
1) till 1 b: skära loss l. av o. taga ned l. bort (ngt). SkrGbgJub. 6: 544 (1619). Nedskärning av grenar. Sonesson HbTrädg. 687 (1926). särsk. med avs. på liket av en person som hängt sig l. blivit hängd. Effter som hon i een Bod är funnen uphängd, och af sin Egen dotter een flicka om 14 åhr blifwit nederskurin. VDAkt. 1695, s. 495. Strindberg Fagerv. 222 (1902).
2) (i fackspr.) till 1: gm skärning l. klippning förse (ngt) med ett utskjutande parti (tunga o. d.) l. en öppning med sträckning nedåt. Frick o. Trolle 5 (1872). Ridstöflar .. böra räcka till knäet och skaftet framtill vara nedskuret i form af två runda tungor. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 209 (1879). särsk.
a) skrädd. upptill förse (klädesplagg) med en nedåtriktad öppning, urringa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om öppningen. SthmModeJ 1854, s. 46. Nerskuren väst. VFl. 1913, s. 121.
b) skrädd. i p. pf., om axel på klädesplagg: så skuren att axelstycket går ett stycke ned på armen. STSD(A) 1933, nr 252, s. 13.
3) till 3: med skärvärktyg o. d. åstadkomma en mer l. mindre skårliknande fördjupning i ngt.
a) med skärvärktyg göra en skåra l. en urholkning o. d. i ngt; dels med obj. betecknande skåran osv., dels abs.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om skåran l. urholkningen osv. Möller (1790). Lådans högra vägg har en bred nedskärning med sneda sidytor för cylinderns klack. EldhandvSkjutsk. 2: 109 (1877). Längs .. denna spiral är en skåra nedskuren i cylindern. NF 5: 15 (1881). särsk. i sht konst. i fråga om ingravering med skärvärktyg; med obj. betecknande linje l. ingraverad figur o. d. TT 1899, Byggn. s. 83.
b) (numera föga br.) mil. bildl., i fråga om grävande av en fördjupning l. grav i terrängen (för trupp l. kanoner) till skydd mot fientlig eld; dels med obj. betecknande grav l. trupp o. d., dels abs.; äv. refl.: gräva ned sig; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om fördjupningen l. fästningsgraven. Strussenfelt PVetA 1779, s. 26. Hazelius Bef. 159 (1836; refl.). (Batterier) göras vanligen nedskurna, d. v. s. kanonerna ställas uti en graf af 1/2—1 m. djup. Zethelius Fältarb. 60 (1892).
c) bildl., om föremål: tränga ned i ngt o. därvid åstadkomma en skårliknande fördjupning; dels tr. (med obj. betecknande fåra o. d.), dels intr., refl. o. (tillf.) i pass. med intr. bet. (Man anlägger) trä-underlag .., på det lavett-hjulen (till kanonen) icke må nedskära sig i marken. Hazelius Bef. 24 (1836). TurÅ 1915, s. 258 (i pass.). Nedskurna hjulspår. Edqvist Musik 90 (1946).
d) bildl., i fråga om uppkomsten av fåror l. fördjupningar i marken gm erosion l. annan invärkan av naturkrafter.
α) tr., med subj. betecknande den värkande naturkraften (rinnande vatten o. d.) o. med obj. betecknande fåran l. den väg l. flod o. d. som går fram i denna fåra. De starka regnskurar, som ofta falla, hafva småningom allt djupare och djupare nedskurit sjelfva gatan, så att den ofta ligger .. lägre än trottoarerna. Skogman Eug. 1: 46 (1854). 2NF 28: 113 (1918).
β) (tillf.) refl., om flod o. d.: gräva ned sig. SvGeolU C 57: 53 (1883).
γ) i p. pf.
α') om strömfåra, dalgång, flod, väg o. d.: som bildar resp. är belägen i en mer l. mindre skarpt markerad fåra i marken. Hisinger Ant. 4: 167 (1828). Djupt nedskurna dalar. Torpson Eur. 2: 284 (1896). Elfvens bädd är djupt nedskuren. PT 1903, nr 167, s. 3.
β') om höjd, strand l. annan terrängformation: som bildats l. fått sin speciella form i samband med uppkomsten av fördjupningar l. fåror i marken; kringskuren l. genomdragen av djupa fåror o. d. I djupet af dalen framflyter den breda, ståtliga floden mellan branta nedskurna, med sand betäckta stränder eller s. k. ”nipor”. Höjer Sv. 3: 102 (1882). Kap Vincents lodrätt nedskurna klippor och gapande grottor. Nyblom Österut 1 (1908).
δ) ss. vbalsbst. -ning; ofta konkret, om fåran l. fördjupningen. Tibell PVetA 1809, s. 11. TurÅ 1929, s. 76.
e) bildl., i p. pf., om mungipa: som bildar en mer l. mindre djup, skarp fåra (med dragning nedåt). Tjocka läppar med skarpt nedskurna mungipor. Zedritz 2: 160 (1857). Högberg JesuBr. 2: 153 (1915).
4) metall. till 3, abs. l. intr., om smältjärn o. d.: vid smältning skära igenom o. göra hål i underlaget. NoraskogArk. 6: 77 (1806). JernkA 1851, s. 120. Därs. 1860, s. 329.
5) [jfr för-skära, v.4 3] kok. till 3: iblanda l. röra ned (ngt i smet). Sist nedskäras (i puddingsmeten) de till hårdt skum slagna ägghvitorna. Idun 1901, s. 96. Holm JordGer 64 (1916).
6) (†) till 5 b (o. 12), bildl., för att beteckna att ödesgudinnan med sin sax gör slut på ngns liv. Lucidor (SVS) 225 (1672).
7) till 6.
a) trädg. gm beskärning göra (träd, buske o. d.) lägre; helt l. delvis skära bort de ovanjordiska delarna av (ngt). HbTrädg. 5: 13 (1874). Året efter utplanteringen nedskäras häckarne före vårsafven, .. i regel till endast några centimeter ofvan jord. Abelin VTr. 71 (1903).
b) (tillf.) bildl., i p. pf. i adjektivisk anv.: ”vingklippt”, kuvad. Endast de tankelata och viljesvaga eller allt för hårdt nerskurna följa påtrugade råd. Tenow Solidar 3: 140 (1907).
8) till 8 b: nedbringa l. minska (ngts antal, värde, storlek, omfattning o. d. resp. ngt med avs. på antal, värde osv.); sänka; nedsätta; beskära. Armén nedskäres med tredjedelen. SvD(A) 1924, nr 83, s. 6. En .. nedskärning av produktionskostnaderna. Därs. 1930, nr 188, s. 4. En nedskärning av vår enskilda levnadsstandard. Därs. 1933, nr 24, s. 4.
9) (i fackspr.) till 8 b, 12 b: sönderdela (ngt, särsk. papper) i mindre delar (ark o. d.) gm skärning; särsk. i uttr. nedskära ngt i ark o. d. Elge BoktrK 120 (1915).
-SKÖLJA, -ning.
I. (tillf.) intr., till 1, 2, 3: skvala l. strömma ned. Hiärne 2Anl. 195 (1706); möjl. till II 1. Östergren (1933).
II. tr.
1) till 1, 2, 3, om rinnande vätska, ström, våg o. d.: skölja (ngt) loss l. bort från dess plats o. dyl. o. föra det med sig ned (till l. i ngt). DeFoë RobCr. 43 (1752). Rinnande vatten, som nedskölja bergens affall. Stiernstolpe Cuv. 21 (1821).
2) (ngt vard.) till 3 a, betecknande att man dricker ngt i samband med förtäring av ngt (i sht för att underlätta nedsväljandet av torr föda l. av ngt illasmakande o. d.); dels om person, i uttr. nedskölja ngt med ngt, dels med subj. betecknande drycken. Hela denna måltid nersköljes slutligen med en stor mugg kallt vatten. Gosselman Col. 2: 116 (1828). TurÅ 1905, s. 95. särsk.
a) (tillf.) i fråga om dryck som man häller i ett djur för att få ned medicin o. d. PH 6: 3899 (1756).
b) bildl. Posten 1768, s. 124. Jag skall .. nedskölja med punsch hvar och en anmärkning, som kommer mig på tungan. PoetK 1820, 1: 31. särsk. i uttr. nedskölja förargelsen, förtrytelsen, förtreten (med sprit o. d.), gm att dricka sprit o. d. döva l. slå bort sin förargelse osv. Palmblad Nov. 1: 195 (1840). Jag var just i begrepp att aflägsna mig, för att med ett glas punsch nedskölja förtrytelsen, då (osv.). Blanche Tafl. 401 (1845). Holmgren BlåmKist. 111 (1913).
3) (tillf.) till 3 a: hälla ned (dryck), dricka. Snellman Tyskl. 198 (1842).
Spoiler title