SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄLLNING fäl3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. fældning]
vbalsbst. till FÄLLA, v. — särsk.
1) till FÄLLA, v. 4 o. 5; nästan bl. i ssgr. — jfr BARR-, BLAD-, BLOM-, FRÖ-, HORN-, LÖV-, SKAL-FÄLLNING m. fl.
2) (i fackspr.; i sht kem.) till FÄLLA, v. 8 o. 9; särsk. konkret, om produkten av fällningen: avlagring, avsöndring, utfällning, bottensats, sediment, grummel; i fråga om kemisk fällning ofta: precipitat. Fällning med Alcalisk lut. VetAH 1754, s. 55. Den glödgade fällningen. Berzelius Kemi 1: 431 (1808). Sedan den i en flaska hemtagna snön smält, bildade sig på bottnen en fällning af svartaktigt röd färg. BotN 1863, s. 31. — jfr BLY-, INDIGO-, JÄRN-, KOPPAR-, MYRMALMS-, SLAM-, UT-FÄLLNING m. fl. — särsk.
a) (†) till FÄLLA, v. 8 a: spillning. Den torkade fällningen (av elefanten) fyller på sine ställen bristen på Tobak. Svartz PVetA 1797, s. 38. QLm. I. 1: 45 (1833). — jfr BOSKAPS-FÄLLNING.
b) bildl. För min del känner jag huru en fällning af förakt och likgiltighet mot det tvåbenta slägtet sätter sig på bottnen af mitt hjerta. Tegnér (WB) 5: 500 (1825).
3) till FÄLLA, v. 18 b; äv. mer l. mindre konkret; särsk. om plats där skogen blivit avvärkad: hygge; jfr FÄLLE, sbst.1 2RARP 5: 690 (1727). Med bibehållande af .. (planlös kolning) finnas alltid fällningar hela skogen igenom. JernkA 1846, s. 86. — jfr EK-, KVIST-, SKOGS-, STORM-, SVEDJELANDS-, SYR-, TIMMER-, TOPP-, TRÄD-, VINTER-FÄLLNING.
4) gymn. till FÄLLA, v. 23 a: kroppsrörelse, huvudsakligen åvägabragt gm tyngdkraftens invärkan o. utförd i en ledgång, medan övriga ledgångar i möjligaste mån bibehållas oförändrade; äv. konkretare. Bålen får en starkare fällning, men icke böjning framåt med hufvudet fullt uppburet. Verd. 1891, s. 108. — jfr BAKÅT-, FRAMÅT-, RYGG-FÄLLNING m. fl.
5) fisk. till FÄLLA, v. 24; äv. konkretare. Knöppel Vildm. 72 (1915). — jfr VIND-FÄLLNING.
6) till FÄLLA, v. 25: sänkning; särsk. (†) konkret. Barchæus LandthHall. 80 (1773). Nedsattsen eller fällningen .. inuti Sluss-pråmen håller .. 6 fot. VetAH 1811, s. 87.
7) (numera bl. i Finl.) till FÄLLA, v. 25 b: sänkning; äv.: utdikning. — jfr KÄRR-, SJÖ-FÄLLNING.
8) (i sht i fackspr.) till FÄLLA, v. 30; särsk. mer l. mindre konkret, om det sätt varpå ngt är infogat (de urtagningar som gjorts för sammanfogningen) l. om själva det stycke som infogats. Witt Skeppsb. 49 (1857). Fällning säges vara hel .. l. half .., beroende af huruvida änden af det ena timret helt och hållet eller blott till en del nedfälles i det andra. NF 5: 564 (1882). Rälen .. får .. på utsidan en fällning af 10 mm. djup i hvarje sliper. TT 1901, Allm. s. 341. — jfr IN-, SAMMAN-FÄLLNING.
Ssgr (i allm. till 2; i fackspr., i sht kem.): FÄLLNINGS-BASSÄNG. Kloakvattnet utpumpas i en fällningsbassäng. TT 1891, s. 208.
-BUKT. [jfr BUKT 3] (numera mindre br.) sjöt. till FÄLLA, v. 22 a: den del (ungefär motsvarande avståndet till bottnen) av ankartåget som utstickes (utsläppes), innan ankaret fälles; förhandsbukt. Ekelöf Skeppsm. 107 (1881).
-LAND. (förr) till FÄLLA, v. 18 c. I finntorpens skattläggningshandlingar .. talas det .. om ”fällningsland”, hvarmed afses granskog, hvilken, såsom mindre värdefull, fälldes till svedjeland. Modin GTåsjö 79 (1916).
-MEDEL. kem. ämne som (i fast l. flytande form) tillsättes en lösning för att därur utfälla ett visst ämne; jfr REAGENS. Rinman 1: 404 (1788).
(1) -TAND. (†) mjölktand. Florman Anat. 1: 211 (1823).
-TID. särsk.
1) (mindre br.) till 1, i fråga om fågel: ruggningstid. Några (simfåglar) .. fälla vingpennorna på en gång, så att de under fällningstiden icke kunna flyga. Nilsson Fauna II. 2. 2: 185 (1834). Thorell Zool. 2: 145 (1861).
2) till 3. Vadel eller fällningstiden af Rundholt är i vinter-månadernes Nedan. Raab Reg. 1746, 1: 36.
-VÄTSKA. kem. vätska som användes ss. fällningsmedel; vätska som är kvar, då fällningen är gjord. Nyblæus Pharm. 299 (1846). Ahlberg FarmT 37 (1899).
Spoiler title
Spoiler content