SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NEDSLÅ ne3d~slå2 l. (i sht vard.) NERSLÅ ne3r~, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) NEDERSLÅ ne3der~, v. -slår, -slog, -slagit, -slagen (se för övr. SLÅ, v.). vbalsbst. -SLAGELSE (se d. o.), -SLAGNING, -SLÅENDE; jfr NEDSLAG.
Ordformer
(ned- 1586 osv. nedder- 1592. neder- (-dh-) 15261928. ner- (-ee-, -eh-) 1673 osv. nid- (-dh-) c. 16001642. nider- (-dh-) 1527c. 1618. Se för övr. SLÅ, v.)
Etymologi
[fsv. niþer sla; jfr d. nedslaa, nor. nedslå, mnt. nedderslān, t. niederschlagen; av NED, adv., o. SLÅ, v. — Jfr NEDSLAGEN, NEDSLÅENDE]
Anm. Beträffande ordets bruklighet i förh. till den fria förb. SLÅ NED se anm. 2:o sp. 273.
I. tr.
1) slå till (ngt) så att det faller ned; jfr NED, adv. 1. OPetri Kr. 185 (c. 1540). Frukterna afplockas för hand eller nedslås med stänger. Elfving Kulturv. 174 (1895).
2) med slag driva l. pressa ned (ngt, särsk. påle, spik o. d., i ngt); jfr NED, adv. 3. Bureus Suml. 54 (c. 1600). Kraan, (dvs.) it wercktyg, hwar uti är en stor jernbult til at nederslå pålar med. Spegel 237 (1712). (Gatläggningsmaskinen) är afsedd att medelst en vibrerande hammare ombesörja nedslåendet af gatsten. SD(L) 1901, nr 533, s. 2. En borrbrunns anläggande på det sätt, att järnrör nedslås till det vattenförande lagret i jorden. Arcadius Folksk. 16 (1903). — särsk. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv.
a) i uttr. nedslå sina bopålar, äv. (numera bl. tillf.) sin boning, sin hydda, sitt läger o. d., bosätta sig resp. slå läger o. d.; jfr II 1. KKD 3: 208 (1711). Lagerbring 2Hist. V. 3: 52 (1780: sina .. Boningar). Jag (skulle) önska, att Du nedslog Dina bopålar vid Lundagård. 3SAH XLVII. 2: 88 (1836).
b) (i fackspr., numera mindre br.) åstadkomma (borrhål, schakt o. d.) gm jord- l. bärgborrning o. d. HC11H 13: 11 (1697). Stora Schacht .. äro nedslagne .. til 100 famnar och deröfver. Hülphers Dal. 393 (1762). Ett borrhål, som nedslogs. SvGeolU Ca 6: 57 (1915). (†) Malmfällt och därpå nedslagne Grufvor. Rinman JärnH 1055 (1782).
3) (utom i b numera knappast br.) med avs. på sak: slå till (ngt) så att det faller omkull, slå l. störta omkull; äv. med saksubj.; jfr NED, adv. 5 b. Linc. (1640; under affligo). — särsk.
a) med avs. på träd, skog o. d.: fälla; hugga ned; riva l. störta omkull; äv. med saksubj. (särsk. betecknande blåst o. d.). Så haffve vij förnummet, ath udi Elffzborgz länn och flerestedz udi Vestergötlandh udi thenne förlidne åår en stoor hoop ekeskogh aff storm och blåst nederslagen vare skall. G1R 22: 442 (1551). Alla vackra träd han nedslår. Collan Kalev. 1: 22 (1864).
b) (fullt br.) om rägn, oväder, storm o. d., med avs. på växande säd, blommor o. d.: slå till marken; äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande sädesfält o. d. I år hafver hagel nederslagit och förderfvat seden uthi Agundarydz prestagårdh och sochn. OxBr. 12: 175 (1615). SD(L) 1897, nr 301, s. 2.
c) (†) med avs. på gräs, säd o. d.: avmeja, hugga, slå. Kalm VgBah. 249 (1746). Gadd Landtsk. 2: 431 (1775). Hahnsson (1898). jfr: Mit hierta är nedherslaghit som grääsz och förtörkat. OPetri MenFall N 6 b (1526); jfr 12.
d) med avs. på byggnadsvärk, staty o. d.: störta omkull, riva ned, lägga i ruiner o. d. OPetri Kr. 43 (c. 1540). Han skal boo j nedherslaghna städher, ther ingen hws äro, vthan liggia j enom hoop. Job 15: 28 (Bib. 1541). Stormestycken bådhe store och små, / Medh huilke tu kant murer nedher slå. Holof. 5 (c. 1580). Vthi Auszburg bleff S. Vlrici Kyrckia all nidherslaghen aff storm. L. Paulinus Gothus Com. 97 (1613). Wikner Pred. 311 (1875).
e) riva l. bryta (tält o. d.). KrigVAT 1847, s. 359.
4) (†) med avs. på levande varelse: fälla (se FÄLLA, v. 17, 18, 19), slå till marken o. d.
a) med avs. på person: fälla omkull, slå till marken; nedgöra, döda; besegra l. slå i strid; jfr NED, adv. 5 b. Herre statt vp, offuerfall honom och nedherslå honom. Psalt. 17: 13 (Bib. 1541); jfr slutet. Wårt krigzfolck som war j Engellhollm är alt nedhslaget aff ett starckt partie som kom från Landz-Crona. VDAkt. 1678, nr 147. Jag .. nedslog vakten (med svärdet). Ling BlotSven 142 (1824). Collan Dikt. 30 (1864). Sundén (1887). särsk. bildl.: störta, ”slå till marken”; äv. med saksubj.; jfr 12 a. The högt haffwa besithne warit, haffwer han nedherslaghit och the ther ringa och föractadhe warit haffwa, hafwer han vpsatt. OPetri MenFall I 6 a (1526). (Den stora uppgiften) har .. makten att nederslå i ringhet och ödmjukhet. Flensburg KyrklT 232 (c. 1875).
b) med avs. på djur: fälla, döda, nedlägga; slakta, ”slå ut”. Hwilken .. sigh således förgrijper, at han något Elgediur nidslår. Schmedeman Just. 190 (1620). (Det) är lämpligast att nedslå .. alla af lungsjuka angripna nötkreatur. Lundberg HusdjSj. 582 (1868).
5) med avs. på sak: fälla ned (se FÄLLA, v. 23); jfr NED, adv. 5. Jag .. ögnalåck nedslår. Broms Vitt. 371 (1715). Väpnaren Erik Gregersson .., som i skölden förde tvenne nedslagna vingar. Styffe Un. 293 (1880). Två personer rusade fram .. (till droskan) och nedslogo suffletten. Heidenstam Tank. 178 (1899). jfr: 1 uthdragen Furu Säng 1 nederslagen Dito. BoupptSthm 14/7 1687 (bet. oviss). — särsk.
a) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om hatt o. d.: vars brätten böjts ned l. hänga ned. Osbeck Resa 11 (1751, 1757). Tersmeden Mem. 1: 169 (c. 1780).
b) (†) med avs. på händerna: låta sjunka ned; i sht i bildl. uttr. ss. beteckning för ovärksamhet. Herdarne och Herdinnorne stå med nedslagne händer och se på hvarandra. Lalin Arachne 34 (1750). Ödmann StrFörs. 1: 454 (1800).
c) (†) med avs. på huvudet l. ansiktet: rikta mot marken l. böja ned (särsk. ss. uttr. för ödmjukhet l. sorg l. skam o. d.). Hust(ru) Kerstinn hafuer intet behoff för theras Lefuerne blygas eller Huffwudet ibland ehrligit Folck nederslå. VDAkt. 1660, nr 69. Visandes sin andacht .. med nederslagit ansichte til jorden. KyrkohÅ 1904, s. 53 (1719). Rääf Ydre 1: 111 (1856).
d) med avs. på ögonen l. blicken: rikta ned mot marken l. sänka (särsk. ss. uttryck för ödmjukhet l. blygsel l. skam). The som sigh ödhmywka, them vphögher han, och then som sijn öghon nedherslåår, han skal bliffua frelst. Job 22: 29 (Bib. 1541). Nu när Mats åt henne nalkas / Blygt hon ögat nederslår. Envallsson Bob. 48 (1788). Jonas satt med nedslagna ögon. Siwertz JoDr. 409 (1928).
e) (†) i uttr. nedslaget l. nedslagna hår, utslaget, fritt hängande hår. RelCur. 49 (1682). SvMerc. 1765, s. 81.
6) (numera bl. tillf.) gm slag (bearbetning med slagvärktyg) göra (ngt) lägre l. sänka (ngt) l. jämna (ngt) med underlaget l. marken o. d.; jfr NED, adv. 6. Sexkantigt Bult-jern göres på det sättet, at stången först smides uti en sned fyrkant, hvarpå de 2 högsta hörnen nedslås. Rinman Jernförädl. 153 (1772). (Profeten Esaias) kunde nederslå högarna, såsom han upprättade dalarna. Topelius Planet. 2: 164 (1889).
7) (tillf.) komma (skum) att lägga sig; jfr NED, adv. 5 c, 6. Användning af ånga, olja eller fett för att nedslå skummet. TT 1897, K. s. 1.
8) (†) kem. fälla (se FÄLLA, v. 9), utfälla; äv. i passiv form med intr. bet.: utfällas, sjunka till botten, avsätta sig; om gas äv.: kondenseras, övergå till flytande form; äv. med saksubj. betecknande medel som åstadkommer utfällningen; jfr NED, adv. 1. Hiärne Förb. 20 (1706). Desse Particulæ frigoris .. äro antingen upvittrade utur sielfva Grunden; eller ock utur Luften nedslagne. Tiselius Vätter 1: 79 (”109”) (1723). Guldet utfäldes med järnvitriol och nedslogs medelst fällning med blysocker. JernkA 1892, s. 47.
9) (†) skrota l. smälta ned (ngt); jfr NED, adv. 12 b. JönkTb. 134 (1538). Ehuru den (dvs. kannan) nu var nedslagen samt lock och handtag fråntagne (igenkändes den dock som den från kyrkan bortstulna kannan). VDAkt. 1789, nr 472.
10) boktr. förse (sida) med nedslag (se d. o. 13); jfr NED, adv. 1 c. Elge BoktrK 111 (1915).
11) (utom i a numera knappast br.) minska, sänka; åsätta lägre värde; nedsätta. PJAngermannus PMagni E 2 b (1605). (Han) utverkade .. hos Påfven, at Vacance-Taxan för Lund, som tilförne var 4000 Guldgulden, nu blef nedslagen til 2000. Lagerbring 1Hist. 4: 353 (1783). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) med avs. på pris: sätta ned, sänka, slå ned. Sundén (1887).
b) (†) åsätta (mynt o. d.) ett lägre värde; sänka (myntkurs). VGR 1721, Verif. s. 82. Bara Cursen nederslås, / Bättre köp på bränvin fås. Bellman (BellmS) 1: 66 (c. 1770, 1790). De utlöpande kopparören eller runstycken nedslogos med ens till halfva värdet. Geijer SvFolkH 3: 306 (1836). BL 14: 2 (1847; om förh. 1719).
12) bildl.: nedgöra, tillintetgöra, krossa o. d.
a) (numera knappast br.) med avs. på person, folk, rike o. d.: nedkämpa, underkuva, besegra; nedgöra; jfr NED, adv. 5 b, 12. Västra Romerska Riket blef först nedslagit. Dalin Montesquieu 169 (1755). Nedslå Folket. Björnståhl Resa 2: 118 (1773). Sina häftiga fiender sökte han med satirisk bitterhet nedslå. Broocman TyUnd. 1: 39 (1807). Alexanderson Sept. 37 (1868).
b) med avs. på (i sht fientlig) handling, t. ex. uppror, motstånd o. d. Bergklint Vitt. 234 (1772). Under stor grymhet nedslogs .. upproret. KyrkohÅ 1932, s. 57.
c) (numera knappast br.) med avs. på skäl, argument, påstående o. d., förr äv. person: vederlägga, gendriva, motbevisa, kasta överända; äv. med saksubj. At niderslå thet argumentit är honom omögheligit. OPetri PGalle H 2 a (1527). Alla invändningar häremot af det klassiska systemets anhängare nedslås af erfarenheten. Geijer I. 4: 405 (1839). Jag kan utan skryt säga, att jag i förra veckan som posterior opponens (dvs. andre opponent) grundeligen nederslog dominus Bång. Topelius Fält. 2: 49 (1856). Framtiden 1877, s. 495. Östergren (1933).
d) med avs. på ngns (livs)mod l. (muntra) sinne l. förhoppningar l. på person med tanke på dennes (livs)-mod osv.: krossa, tillintetgöra resp. bryta ned l. göra nedslagen l. modfälld o. d.; äv. med saksubj.; jfr NEDSLAGEN 1. Nedslå ngns mod l. sinne, göra ngn modfälld. Icke låta sig nedslå l. nedslås. Nohrborg 407 (c. 1765). Tro icke att en sann Gudsfruktan förjagar Ungdomsglädjen, nedslår sinnet. Hagberg Pred. 2: 73 (1815). Den unga flickan nedslår icke hans hopp. Ljunggren SmSkr. 3: 64 (1878, 1881). (Cecilia Vasa) besatt .. en energi, som lät henne stå ut med fattigdom och nöd, utan att nedslås. Wieselgren GDag. 46 (1900). Ett levnadsmod som aldrig lät sig nedslås av olyckor. SuntFörn. 1932, s. 376.
e) (†) i uttr. nedslå ngns fröjd l. tröst, beröva ngn hans glädje l. tröst. Humbla Landcr. 162 (1740). 2SAH 40: 563 (1865).
f) (†) påbjuda l. på annat sätt åstadkomma nedläggandet av (ett rättegångsmål). Snellman Tyskl. 73 (1842).
g) i allmännare anv.: nedkämpa, nedgöra, göra slut på; göra vanmäktig; besegra, övervinna; krossa, tillintetgöra; omintetgöra; numera bl. tillf., med anslutning till annan, bruklig anv. av ordet. FörsprRom. 5 b (NT 1526). (Pris vare Gud) som thz hadhe beslutet så, / och wille dödhen nidherslå. GudlVis. A 6 a (1530); jfr a. För then skul vppenbaradhes Gudz Son, at han skulle nedherslå dieffuulsens gerningar. 1Joh. 3: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra om intet). Egentligen är aktning föreställning af et värde, som nerslår min egenkärlek. Boëthius Kant 17 (1797). Den outtömliga qvickhet, med hvilken .. (Voltaire) nedslog alt, som stälde sig i hans väg. Nyblæus Forskn. I. 1: 53 (1873, 1879). Nedslå ngns högmod. Östergren (1933); jfr d.
13) (vard.) bildl., i uttr. nedslagen i skorna l. stövlarna, grundligt slagen, ”knäckt”, ”tillplattad”. HågkLivsintr. 19: 218 (1938).
II. refl.
1) (numera knappast br.; se dock slutet) bosätta sig; slå sig ned; jfr NED, adv. 5 c. RARP 3: 167 (1641). En ny undergjörare, .. som nedslog sig här 1854. Rääf Ydre 1: 143 (1856). — särsk. (vard., skämts.) i p. pf., med ordlekande anslutning till NEDSLAGEN, p. adj. 1. Sitt här. Var så god och känn dig nedslagen. Hedberg VackrVTänd. 286 (1943).
2) (†) kem. avsätta sig; jfr I 8. Vattenångorna condenseras eller nedslå sig på graniten. Rothstein Byggn. 78 (1856).
III. intr.: hastigt röra sig genom luften l. rymden ned till (l. mot) ngt, särsk. till marken l. vattenytan l. ett föremål på marken osv., ofta med tanke särskilt på beröringen med l. anslaget mot marken osv.; göra nedslag; jfr NED, adv. 1; dels i förb. med prep. l. i, dels utan prep.-bestämning; numera nästan bl. i p. pr. o. p. pf. samt ss. vbalsbst. -slagning o. -slående.
1) om fågel, insekt o. d.
a) om en fågels osv. flykt i riktning ned, särsk. flykt ned till en plats för att sätta sig l. slå sig ned där. Landsm. XI. 1: 104 (1701). Luftens härar nederslå / Uti en löfrik park. Wallin Vitt. 1: 59 (1813). De nedslående tranorna höjde åter benen i bakåtriktad ställning. Jäg. 1897, 2: 46.
b) störta sig ned l. kasta sig över ett byte, slå ned (på ngt); äv. bildl. Såsom örnar, ha .. (riddarborgarnas) fordna ägare byggt sina nästen på dessa klippors .. spetsar, och derifrån nedslagit på sitt rof. Geijer Minn. 151 (1825, 1834). Hahr HbJäg. 194 (1865).
2) om åskan, blixten o. d., för att beteckna att blixten rör sig ned till o. kommer i kontakt med (ett föremål på) marken l. vattenytan o. d. Murberg FörslSAOB (1793). Det förmenas att åskan aldrig nedslår utan att döda något Troll. Rääf Ydre 1: 45 (1856). Den nedslående blixtens riktning. TT 1877, s. 141.
3) om projektil o. d. SD 1899, nr 603, s. 2.
4) idrott. om person vid hopp o. d. Nerslagningen (i ett svikthopp) skall ske på sviktens yttersta ända. NordIdrL 1904, s. 139.
Ssg: (III) NEDSLAGNINGS-MÄRKE. märke där ett föremål vid nedslaget träffar marken. Spjutets nedslagningsmärke. IdrBibl. 3: 53 (1918).
Spoiler title