SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOTARIAT 1taria4t l. nωt1-, l. 01—, n. ((†) m. l. f. HärnösDP 1661, s. 57, Därs. 1695, s. 390); best. -et (ss. m. (l. f.) -en); pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. notariat, eng. notariate, fr. notariat, mlat. notariatus; till NOTARIE, sbst.1]
(i fackspr.) syssla l. befattning ss. notarie (i vissa fall äv. innefattande räkenskapsföring o. d.); äv. (ss. första led i ssgr) om institution (l. del av institution) som handhar ärenden av samma slag som dem en notarie brukar handlägga (i vissa fall äv. inbegripande pänningförvaltning o. d.). ConsAcAboP 1: 423 (1649). K. Bror lärer veta, at Norberg får fulmacht på Notariatet. Bark Bref 1: 202 (1704). (Anslag) till kyrkoherden i församlingen för hans syssla med kyrkans räkenskaper (pastors notariat). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 52, s. 19. — jfr KONSISTORIE-NOTARIAT.
Ssgr: A: NOTARIAT-ATTEST, se B.
-AVDELNING~020. bankv. avdelning i bank som mottager värdehandlingar till förvar l. förvaltning, lämnar råd o. hjälp vid kapitalplacering, utför juridiska uppdrag o. d. SthmEnskBankBer. 1890, s. 1. —
-BEVIS, -INSTRUMENT, se B.
-RÖRELSE. bankv. jfr -avdelning.
-ÄMBETE, se B.
B: NOTARIATS-ATTEST. (notariat- 1873. notariats- 1824 osv.) jur. attest som är utfärdad av notarie resp. notarius publicus. DA 1824, nr 40, s. 4.
-BEVIS. (notariat- 16331918. notariats- 1891 osv.) jfr -attest. OxBr. 11: 638 (1633).
-INSTRUMENT. (notariat- 1910. notariats- 1815 osv.) jur. handling som är utfärdad av notarie resp. notarius publicus. AJourn. 1815, nr 116, s. 3.
-INTYG~02, äv. ~20. intyg av notarie resp. notarius publicus. 2VittAH XXXII. 4: 23 (1895).
-PÄNNINGAR, pl. (förr) avgift som erlades av kyrkoherdarna till domkapitlets expedition. Hall KultInt. 118 (i handl. fr. 1643; i Västerås stift). BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 33 (i Lunds stift).
-ÄMBETE. (notariat- 1635. notariats- 1691) (†) notariat. Schroderus Os. 2: 184 (1635). VDAkt. 1691, nr 11.
Spoiler title
Spoiler content