SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OBROTTSLIG ω3~brot2slig, adj.; adv. = (†, G1R 1: 86 (1523), Ullman Frök. 60 (1780)), -A (†, RA I. 1: 5 (1522), Serenius Gg 3 b (1757)), -E (†, RA I. 1: 4 (1522), Svart G1 72 (1561)), -EN (G1R 1: 59 (1523) osv.), -ET (†, G1R 1: 99 (1523)), -IT (†, SvTr. 4: 125 (1528), OPetri Kr. 200 (c. 1540)), -T (Frese AndelD 62 (1726) osv.).
Ordformer
(o- 1522 osv. u- (v-) 1540—1553. -brode- 1540. -brodhs- (-brodz-) 1555—1625. -brosse- 1601. -brot- (-broth-) 1523—1528. -brothe- 1522. -brotte- 1663. -brotts- (-å-, -ts-, -(t)tz-) 1523 osv. -brudz- 1546—1579. -brute- (-w-, -th-) 1523—1524. -brutz- 1524—1557. -bröthe- 1522. -brötz- (-ttz-) 1561—c. 1585. -lega, adv. 1523. -leghen, adv. 1524. -lica, adv. 1522. -lig 1522 (: obröthelige, adv.), 1555 (: obrodzlige, pl.) osv. -ligen, adj. 1553—1617)
Etymologi
[fsv. obrutliker, adj., obrutlika, adv.; av O- 1 o. BROTTSLIG]
1) (numera knappast br.) icke brottslig; oskyldig; oförvitlig. Han ær vbrotzligen i th(en)ne saack. 2SthmTb. 3: 9 (1553). Lefva obrottsligen. Dalin (1853). Risberg HorSat. 10 (1922).
2) (i sht i högre stil) som icke (under några omständigheter) brytes l. kränkes, som icke kan l. får brytas osv.; som skrupulöst hålles l. iakttages l. skall hållas osv.; osviklig, orygglig; numera bl. om visst (utlovat l. påbjudet) uppträdande l. visst förhållande till ngn l. mellan olika parter; förr äv. om ed, traktat, lag o. d.: okränkbar. Obrottslig lydnad. Chesnecopherus Skäl M 2 a (1607). Honora .. tackade Sophia och låfvade henne en obrottslig trohet. Ekelund Fielding 99 (1765). Konungens Secreta Insigel .. gjorde Tractaten helgad och obrotslig. Lagerbring 1Hist. 4: 109 (1783). Ett ämne, hvarom kaptenen iakttog obrottslig tystnad. Lundquist Jacobs Landb. 278 (1909).
3) ss. adv.: osvikligt, oryggligt, skrupulöst. RA I. 1: 5 (1522). Stilleståndet skulle obrottsligen efterlefvas. Hallenberg Hist. 5: 63 (1796). Ambrosiani SvSkåämb. 12 (1920).
Avledn.: OBROTTSLIGHET3~200 l. ~002 (obro´ttslighet Weste), r. l. f. (numera knappast br.)
1) till 1. (Han giver) sin obrotzligheet widhlöftigt .. tilkenna. Schroderus Sleid. 177 (1610). Nordström Samh. 2: 63 (1840).
2) till 2. Vänskapens obrottslighet. Murberg FörslSAOB (1791). Östergren (1933). (†) Fredens, fördragets, öfverenskommelsens obrottslighet. Murberg FörslSAOB (1791).
Spoiler title
Spoiler content