publicerad: 1955
PÅLYXA på3l~yk2sa, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2828), r. l. f., äv. POLYXA pω3l~ l. på3l~, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er, äv. att hänföra till sg. -yx l. -yxe, se nedan); förr äv. PÅLYX l. PÅLYXE l. POLYX l. POLYXE, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (Bureus Suml. 35 (c. 1600), Lagerbring 1Hist. 2: 82 (1773)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. -yxa, ArkliR 1553, Brahe Kr. 36 (c. 1585)).
Ordformer
(pol- 1553—1941. poll- 1614. pool- 1620. pooll- 1553. pul- 1561. pål- (påål-) 1553 osv. — Se för övr. YXA, sbst.)
Etymologi
[fsv. polöx, polyxe, pulöxe m. m.; jfr fd. poløxe; sannol. av mlt. polexe, pollexe; jfr mnl. polaex, pollaex (ä. holl. polaks), meng. polax, pollax (eng. pole-axe); av YXA, sbst., o. det ord som föreligger bl. a. i mlt. pol (gen. polles), huvud, topp, holl. pol, huvud, topp m. m., eng. polle, poll, huvud, hjässa m. m. (eng. poll), o. POLL, sbst.1, PULL, sbst.2; ordet torde urspr. ha betecknat en stridsyxa vars nacke slutar med en pik l. hammare (jfr fsv. polöxa nakke, om dylik pik l. hammare)]
i sht hist. benämning på ett under medeltidens senare del o. nyare tidens början använt (långskaftat) vapen i vars ena ända en yxa o. en l. flera pikar l. hakar o. d. (l. enbart pikar l. hakar osv.) voro anbragta; i framställningar rörande ä. förh. med betydelsen fattad o. modifierad på olika sätt; äv. bildl.; jfr HÄLLEBARD samt STRIDS-HAMMARE o. RYTTAR-HAMMARE. ArkliR 1553, avd. 4. (Folket i Moskva rusade till) somblige haffuandes kniplar (dvs. knölpåkar) vthi händerna .. somblige långa spitzar och Pollyxar. Petreius Beskr. 2: 177 (1614). Til fullvapnen räknades pålyxen ..: Hon var försedd med åtskillige egg och uddar Såsom först spetsen i ändan på sjelfva skaftet; sedan på ena sidan bladet .. och tvärt emot på andra sidan en något längre järn-pigg, krokot ock uddhvass, eller skapad som en half-måne. 1VittAH 1: 160 (1755). Til det .. breda slaget (av yxor) inbillar jag mig, at man räknade Pålyxor ..; nog starka at afhugga pålar och palisader. LMil. 2: Föret. 9 (1764); jfr PÅL-YXA, sbst.1 De .. dräpas med ovettets pål-yxa. Snällp. 1848, nr 42, s. 2. HT 1932, s. 357 (om ä. förh.). (†) Almogen sitter på sprong, och wilia bära pulyxene öffuer huffwdet på migh (dvs. G. I). Svart G1 98 (1561); jfr BÄRA, v. 5 b α β'.
Spoiler title
Spoiler content