SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIGG pig4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. pigger; jfr d. pig, nor. pigg; rotbesläktat med PIK, sbst.1 — Jfr PIGGA, sbst.]
1) spetsig tapp l. tagg l. pik l. spets l. udd som sticker ut från ytan av ett föremål l. utgör ändan av ett (långsträckt) föremål (t. ex. en käpp). ArkliR 1561, avd. 3 (1563). En käpp med en pigg på änden. Sahlstedt (1773). Hvass som piggarne på cylindern till en speldosa. Lindqvist Dagsl. 1: 88 (1898). Skridskorna voro (på 1870-talet) av trä med en skena i kölen; de fästes medelst en pigg, för vilken borrades ett hål i klacken. Linder Tid. 142 (1924). Båtshakarna ligger i .. (flottkarlarnas) händer med skaften och piggarna så nära varandra, att det ser ut som om de vore hopkedjade. Johnson Nu 158 (1934). — särsk.
a) om spetsig utväxt på en levande varelse.
α) tagg l. stickande borst o. d. på ett djur (jfr β); särsk. om igelkottens taggar. Schroderus Comenius 206 (1639). Unga igelkottars mjuka piggar. Stuxberg (o. Floderus) 2: 374 (1902). Framför vardera ryggfenan har (pigghajen) en kraftig tagg eller pigg. 4Brehm 12: 663 (1929).
β) (i vissa trakter) om outvecklad, frambrytande fjäder hos fågel; särsk. om de blodfyllda, frambrytande fjädrarna på slaktat fjäderfä, som måste plockas bort; jfr PINNE 3 c β. VerdS 117: 23 (1903). Hörlén GSed. 126 (1914).
γ) [sv. dial. pigg, pegg (Hof DialVg. 222 (1772))] (†) om finne l. liten böld o. d. En mängd piggar eller hettblommor, genom salt torrföda uppkomne. Wingård Minn. 7: 95 (1847). Sundblad GBruk 384 (1888).
δ) (†) penis?; jfr PICK, sbst.3 3. At en af en Morian hafvande blefven piga födt ett Piltebarn med en svart pigg. BokvGP 58 (1721).
ε) (†) horn.
α') oeg., om de horn som vid depositionen sattes på novitiens hatt. BrölBesw. 343 (c. 1670).
β') bildl., = HORN 1 j η. Om jag en Fröken til Hustru vill ta, / .. Jag dock, liksom andre, det ödet kan ha, / At piggar mig växa i pannan. Envallsson Kopparsl. 2 (1781).
ζ) (†) i allmännare anv., om spetsigt utskott o. d. Siöstiernor med deras piggar, strålar, leder och fötter. Bromell Berg. 46 (1730). (Huden på vår kropp) har många små piggar, som nerverne gå till. Rosenstein Comp. 223 (1738). SvSaml. 1: 19 (1763).
b) om spetsig utväxt på l. del av en växt; tagg, torn o. d. VetAH 1749, s. 62. I stället för en enda duglig, armstjock rot bildas (hos moroten under vissa förutsättningar) många små, spensliga piggar. Carling Morotsk. 20 (1827). Spetsigare och styfvare piggar på qvistarne utmärka den vilda sorten (av päronträd). Ström Skogsh. 83 (1830). — särsk. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) brodd (av säd l. gräs); groddskott; groddöga; äv. koll. Rudbeck Atl. 1: 34 (1679). Humble-Tågorne .. (läggas med) ändarne hvar androm närmare, när Piggarne, sprången el. ögonen längre ifrån hvar andra utveta. Broman Glys. 3: 52 (c. 1730). Björkman (1889; på malt). jfr GRO-, GRODD-PIGG.
c) om vissa föremål som mer l. mindre likna en pigg. Ihre (1769).
α) istapp; numera nästan bl. i ssgn IS-PIGG. Snoilsky 3: 108 (1883).
β) (numera bl. tillf.) i annan anv.: tapp, spets l. dyl. Stolpiller giorda af Fläsk .. eller Piggar af inkokad Honing. Block Ludwig 25 (1717). Åkerman Stångj. 95 (1839).
2) benämning på ngt som är försett med pigg(ar) l. tagg(ar) o. d.
a) redskap försett med pik(ar) l. tagg(ar); numera i sht i ssgn BRÖD-PIGG. En pigg, hvarmed man pickar bröd. Sahlstedt (1773). Sundén (1888).
b) (†) om spigg (som har taggiga fenstrålar). SkandFisk. 20 (1836). Lilljeborg Fisk. 1: 344 (1884).
c) om växt; i ssgn LJUNG-PIGGAR.
Ssgr (till 1): A: PIGG-BAND.
1) boktr. på stoppcylinderpress: med ”piggar” försett gummiband med uppgift att hindra att tryckarken smetas ner gm att komma i direkt beröring med de stavar som kasta ut arken. NordBoktrK 1912, s. 109.
2) [jfr nor. pigghalsbånd] hundhalsband, utvändigt besatt med piggar (till skydd mot vargar), spikhalsrem. Levander DalBondek. 1: 42 (1943).
(1 a) -BÄRANDE, p. adj. om djur: försedd l. besatt med piggar. Möller (1790).
(1 a) -FISK. [jfr d. pigfisk] (numera mindre br.) zool. igelkottfisk. NF (1888). Hägg Örl. 250 (1943).
(1 a) -FLUNDRA. (†) piggvar. VetAH 1806, s. 203.
-FORMAD, p. adj. —
-FORMIG. Kolthoff DjurL 626 (1901).
(1 b) -FRÖ, n. [jfr d. pigfrø, nor. piggfrø, ävensom det (äldre) nylat. släktnamnet echinospermum] bot. växt av släktet Lappula Gil. (Echinospermum Sw.), med delfrukter vilkas kanter äro försedda med en l. två rader av hullingborst; särsk. om arten Lappula echinata Gil. Fries BotUtfl. 2: 135 (1852). Ursing SvVäxt. Faner. 212 (1944). jfr grus-, häng-, norrlands-piggfrö.
Ssg: piggfrö-släkte(t). bot. släktet Lappula Gil. (Echinospermum Sw.). Nyman VäxtNatH 1: 114 (1867).
-FULL. (†) full av piggar l. taggar o. d. Retzius Djurr. 128 (1772). Dens. FlVirg. 79 (1809).
-HACKA, r. l. f. [jfr nor. pigghakke] (enst.) pikhacka. Rinman 2: 962 (1789).
(1 a) -HAJ, m. l. r. [jfr d. pighaj, ävensom det nylat. familjenamnet] zool. haj av familjen Spinacidæ (som kännetecknas av en väl utvecklad tagg framför varje ryggfena); särsk. om arten Squalus acanthias Lin. (äv. benämnd vanlig pigghaj); i pl. äv. ss. namn på familjen; jfr , sbst.1 Scheutz NatH 156 (1843). Brehm DjurV 4: 328 (1939).
Ssg: pigghaj-släkte(t). zool. släktet Acanthias Bonap. Nilsson Fauna 4: 731 (1855).
-HAMMARE. [jfr nor. pigghammer] (†) pickhammare, spetshammare. Lind 1: 1445 (1749). Dalin (1855).
(1 a) -HJORT. jäg. benämning på unghjort med enkel, ogrenad hornuppsättning utan rosenkrans, spetshjort. TJäg. 1834, s. 1000. 2SvUppslB (1952).
-HOSA. (†) = pinn-hosa. Florman Abildgaard 45 (1792). Dens. HästKänned. 124 (1794).
(1 a) -HÅ, m. l. r. [jfr d. pighå] (i vissa trakter) pigghaj (Squalus acanthias Lin.); jfr , sbst.1 SkandFisk. 189 (1845). Smitt SkandFisk. 1161 (1895).
-KRONA. (†) taggig krona. BrölBesw. 504 (c. 1670).
(1 a) -KURRA, r. l. f. (†) = -fisk. Linné MusReg. XVIII (1754).
(1 b) -LAV. bot. laven Cladonia uncialis (Lin.) Web., med upptill rikt förgrenade podetier. Krok o. Almquist Fl. 2: 125 (1907).
-LIK, adj. Möller (1790).
-LOD. (†) = pik-lod. ArkliR 1562, avd. 14.
(1 a) -MAKRILL. [jfr d. pigmakrel] (i vissa trakter) fisken Caranx trachurus Lin. (med en rad fjäll längs sidorna, som baktill övergå till taggar), taggmakrill. Malm Fauna 421 (1877).
(1 b) -PLÄTT. bot. den med taggsvampar besläktade svampen Radulum radula (Fr.) Nannf. Krok o. Almquist Fl. 2: 272 (1907).
(1 a) -ROCKA, f. l. r. [jfr d. pigrokke] (i vissa trakter) rockan Raja clavata Lin. (med knagglika taggar), knaggrocka. SkandFisk. 155 (1842). Stuxberg Fisk. 636 (1895).
(1 b) -ROVA. (pigg- 17301755. pigge- 16391716) (†) ett slags rova med långsträckt, spetsig rot. Schroderus Comenius 126 (1639). Möller (1755).
(1 a) -RÅTTA. [jfr d. pigrotte] zool.
1) (†) borstigelkotten Centetes ecaudatus Schreb. (vars kropp är täckt med styva taggar o. borst), tanrek. Gravander Buffon 2: 147 (1806).
2) råttdjur av släktet Acomys Is. Geoffr. (med rännformiga taggar i stället för andra råttdjurs stickelhår), taggmus; i pl. äv. ss. namn på släktet. 2SvUppslB (1952).
(1 b) -RÖR. bot. gräset Calamagrostis varia Host (vars rotstock skjuter pigglika skott). Krok o. Almquist Fl. 1: 219 (1893).
(1 a) -SIK. (i vissa trakter) spigg, storspigg (Gasterosteus aculeatus Lin.). VerdS 98: 31 (1901).
(1 a) -SILL. [jfr d. pigsild] (†)
2) = -sik. Malm Fauna 371 (1877; fr. Gåsö).
(1 a) -SKINN. (†) igelkottsskinn. Blanche Bild. 1: 93 (1863).
-SNÖ. [sv. dial. peggsnö (Hof DialVg. 222 (1772))] (†) nederbörd i form av vatten som frusit till fina isnålar l. dyl., isbark. Wetterbergh Altart. 228 (1848).
(1 a) -SO. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) igelkott(shona). Alm(Sthm) 1869, s. 42.
-SPORRE. [jfr d. pigspore] (förr) sporre bestående av en vid stövelhälen fäst pigg l. tagg. UB 6: 115 (1874).
(1 b) -STARR. [jfr det nylat. artnamnet] bot. starrarten Carex muricata Lin. (Carex contigua Hoppe), med taggiga ax. Linné Fl. nr 752 (1745).
-STAV. [jfr d. pigstav] (mera tillf.) pikstav. Kulturen 1940, s. 75.
(1 b) -STINGSEL. bot. = -tistel. NormFört. 11 (1894).
-SVIN, se d. o.
(1 b) -TISTEL. bot. tistelväxten Carduus acanthoides Lin., med starka, vassa taggar. Fischerström 4: 272 (1795).
(1 a) -TROLL. (†) tagghuding (sjöborre) av släktet Spatangus Klein. VetAH 1793, s. 14.
-TRÅD. [jfr d. pigtråd] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) taggtråd. PT 1904, nr 89 A, s. 3.
(1 b) -VALLMO. (†) vallmo av släktet Argemone Lin. (med taggiga blad o. frukter), taggvallmo. Lilja FlOdlVext. 77 (1839).
-VALS; pl. -ar. tekn. vals försedd med piggar l. taggar. TT 1901, K. s. 39.
-VAR, se d. o.
(1 b) -ÄPPLE. [jfr d. pigæble] bot. växt av släktet Datura Lin., särsk. arten Datura stramonium Lin. (med grovtaggig frukt), spikklubba. Lilja SkånFl. 137 (1870).
B (†): PIGGE-GRIMMA. grimma försedd med piggar. Linc. (1640). IndSvec. (1641).
-ROVA, se A.
Avledn.: PIGGA, sbst., se d. o.
PIGGA, v.1
1) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till 1 a β: rensa (slaktat fjäderfä) från ”piggar”. Hörlén GSed. 126 (1914). Bendz Piltr. 77 (1918).
2) till 1, 2 a: sticka hål i (ngt, t. ex. bakvärk, korv) med en brödpigg l. sticka o. d., picka, ”pricka”, nagga. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 7 (1753). Då .. (korvarna under kokningen) flyta upp piggas de varsamt med en korfsticka. Zetterstrand Kokb. 24 (1863). Falu knäckebröd, piggat och naggat. SvD(A) 1928, nr 9, s. 2.
3) (†) till 2 a: fånga (fisk) med spetsigt redskap l. ljuster. Fischerström 4: 48 (1792).
PIGGIG, förr äv. PIGGOT, adj. (-ig c. 1760 osv. -ot 1582. -ug (-gh) 16401739) till 1: besatt l. full med piggar l. taggar. Piggot törne. PErici Musæus 1: 178 b (1582; i bild). PT 1906, nr 26, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content