SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
PRACKA prak3a2, sbst.2, f.||ig. l. r.; best. -an; pl. -or; äv. (numera föga br.) PRACK prak4, sbst.2, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(prack 18881890. pracka 1561 osv.)
Etymologi
[ljudhärmande, efter fågelns läte; jfr PRACKA, v.2]
(i vissa trakter) andfågeln Mergus serrator Lin., småskrake; jfr VIP-AND, SNIP-AND, STEN-SKRÄCKA; stundom (i formen pracka) särsk. om honan. HovförtärSthm 1561 A, s. 77. FoFl. 1939, s. 68.
Ssgr (i vissa trakter): PRACK-HANE l. -HANNE. TJäg. 1832, s. 199.
-NISSE, m. l. r. = -hane. Svederus Jagt 349 (1831). Sparre KaptKrus. 60 (1923).
-ÄGG, n.
Spoiler title
Spoiler content