SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKURS rekur4s, förr äv. (i bet. 1) RIKORS, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(recours 17291871. rekurs (-cu-) 1638 (: recues; felaktigt), c. 1823 osv. ricors- (i bet. 1) 18451904)
Etymologi
[jfr t. rekurs, eng. recourse, fr. recours, it. ricorso; av lat. recursus, löpande tillbaka, återgång, till p. pf.-stammen av recurrere (se REKURRERA)]
1) återgång l. dyl.; i ssgn REKURS-VÄXEL.
2) (†) förhållandet att ngn vänder sig till ngn l. anlitar ngt l. har rätt att vända sig till ngn osv. för att få hjälp l. stöd o. d.; tillflykt; äv. i uttr. söka l. taga (sin) rekurs till ngn l. ngt. BtÅboH I. 13: 99 (1638: söckte). (Bestämmelserna om rätt till hemfrid få icke hindra) att .. brottet måste beifras af Staten, så snart .. (den förfördelade) till Staten för dess beifrande tager sin recurs. Biberg 3: 456 (c. 1823). Carl den Store .. medgaf .. Biskoparnes recurs till Påfven i kyrkliga angelägenheter. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 30 (1835); jfr 4. Dalin (1855). Ekbohrn (1904).
3) (†) ersättningstalan; skadestånd; jfr REGRESS 3. Pfeiffer (1837). Smedman Kont. 7: 74 (1874). Ekbohrn (1904).
4) (om utländska förh.) jur. hänskjutande av en sak som avgjorts av lägre myndighet till en högre myndighets prövning, besvär hos högre myndighet (särsk. förvaltningsmyndighet). Dalin (1871). 2SvUppslB (1952).
Ssg: (1) REKURS- l. RIKORS-VÄXEL. (†) returväxel, återväxel. Andersson 319 (1845). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content