publicerad: 1968
SJÅARE ʃå3are2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en; äv. -n; pl. =.
Ordformer
(schauare 1840—1904. sjåare (sch-) 1841 osv.)
Etymologi
1) (i sht vard.) stuveriarbetare, hamnarbetare; äv. allmännare, om person som arbetar ss. daglönare l. lever på tillfälliga arbeten (av grövre l. enklare slag); äv. nedsättande, med bibegrepp av sluskighet o. bristande hyfsning (jfr HAMN-BUSE); äv. bildl. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Schåare: person som för dagspenning arbetar på varf ell. fartyg; kringdrifvande dagsverkare. Schück 458 (1854). VRydberg (1877) hos Warburg Rydbg 2: 508 (bildl.). Till mig kommo (vid ångbåtsbryggan för att bära) tvenne dåligt klädda karlar, s. k. sjåare. Bondeson Chronsch. 1: 97 (1897). Det var sjåarne, som sjöngo, medan de inne vid Åttkanten lossade salt från Lindbloms gamla Aimo. Nylander Sjöfolk 1: 24 (1901). Om grosshandlarn skrifvit på 1500 riksdaler åt mig, så är det inget skäl för att uppträda som en sjåare! Nordström Landsortsb. 327 (1911). Vi var schåare vid idéernas kaj där vi lossade styckegods från de väldiga tankefabriker som bar namnen Marx, Engels (m. fl.). Lo-Johansson Stockh. 104 (1954). — jfr HAMN-, RUND-SJÅARE.
Ssgr (till 1; utom i ssgn -knop i sht vard.): SJÅAR-, äv. SJÅARE-GÄNG. jfr gäng, sbst.2 1, o. -lag. Ansikten 104 (1932). —
-KNOP. sjöv. om taljrepsknop påminnande knop som göres på sladden av ett tåg för att hindra att sladden kryper ut genom ett hål. Frick o. Trolle 41 (1872). Öhrvall Knut. 83 (1908). Anm. I ä. tid har äv. använts ordet schaurmansknop [efter holl. sjouwermansknoop l. t. schauermannsknopf], med bet.: sjåarknop. Roswall Skeppsm. 1: 62 (1803). —
Avledn.: SJÅARAKTIG, äv. SJÅAREAKTIG, adj. [jfr d. sjoveragtig] (i sht vard.) som utmärker sjåare; ohyfsad, tölpig l. dyl. Fröding ESkr. 2: 148 (1893).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content