SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRYMME skrym3e2, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(skrymme 1736 osv. skrömme 1727)
Etymologi
[sv. dial. skrymme, skrömme; till SKRYMMA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter)
1) volym; myckenhet, mängd; jfr MÅTT, sbst.4 3 b. Halmen kunde vara til 3 eller 4 tierfvars skrymme. NVedboDomb. Sommart. 1749, § 160. (Hon) plåckade rågax till 3 kappars skrymme. EtnolKällskr. 2: 184 (1820). Bladen (av nyzeeländskt lin undergå) en grof .. beredning, som .. minskar växtens tyngd och skrymme. KrigVAH 1838, s. 117. SvGeogrÅb. 1944, s. 136.
2) utrymme (i en behållare l. säck o. d.), rymd (se d. o. 6), kubikinnehåll; äv. konkretare, om utrymme (för förvaring av ngt) i byggnad (t. ex. på vind). En Säck med Lijtet skrömme. NVedboDomb. Sommart. 1727, § 96. På sidorna voro skrymmen och gömmen, där (osv.). Heidenstam Karol. 1: 13 (1897). En stor vind med sina skrymmen kan ett lanthushåll ej undvara. Dens. (1933) i HågkLivsintr. 22: 561.
Spoiler title
Spoiler content