[jfr t. suspiciös, eng. suspicious (meng. suspecious), fr. suspicieux (f. -euse) (ffr. suspecious); av lat. suspiciosus, till suspicio (se SUSPICION)]
(numera bl. tillf.) misstänksam. Gemene man här (i Älvdalen, Dalarna) tyckes hafva ett sällsamt humeur, vara tystlåtigt och submist; men derjemte nog suspicieuxt och capricieuxt. Linné Ungd. 2: 274 (1734). Nu kan den suspiciense (felaktigt för suspicieuse) Hedman tro, at jag en tid winglat med (pengarna). Mennander Brev 230(1774). Ekbohrn(1904).
